Jag har under en lång influensa sedan 17de dec, suttit ovanligt mycket framför TVn. Jag har inte orkat se alla dessa långfilmer om julen, alla med så sliskig lyckligt slut.

Jag har lyssnat på folk både män och kvinnor, en sak slog mig att kvinnor mammor oftast är orsaken till allt ont, i Dr Phil frågas det aldrig efter frånvarande pappor som super och knarkar, utan allt är mammans fel om det går illa för barnen. Även om hon har tre jobb för att ge barnen det de behöver.

Såg -GW Person- dokumentären och hans dröm att döda sin mamma från unga barna år.Med rent nikotin skulle det ske, även systern skulle tas av daga.
Modern var sjuk och hade det som vapen enligt hans egen tolkning.Är hon sjuk, arbetar utanför hemmet, har jobb inom politik,film, journalistik, ja då har hon försummat barnen. Eller om hon skiljer sig även om det är mannen som sticker?

-GW- ifrågasatte inte sina egna sjuka tankar och frosseri i mord oftast av unga kvinnor. Enligt mig så skulle han få en diagnos?
Svärmor är också förhatlig. I ett morgonprogram så sade den kvinliga programledaren då frågan om byte av julklappar kom upp, just svärmors julklapp gällde det så klart.
Psykologen pratade om problem med släkten i juletid, naturligtvis var det söners mammor som dissekerades, sonhustrur beklagade sig över att maken behandlades som barn igen.-Oj att mamman fick glädja sig över sitt barn en stund-.
Efter att bjuda på mat, paket och passa upp, ja då ska hon kläs av glädjen för att få träffa sitt barn. Barn förblir alltid ens barn.

Min yngsta sonhustru som är mycket klok hade sett detta, hon sade kärlek till olika människor har olika byrålådor och det är fint att en mamma älskar sina barn, det ger mig en trygghet att det följer med in i vår familj för våra barn. Klokt tänkt!
Det slog mig att hur en mamma än är så är allt hennes fel, är det för vi är starka nog att bära det? Att ta skulden för allt de mår illa av? Man är aldrig två föräldrar då.
Kvinnor går också i den fällan av avund mm. Min mamma var avundsjuk på min farmor hela sitt liv, det erkände hon på äldre dar, därav fick jag aldrig min egen bild av henne.

Det är inte alltid kvinnor är empatiska mot varandra.
Men det var värst vad mycket vi orsakar i barns uppväxt och ändå stod de där i rena kläder, hade mat på bordet, fick fina paket blev burna o nätterna då de var sjuka.Alla sagor, lekar och alla goda drömmar vi hade för våra barn. Det som gjorde att de själva blev så lyckade och begåvade?

Det är inte långt från att våldtäkterna var kvinnans fel, hon gick i korta kjolar tex. Jag har själv hört det på 80 talet av män i diskussioner. Kanske ska vi pressas tillbaka igen? Krympas i värde?
Tankar inför det nya året som jag hoppas blir bättre på många sätt...Mvh/Sunny i tänkaretagen igen.

Detta var något som behövde skrivas-modigt gjort och så klokt. Innan jag "vågar" lägga på en pinne på denna brasa så måste jag rannsaka mig själv, besöka mitt innersta rum-skrymslen där jag lagt undan en del fula tankar som jag inte ens vill erkänna att jag haft!

Nå det sista raderna om våldtäkter-jag har hört just män uttrycka sig i en rättssal att klär sig kvinnor så utmanande så får de skylla sig själva!!!!
Hur svaga individer är då dessa män som våldtar?!

Jag är skyldig till att hellre vara med min familj och föräldrar, men gillat mina svärmödrars omtanke om sönerna.Men visst har vi saker inom oss själva som kan behövas syna. Det finns nog lite smått och gott i de skafferierna.
Det motsatta finns ju i svartsjuka tror jag? Svartsjuka på sonhustrur? Vet inte?
Förstår att du hört detta om kvinnans klädsel i rättssalen.
Samt kända män som bagatelliserar övergrepp på sina småsystrar mm.
Ett annat fenomen är de kvinnor som blir misshandlade i sina relationer-varför går de inte- lyder frågan, ja då blir hon den kvinnan som förlupet hemmet.
Mamma försöker ofta dölja för barnen det som sker. Många försvara sina försupna pappor.
Tänker på pjäsen- Här kommer man hem och är snäll-. Jag hade en moster som inte ens fick se ut genom fönstret, då fällde mannen persiennerna, hon fick inte jobba, inte gå ut.
Hon är snart 80 år, men blev änka vid 68 års ålder och har tagit igen allt, sin frihet. Visst är detta märkligt? Mvh/Sunny

Jag minns första gången jag skämtade med min nuvarande fru och höll masken gravallvarligt. Men reaktionen blev inte som väntat, hon blev rädd. När jag såg detta bad jag henne om ursäkt på mina bara knän.

Inte förrän senare så pratade vi om det och det var sviter från ett tidigare förhållande hon hade där mannen halvt slagit ihjäl henne. Tänk så lite man vet och hur bra det är att man sedan pratar om det.

Vi män bär oss ibland jävligt dumt åt och har en massa onödiga fördomar om saker och ting. Vet en man som sade till sin fru att hon skulle inte klä sig så, för då såg hon ut som en hora. Jag frågade denne man om han visste hur en kvinna som sålde sin kropp såg ut och var klädd? Fick inget riktigt svar av honom. Och eftersom jag jobbat en del med detta klientel kunde jag tala om för honom att den kategorin inte hade någon uniform eller speciell klädedräkt. Så var det med det!

Men att dra det till att kvinnoföraktet skulle öka igen vågar jag inte påstå. Men det jag har svårt att förstå är att den unga generationen inte suddat bort kvinnoföraktet redan. Där kanske man kan prata om en ökning, för jag har inget minne av att vi hatade på vår tid!

Jag tycker att näthatet av kvinnor är en bidragande orsak till att man undrar -är det så här män egentligen känner för oss kvinnor-?
Orden haglar av lumpnaste art, hot om våldtäkt mm.
Kvinnor som arbetar inom media berättar om alla hot om sex och våldet de får motta.
Malou gjorde en vecka program med dessa kvinnor om hur hoten mot dem på nätet såg ut.
Ganska sorgligt egentligen att man sjunker så lågt...Mvh/Sunny