Vi Seniorer för 55 plus. Tips från Google: Guldmedlem slipper se denna annons!

Öppna
* Användarpanel

Användarnamn:

Lösenord:

Spara användarnamn

Bli medlem! Gratis »   Glömt lösenordet?

  Sök på Vi Seniorer

  Annonser o tips

* Skriv om: Då jag var Lucia

Forum > Kulturdiskussioner > Kultur övrigt > Skriv om: Då jag var Lucia

Skriv ut
Visar inlägg 1 - 8 av 8.
Sidor: < [1]  >
Skrivet av Inaktiverad 5306 11 dec 2014 11:46
  Skriv ut Direktlänk
Ingen bild

Inaktiverad 5306

Tack för den Hösten Sunny3!

Nytt ämne: Då jag var lucia!

Året borde ha varit 1986 och jag var arbetande förman för kontorsservice på BASF. BASF i Göteborg ett systerföretag i den stora tyska kemikoncernen med huvudfabrik i Ludwigshafen. Hur som jag var alltså kontorsvaktmästare på ett kontor med några hundra anställda. Hälften kontorister/sekreterare och resten försäljare.

Hur som jag hade jobbat där några år och eftersom jag tydligen upplevdes som väldigt positiv valde man mig och några till att stå för det årets lussefirande. Ja inte mig emot, jag brukar inte alltid fråga efter vad jag gör.

Vi satt ett litet gäng och spånade på vad vi ville göra och det där med lucia var nästan tvunget. men det verkade som ingen ville vara lucia så jag slängde ur mig på skoj att: - Det kan jag vara.

Alla tittade på mig undrande och jag utvecklade min syn i tron att jag skulle slippa detta deltagande som jag oförhappandes satt mig i. Jag kom ju på att jag hemma i lägenheten hade ett keyboard och eftersom jag hade sämre sångröst än Oldsberg så fick jag spela luciasången och de andra låtarna i stället!

Kommer fortfarande ihåg de andra deltagarnas miner då jag beskrev hur vi kunde göra. Ja, alltnog alla var med på noterna så att säga och efter några träningar kände vi oss välmogna för att genomföra denna bravad. Vi visste ju att det fanns en del väldigt konservativa personer som kanske inte gillade vår version av lucia.

Inför lucia hade jag tvingats göra en sele och extra batteripack för att jag skulle bli mobil och kunna gå rak. Att skrida fram som en vacker kvinnlig dito var dömt på förhand. Nej det fick bli som det blev.

På lussemorgonen gick vi sakta in i entrén knôkad till bristningsgränsen av förväntansfulla(?) anställda. Ja aldrig tidigare har väl någon lucia jag känner till fått applåder då hon kommer in i rummet, men det skedde här. Jag såg också att direktörn hittat ner och såg storögt på följet.

Tänk Er en något kort mörkhårig rundögd man med luciakrona och lusselinne komma in med manliga och kvinnliga långa tärnor, tomtenissor pepparkaksdam och pepparkaksgubbe så förstår Ni kanske hur det kan ha sett ut. själv hur det såg ut. Jag garanterar att det såg komiskt ut.

Men med god min och utan att komma av oss så genomförde vi denna lilla show. Ja, faktiskt till allas belåtenhet och direktörn bad oss överraska några tyska besökare och kunder senare...men det är en annan historia!

Jag skriver som en kompis sade en gång i tiden: - Man har inte roligare än man gör sig!

Edit: Ny tråd för ämnet skapad, inlägg flyttat från "Hösten".
Uppdaterat: 11 dec 2014 13:11  
Skrivet av Inaktiverad 5647 11 dec 2014 13:08
  Skriv ut Direktlänk
Ingen bild

Inaktiverad 5647

Lucia!
Bra val. Ny för tiden brukar jag försova mig på Luciamorgonen, men hade man vetat att ditt Luciatåg gick på Tvn då hade jag nog satt klockan på ringning.
Säkert en härlig syn och generöst att bjuda så på sig själv.

Lucialängtan!
Mitt minne är att bara flickor med ljust långt hår fick vara Lucia, men drömmen som det osedda barn jag var, det var att en gång få vara Lucia.
Jag hade mörkt långt hår nämligen.Trots röster i skolan så fick alltid den ljusa flickan vara Lucia.
Men så började jag arbeta på ett hem med förståndshandikappade barn och de frågade om jag ville vara tärna.
Det var ju en ära i sig och jag tackade glatt ja.
På Luciamorgonen samlades vi alla, hemmet hade utrustning som räckte åt oss alla.
Lucian stod färdig, fin och lysande.
När hon ser mig med mina mörka korkskruvar tar hon helt enkelt av sig Luciakronan och säger-du ska vara Lucia-, för en sekund ville mina armar ta emot kronan,efter alla års längtan. Men
istället hör jag mig säga.-Nej du är då den självklara Lucian.
Men tack ändå säger jag, hon gav mig en varm blick, det blev varmt i mitt bröst av glädje.
Så gick vi från rum till rum och sjöng för de små stackars barnen. Vi sjöng i stämmor
och det lät riktigt bra. Barnen tittade med stora ögon på oss, jag tror de kände något i sina små bröst.
Än har jag inte varit Lucia, men på ålderdomshemmet ska jag rösta på mig själv, man ska aldrig kasta in handsken.....Mvh/Sunny..
 
Skrivet av Laura 11 dec 2014 14:29
  Skriv ut Direktlänk
Avatar, Porträtt Laura

Laura

(Medlem)

Läste just om ett ramaskri från föräldrarna när en pojke blev utsedd till Lucia, lever vi på 2000-talet eller när? Härlig historia, Honom! Själv minns jag på gymnasiet, tidigt 60-tal, när vi sistaringare lussade för lärarna. Vi hade en manlig Lucia med en tjusig lussekrans av plåt med ett enda blockljus mitt uppe på hjässan...
 
Skrivet av Inaktiverad 6335 11 dec 2014 17:37
  Skriv ut Direktlänk
Ingen bild

Inaktiverad 6335

Lucia är en fin gammal tradition som lyser upp vintermörkret, som barn var jag tärna men som vuxen hade jag faktiskt en ljuskrona på hjässan några gånger. Killar har alltid varit lucior som plojgrej alltid något som livade upp tillställningen med målbrottsröster mm. :)
 
Skrivet av Inaktiverad 5647 11 dec 2014 18:34
  Skriv ut Direktlänk
Ingen bild

Inaktiverad 5647

Oj, här har vi en Lucia!
Grattis till dig som fick bära kronan hihi.Bättre sent än aldrig som i mitt fall.
Lucia
En överspelt stjärngosse!
Alltid lussade mina barn för oss på kvällen då de var små.
Lucian var yngst och denna gång var hon kanske fyra år, mellangrabben den uppspelte var 6,5 år, storebror 8 år.
Denne stjärngosse hade lärt sig att spela-vi komma, vi komma från pepparkakeland- på blockflöjt.Vi hade dukat med pepparkakor, lussekatter och tända ljus. Så satt vi där och väntade.
Så kom då den söta Lucian och sjöng-natten går tunga fjät-, så skulle gossen spela, men han fick ett skrattanfall varje gång han blåste första tonen-tuuuut- först skrattade vi gott åt detta de första fem sex gångerna, men han blev bara mer och mer uppspelt.
Storebror försökte dämpa hans Luciaglädje. Till slut fick lillasyster nog och kastade av sig kronan och slängde sig på golvet och stortjöt.
Tutandet och skrattet fortsatte, så pappa fick lyfta ut den tutande stjärngossen, men då hade de andra redan tröttnat och tröstade sig med lussebullar och pepparkakor. Inne på rummet hördes tutandet fortfarande om än klenare. När vi tittade in i rummet så sov han gott. Alla tyckte det var skönast så.
Men dagen därpå fick vi höra att han kunde spela melodin på blockflöjten. Detta kommer alltid upp då vi pratar om Lucia.
Ja det kan bli för stora förväntningar ibland...Mvh/Sunny..
 
Skrivet av Inaktiverad 5647 13 dec 2014 10:07
  Skriv ut Direktlänk
Ingen bild

Inaktiverad 5647

Måste berätta om vad jag hörde på TV4s Lördagsmorgon.
Jag tror hon heter- Dasilva- hon fick aldrig vara Lucia som barn, hennes pappa var från Portugal.
Men så vid jag tror det var på dansakademin fick hon som vuxen vara Lucia.
Ett äldre par som satt i foajén så säger damen först-Va en mörkhårig Lucia?- Mannen säger- vänta du, den riktiga Lucian kommer nog snart- , ganska grymt.
Den riktiga Lucian var väl mörk och från Syrakusa på Sicilien?
Troligtvis mörk. Mvh/Sunny..
 
Skrivet av Mynta 13 dec 2014 11:27
  Skriv ut Direktlänk
Avatar, Porträtt Mynta

Mynta

(Guldmedlem)

Intressant att läsa-vad bär vi människor på i vårt inre?
Hur många vuxna har sår i sin själ?

Lucia var det: Visst var jag Lucia och faktiskt tror jag det berodde enbart på att jag sjöng så dåligt och i min byskola skulle Lucian inte sjunga utan skrida fram och tärnorna skulle liksom uppvakta Lucian med sin sång.

Jag gick i sjätte klass i en B2-form skola (klass 3-6 i samma klassrum)
Den dagen jag blev vald gjorde jag efter hemkomsten från skolan en liten skogstur och skrapade bort snö och isskorpa på marken under storgranarna för att plocka lingonris att klä metallkronan med. Jag kan minnas så ont det gjorde i fingrarna när jag bröt av lingonriset i den då rådande starka kylan.Lika väl minns jag rädslan för att bränna mig när stearinet säkert skulle rinna från ljusen.
Lucialinnet som burits av min 4 år äldre syster togs fram och längden justerades. Rött brett band av samma kvalitet som hårrosetter skulle jag ha.

I byn fanns ett pensionärshem med åtta små egna lägenheter och där skulle vi lussa tidigt och de boende skulle serveras kaffe/lussekatt/pepparkaka på säng!


Brödet hade vi själva bakat och vi togs väl emot.
Ett starkt minne från denna morgon är glädjen vi möttes av och vilket tackande vi fick!





 
Skrivet av Inaktiverad 5647 15 dec 2014 09:17
  Skriv ut Direktlänk
Ingen bild

Inaktiverad 5647

Vilken levande berättelse Mynta. man riktigt kände kylan då du skrapade bort isbarken under granarna för att hitta ditt lingonris.Du skriver levande och intressant! Mvh/Sunny.
Kan du, Lasse, Gun_san, eller Laura välja nytt ämne nu är Lucias ljus är släckta? Mvh/Sunny..
 

Sidor: < [1]  >

* Forumstatistik

Vi har 2075 trådar med 18328 inlägg. 404 (19%) av trådarna är markerade som lösta.

*Interna länkar

- Regler
- Rekommendationer
- Vanliga frågor
- Synpunkter.
OBS: Inga telefonnummer är tillåtna i det publika forumet.

  Annonser

 

* Länktips

Vi Seniorer tar emot vissa länkvänner, se sidan "Länkar".