Du använder AdBlock eller liknande tillägg i din webbläsare! Undanta AdBlock för domän viseniorer.se Det finns kostnader för sajten, nu står andra för dina kostnader. Du slipper alla annonser då du blir Guldmedlem.
Vi Seniorer för 55 plus. Tips från Google:Guldmedlem slipper se denna annons!
Dagens datum: 2026-06-09 Dagens namn: Börje, Birger
Vi Seniorer 55+ - Mötesplats för dig som är över 55 år -Tisdag
Det är en dikt skriven av den irländske poeten Thomas Moore (1779-1852) år 1805. Moore var vän med bl a Mary Shelley, hon med Frankenstein, och hennes man, den då berömde romantiske poeten Percy Bysshe Shelley, och Lord Byron. Irländarna hävdar att musiken är komponerad av George Alexander Osborne.
Den svenska motsvarigheten heter ’På Roines strand’ och är skriven av Zacharias Topelius (1818-1898) och tonsatt av Karl Collan (1828-1871).
Många har sjungit in visorna och melodin har förekommit i många filmer.
Margit Andelius sjöng ’På Roines strand’ i filmen Hans Majestät får vänta (1945).
’The Last Rose of Summer’ har förekommit i Åsa-Nisse i raketform (1966), Johan på Snippen (1956), Vägen till Klockrike (1953) för att nämna några svenska filmer. Melodin har även använts inom klassisk musik av bl a Beethoven (1770-1827). M m.
Luisa Tetrazzini, Italiensk-Amerikansk sopran, (1871 – 1940), har sjungit ’The Last Rose of Summer’ offentligt. Luisa Tetrazzini var en sann opera "star" av internationella mått, med en nästan fulländad koloratur.
I början av 1900-talet var hon kontraktanställd av Oscar Hammerstein. i USA. Hon blev oenig om kontraktet och drogs inför rätta. Under tiden fick hon inte sjunga inför publik. Hon kontrade med
"When they told me I could not sing in America unless it was for Hammerstein," she said, "I said I would sing in the streets of San Francisco, for I knew the streets of San Francisco were free.”
“I never thought I would be a street singer," she said, "but I want to do this for San Francisco ... because I like San Francisco better than any other city in the world. San Francisco is my country."
Och på julaftonen 1910 nära Lotta’s Fountain i San Francisco steg hon upp, klädd i en vitt lysande vid klänning, på en tillfälligt uppbyggd estrad och inför några hundratusen åhörare sjöng hon utan ackompagnemang. Bl a sjöng hon ’The Last Rose of Summer’.