Några funderingar om språk

Vi människor har de mest skilda uppfattningar om språkets uppkomst. Men de flesta är nog eniga om att det anatomiskt krävs en viss utveckling av arten människa.Det gäller bland annat struphuvudets placering tungans rörlighet. samt hjärnans utveckling. När människan har nått den utvecklingsnivån så har det också skapats de förutsättngar som krävs för att vi skall kunna stöta ut ett begränsat antal särskiljande språkljud (30-40 tal) som sedan sätts samman och bildar ett närmast obegränsat antal ord som blir till ett obegränsat antal budskap.
När man läser om att människan genom språket har närmast obegränsade möjligheter att uttrycka sig så kan man ibland förundras över varför det skall vara så svårt att till andra förmedla sina känslor efter att ha lyssnat till ett musikstycke t e x Trollflöjten?
Hur man än skriver så känns det på något sätt otillräckligt, ofullständigt,samtidigt som man vet hur språket bara genom några få meningar kan skapa intensiva känslosvall.
Här är ett exempel

I morgon kommer jag att dö för Din skull
Säg att Du älskar mig

och här ännu ett

En kvinna satt grensle över en grav
Plötsligt blev allt svart

De exempel du ger fick mig att tänka på att det enda sättet ord kan beskriva känslor riktigt ordentligt är via poesi. Kanske man skulle kunna mynta begreppet poetisk precision.

Ja, det där med att med ord förmedla djupa KÄNSLOR kan vara svårt.
Det är också svårt, kanske omöjligt, att med ord Exakt beskriva hur t.ex. en jordgubbe SMAKAR, för en som aldrig någonsin smakat en jordgubbe eller ett smultron.

Men språket är onekligen en otrolig tillgång och därför är det så viktigt att alla som invandrar till ett annat land, för att bosätta sig där, lär sig landets språk. Så att de kan kommunicera med alla andra i det nya landet och förstå vad som sägs i media.

Jag känner en finsk kvinna (som kan perfekt svenska) som berättade att när hon fick barn och ville uttrycka sina djupa känslor till barnet, så sa hon det på finska. Ordet älskling på svenska lät inte lika Äkta som rakas för henne.
Jo, det förstår man ju, jag har inte någon djup känsla för t.ex. ordet Darling - nej då låter Älskling mer äkta.
Så de ord man fick med sig med modersmjölken sitter kanske djupare än alla nya ord man lär sig under livets gång!? Så behöver det naturligtvis inte vara, men det KAN vara så .....

Håller helt med Tigrib. Men att uttrycka sig skriftligt eller språkligt måste väl stämma in på personligheten.
Iannat fall inte trovärdigt?

Kul uttryck poetisk precision För min del tror jag att man kan komma en bit på väg genom det poetiska språket när det gäller att förmedla djupare känslor, inte minst därför att poesin har en subtilitet som den vanliga prosan oftast saknar.
Men samtidigt kan poesi också vara motsatsen till precision då poesin också använder sig av bl.a flertydighet, suggestiva ordval som ett sätt att skapa förtätade språkliga uttryck.
Dessutom; Sedan en dikt väl är klar så överlämnar man den till läsaren,som på ett sätt därigenom blir medskapande genom sina specifika individuella upplevelse av dikten.

I poesin räcker det ofta att lägga till eller ta bort ett ord för att en stämningsskapande dikt kan bli helt förändrad.
Här ett exempel

Låt oss anta att vi lägger till ett ord i en av de tidigare angivna två raderna.

En kvinna satt grensle över en grav
Plötsligt blev allt svart

Om man skriver på det sättet så ger man läsaren ett väldigt stort tolkningsutrymme Dikten kan tydas på alla möjliga tänkbara sätt.
Men anta att vi lägger till ett ord och istället skriver så här.

En "födande" kvinna satt grensle över en grav
Plötsligt blev allt svart

Då begränsas antalet möjliga tolkningar avsevärt och plötsligt har det till stor del blivit en helt annan dikt.

Tigrib!

Inte bara jordgubbar väl.
Tänk bara på hur alla dessa vinkännare, dessa ordekvibrilister ansträngt sig och anstränger sig för att få oss vindyrkare att ständigt pröva nya vinsorter.
Hur lätt är det inte att lockas prova ett vin som beskrivs på följande sätt.
Doft och smak är balanserad, finstämd, nyanserad,samtidigt som vinet är fylligt,smakrikt och har en tydlig druvkaraktär.Kort sagt ett vin som har en sällsam förmåga att harmonisera med och förhöja smakerna vid en festmåltid.Vem vill inte prova ett sådant vin.

Ja visst är det viktigt för att inte säga absolut nödvändigt att alla som invandrar till vårt land lär sig landets språk,särskilt som specifika språkliga problem kan ta lång tid att lära sig, inte minst då värdeladdade ord eller ord som inte anses lämpliga att använda i vissa sammanhang. Minns själv att jag vid något tillfälle gjorde några halvt misslyckade försök att skriva några poetiska rader på engelska.
Det smög sig hela tiden in en känsla av osäkerhet; hade ordet eller orden den rätta laddningen eller var det för starkt, för svagt eller rentav klichéartat.
Hur svårt skall det då inte vara att översätta långa diktverk. För min del uppfattar jag det som mer eller mindre omöjligt.

Jo så KAN det kanske vara men samtidigt kan det vara svårt att prata med omgivningen,särskilt om man fått di under lång tid. lol
Men visst kan äldre gamla uttryck från ”mormors tid” få en att känna historiens vingslag.
Uttryck som arla , fordom, fordomdags ,alla till båtnad , bevågen, cedera ( användes mycket i min barndom) dädanefter, därstädes ,ety. Ja listan skulle kunna göras lång, mycket lång. Så visst kan ord också ha affektionsvärde.

Dagligen pratar vi 3 språk- ordspråket, ögonspråket och kroppsspråket.
Det sistnämnda är det viktigaste i en dialog. Du talar 10% med ord, 30 % med ögonen och 60% med kroppen.
Kanske tänkvärt att ha i åtanke om man samtalar med en person som lägger stor tonvikt vid orden.
Vallmoblomma

--
papaver

Idag, särskilt när det gäller ungdomarna, sker kommunikationen till mycket stor del via SMS och facebookchat, och det tenderar att fortsätta öka i den riktningen. Det är 100% ord, inga ögon, ingen kropp. Vad kommer det att leda till i förlängningen?

/Bengt

--
Admin på Vi Seniorer

En studie gjordes i min lokaltidning för några år sedan, som visade att ungdomar är mycket duktiga på att söka fakta/kunskap via olika kanaler, men mycket begränsade att hantera konflikter. Kanske kommer dessa att lösas via sms eller mail? Hemska tanke! isåfall vi blir vi känslokalla robotar!Vi behöver alla mötas i obekväma situationer och försöka lösa oskiljaktigheter i nära samspel."Vi blir till i relationer"
Vallmoblomma


--
papaver

Det finns ju en hel del information bakom orden också, sådan som inte består av själva orden utan hur de sätts samman och hur de avslöjar vilka referenser och erfarenheter ordanvändaren besitter.... en del av det där med ordlös kommunikation som ändå kan avslöja sig även i de kommunikationssituationer då vi bara har tillgång till ord och inte gester och kroppsspråk

Bengt.. din frågeställning är angelägen och högst aktuell. Kränkande behandling via "nätmobbing" ökar oroväckande. IT i all ära men avigsidorna är många.Vi som arbetar med barn och ungdomar, får speciella utbildningsdagar med närpolisen och IT- ansvariga i kommunen för att få råd och stöd hur detta ska hanteras/ motverkas.
Som vi vet förekommer mobbing på olika sätt i alla åldrar, men vi har en viktig uppgift att skydda barn och ungdomar.

--
papaver

För min del ställer jag tveksam till den här typen av procentuella fördelningar.
Hur har man fått fram fördelningen och i vilket sammanhang?.
Men kanske finns det skäl att först vidareutveckla vad som skrivits ovan om språkets uppkomst.
En rimlig tankegång är att det från början bara varit nödvändigt att prata om det som är viktigt här och och nu genom enstaka ord som t e x kasta,bär, rådjur, bra och man f ö nöjt sig med att peka för att ange geografiskt läge.
Men om man vill att en jägare skall följa med till en viss plats imorgon för att där finns goda bär att plocka så blir det genast svårare.
Det kan då ha öppnat vägen till tvåordsyttranden kompletterat kanske med att man håller uppe ett finger samtidigt som man med gester markerar att det skall ske efter en natts sömn.
Det kan i sin tur lett till uppkomsten av kompletta meningar ,bisatser och andra mer invecklade språkliga satser. Men det verkar rimligt att anta att det måste ha tagit åtskilliga tusen år innan vi kommit så långt.
Men där är vi nu och använder oss av ord mer än någonsin.
Att vi under sådana förhållanden skulle använda ord i så ringa utsträckning är för mig en främmande tanke.

Dessutom kan dialogmiljön, sammanhanget variera avsevärt
Anta att Du samtalar med en vän på en konstutställning. Du tar genom synen in en stor mängd information om det som t e x en oljemålning förmedlar och av vilken endast en bråkdel når medvetandet. Och det är endast om det medvetna man kan kommunicera och sätta ord på.
Ni samtalar om målningen och Du kanske betonar målningens suggestiva effekt genom det sätt som konstnären använt sig av ett nytt material, medan din vän mer uppmärksammar målningens komposition.
I en sådan samtalssituation är det svårt att tänka sig att kroppspråket skulle få någon avgörande betydelse.

I en annan situation kan det röra sig om en journalist som intervjuar en politiker där det ofta inte handlar om samtal i egentlig mening utan där journalisten istället ofta försöker få fram avslöjande svar som kan bli till en säljande artikel ,medan politikern i sin tur kan vilja använda samtalet för att få fram partiets budskap på ett trovärdigt sätt.
Här kan det knappast råda någon tvekan om utan att det är ordspråket som gäller i första hand.
Av vad som nu sagts så tycker jag att det klart framgår att det finns alla skäl i världen att vara skeptisk till procentuella språkliga fördelningar.