Vet du att det fullständiga vansinnet har pågått i den svenska grundskolan sedan början 1970-talet? Du lyckades förhoppningsvis gå igenom folkskolan innan LGR 68 (läroplan för grundskolan 1968) implementerades. Skatta dig lycklig. Är du mån om dina barnbarns uppfostran, kunskaper, uppträdande, sociala kompetens vill jag upplysa dig om att relevant undervisning ytterst sällan förekommer. Jag har under de två senaste läsåren vikarierat på hela högstadiet och, trots att jag är luttrad sedan 1980-talets vänsterideologi där VPK och KPLM:r gjorde sitt bästa för att indoktrinera alla elever att USA var den store satan och att Mao och hans massmördargäng var framtiden, ser jag fortfarande spåren av det moras den svenska skolan ramlat ned i. Har barnen föräldrar som är hemma om kvällarna? Samtalar barn och förälder eller sitter alla ungar med den för-ade mobilen/I-paden eller datorn framför sig? Kollar föräldrarna eventuella - tragiskt nog - sällan förekommande läxor? Kollar föräldrar barnets sinnesstämning; är barnet eventuellt mobbat, har barnet svårigheter i skolan m.m.? Visste du att någon forskare har kommit fram till att elevernas självklara felstavningar [b]INTE ska rättas förrän i fjärde klass en nymodighet jag har blivit tillrättavisad om av ordinarie mentor (f.d. klasslärare). Integration av psykiskt störda barn - de finns i stort antal - ska genomföras i klassen varför undervisningen ska ligga så lågt i kvalitet att även dessa elever ska kunna förstå och hänga med. Det lär fordras en stor portion dumhet för att inte förstå vanvettet i dessa forskningsrön. Jag skulle kunna skriva hur mycket som helst om problemen i skolan men avvaktar responsen på detta inlägg.

PISA-resultaten m flera undersökningar visar att det går utför med den svenska skolan.

Avsaknad av relevanta läroplaner, brist på utbildade lärare mm-drabbar barn o barnbarns framtid som skall vara Sveriges.

Finns intresse att svänga pendeln? Kan man åter förstatliga skolan?

Flera av mina vänner är eller har varit lärare på olika nivåer i grundskolan och gymnasiet, och de hävdar att raset för den svenska skolan började med dess kommunalisering. Plötsligt skulle en av de viktigaste samhällsinstitutionerna konkurrera om medel med andra kommunala uppgifter, allt ifrån nya fotbollsplaner till hemtjänstservice, och den politiska ledningen i kommunen bestämde vad som skulle prioriteras.

Tillsatta skolledare och rektorer var inte längre erfarna pedagoger; det var viktigare med "kunskaper i management". Läraryrkets prestige urholkades genom minskade pedagogiska krav, sämre löner och ledighet, mindre frihet att utforma sin egen undervisning, samtidigt med ett massivt påslag av tillkommande administrativa uppgifter, som förr sköttes av annan skolpersonal.

Jag har i dagarna tagit del av en kommande avhandling i pedagogik, som min väninna lägger fram i april i år, och som bygger på intervjuer med ett tjugotal olika lärare på mellanstadiet. Den beskriver tydligt hur svårt det är för lärare idag att uppnå de mål som läroplanerna stipulerar, och som ofta kolliderar med den faktiska situationen i klassrummet. Dessutom läggs mer och mer icke-pedagogiska uppgifter på dagens lärare, och som tar tid från undervisningen. Som skolelev under 1950- och -60-talet kände jag inte igen mycket av det som beskrevs i texten, men det framgick glasklart varför svenska elever presterat allt sämre i PISA- och PIRLS-undersökningarna.

Det tjatas om "ojämlikhet" i alla sammanhang idag, inte minst skolans. Enda chansen att råda brist på det är att återförstatliga den svenska skolan med en lagstiftning, som gäller i alla delar av landet. Återinför respekten för läraryrket (jämför Finland!), höj lönerna, befria lärarna från kurators- och kontorssysslor och LYSSNA på dem som pedagogiska experter. Då kanske flera unga söker sig till detta förr så eftertraktade yrke.

Man kan bara hoppas att det inte är för sent, och att vi någon gång får en politisk majoritet i riksdagen för återförstatligande.

/Citymermaid

I skolan liksom i sjukvården och äldreomsorgen, där är det mycket snack och liten verkstad. Man kan inte tala vackert om problem och tro det löser sig.Eller ha möte för mötena skull.
Ingen pedagogik i världen tar hand om våldsamma elever.
Det krävs insatser och arbetsvilliga lärare. Att stå och skrika för döva öron ger inga resultat.
Kraven på föräldrarna måste öka, gärna med kontrakt och rastvakter(utbildade) som hämtar skolkarna.
Kraven på barnen måste öka,att slå lärare, spotta på dom,eller kalla folk för hora, måste få kännbara straff.
Specialskolor med hårdare disciplin. Vi har daltat nog nu,det är ingen fungerande metod, då kan man inte stå med samma modell år ut och år in.
De som betalar är de skötsamma eleverna,varför ska de straffas när inte huliganerna får straff?
Samt en högre arbetsmoral hos de som lyfter lön.
Gamla som vanvårdas,dåliga skolresultat,sjukvård som haltar oavsett hur resursstark en klinik är.
Lön är något man gör sig förtjänt av, inte en rättighet.
Jag har arbetat mest på de gamla OBS klinikerna med elever från klass 1-9, innan dess arbetade jag som barnpedagog på förskola och där måste man börja med fostran.
Föräldrar kan inte lämna över ansvaret på samhället och skolan.De måste inse att det är de som är barnens vårdnadshavare...Mvh/Sunny