Att hovra över sina barn!

Föräldrar av idag har blivit ett serviceorgan för sina barn,inte egna personer utan bara till för barnen.
Förr pratade man om curlingföräldrar som sopade rent banan framför barnen.
Nu är helikopterföräldrar som som hovrar över sina barn ett nytt passande uttryck.
De är med barnen, eller ungdomarna till läkare och anställningsintervjuer då barnen är över 20 år, ungdomarna hittar ingenstans för de har blivit skjutsade till allt av föräldrar som inget annat gjort än arbetat och gett barnen det de önskar och servat dom i allt.
Utan att generalisera så blir dessa ungdomar antingen odrägliga, lata och utan företagsamhet i sig själva.De ska bara ha, föräldrarna försörjer många gånger barnen upp i 30 års åldern.
Förutsättningarna för att barnen ska lära sig saker är att de måste få träna i att stå på egna ben, lära sig redovisa för sin situation som i vården och då de söker arbete mm.
Kravlösheten gör ungdomar passiva och
de får svårt att komma in i samhället alls.
Föräldrarnas roll blir outhärdlig med alla dessa överkrav som ungdomen ser som en självklarhet.
Min gubbe har ett lärlingsprojekt där de är mellan 20-25 år, han får hjälpa dom att hitta till företagshälsovården om inte föräldrarna kan hovra.
Stackars dessa barn eller -unga vuxna- kanske är mer rätt benämning som kommer ut i livet som -Bambi på hal is- den dag de ska försöka klara sig själva.
Då är de i ålder färdiga att klara en egen familj i ålder.
Hur ska de klara det? Men pojkvänner och flickvänner har de tidigt och lever då som vuxna, men tvätta, städa,klara vardagen det är de inte vuxna för?
Man kan låta små barn få ansvarsområden och träna dom för livet istället för att linda in dom i bomull, pengar och skyddshjälm.
Man handikappar sina barn och tror man är snäll och sliter ut sig själv totalt. Vi lever inte i landet lagom,-mellanmjölkens land- utan i överdrifternas och gräddfilernas land. Mvh/Sunny...

Ack så sant, många gånger är det på detta sätt. Min mamma suckar i sin lilla urna.

Min mamma också!
Jag var 12 år då jag började arbeta, 14 år då började jag på LM Eriksson på ackord.Vem orkade med att vara ute på kvällarna och ställa till elände.
Jag tycker synd om dagens barn, de lär sig ingenting mer än sina telefoner och surfplattor.Inte är de lyckliga inners inne heller.
Jag tänker på grabben på 16 år som stack en kniv i ryggen på sin mamma för en tid sedan, för att han inte fick spela dator spel.
Respekt är nyttigt också att lära sig,artighet och vänlighet.
Många ungar tar kommando över sina föräldrar som inte kan säga -nej-. Visst förändras tiderna och har alltid gjort, synd bara att det som var fint får ge vika för sämre egenskaper. Mvh/Sunny..

Delvis kan jag hålla med dig, arbete fanns och man var tvungen att börja arbeta för föräldrarna kunde inte försörja oss på sina små fabriksarbetarlöner.
Innan dess (14år) hade jag kört tidningar 2 år, nog det tyngsta arbete jag haft, för att kunna köpa mina konfirmationskläder bla.
Man städade hemma, gick ärenden åt grannar, små lätta jobb, med bud.
Men tänk så mycket man lärde sig, att sköta ett hem, passa barn, (oftast sina småsyskon) att hitta i stan,man lärde sig handla. Samt mycket mycket mer.När jag var sju år gick jag ensam till tandläkaren genom hela staden.
Tittar man på lyxfällan så lever många på snabba lån, man kan inte vänta, man ska ha omedelbart.
Att jag skriver om detta ämne är att jag tycker synd om dagens unga, min man har lärlingar som inte kan hitta ens till sjukvården.
Jag tror att föräldrar tror att allt fås av samhället och oss pedagoger. Men vi är där för att lära barn, räkna, läsa, skriva, språk mm. Inte kan skolan och barnomsorgen lära ut sociala färdigheter under lektionstid.
Mycket är så snett som jag ser det bland de ungdomar vi har i släkten, bekantskapskretsen och som grannar. Visst kan barn få, men motprestation är nyttigt, att lära sig hur livet är därute att man måste ta i lite för att få tex en ny telefon, man får så lätt en ny idag.....Mvh/Sunny..

Jag håller med om allt du skriver, detta som vi ser idag är inte bra inför framtiden för våra ungdomar.

Mycket av efterkrigstider gick ut på att vara starka och bygga upp landet, alla skulle ta i.
Pappa som låg värvad lärde ut överlevnad till oss barn bla.Utan pengar -hur gör man då?- Idag kan allt köpas, men tiderna förändras fort, man kan se det i USA, Grekland och fler länder. Dagens barn har alldeles för höga anspråk på sina föräldrar.
När man är 18 år ska man vara klar för att ta ansvar för sitt eget liv. Då krävs det, bostad, arbete och spara. Det är något det lilla barnet måste få veta och tränas inför.
I ett av Lyxfällans program tog ett ungt par Pizza på avbetalning, deras skulder ligger hos många på nästan en miljon, de har barn och riskerar att hamna på gatan.
De lånar pengar av föräldrar och morföräldrar. Jag har aldrig lånat en krona av mina föräldrar.
Min syster blev tvungen en gång, hon arbetade på fabrik och hennes barn var alltid sjuk. Då fick hennes blivande man arbeta av pengarna hos pappa.
Det kan synas hårt för nutidens föräldrar, men pengar växer inte på träd, någon har slitit ihop dom, så ett tidigt ansvar är så nyttigt att lära sig.
Kärlek och omsorg är att fostra barn som kan ta hand om sig själva i framtiden...Mvh/Sunny..

Oj vad man känner igen sig!
Så fint berättat Evertulf!
DN var blytunga i stora balar,så upp på en ranglig cykel i ur och skur, julafton, inget undantag, liten flicka på 12 år vikt knappast 40 kg, långt till utlämningsstället av tidningarna.
Men tänk då lönen kom, minns det första förutom konfirmationskläderna, aldrig har jag känt mig så fin.
En lila tröja och kockrutiga byxor.
De sk finare barnen tittade på mig med stora ögon. Vi textilarbetarungar flyttade ut i de nybyggda barnrika områdena, där förr endast låg dyrbara villor.
Vi blev naturligtvis mobbade till tusen och grymt behandlade. Men första lönen i handen glömmer jag aldrig, lyckan att få köpa för sina egna pengar.
Jag minns tankarna-jag ska minsann visa dom- ett maskrosbarn som jag var.
Det gjorde jag, på återträffen 30 år senare fick de se att det går att nå dit man vill.
Men många gick under också, knark och gängrelaterat våld. Men vi var några stycken som det gick riktigt bra för.
Visst känner man sina föräldrars slitsamma liv också i ryggen, pappa inom textil, mamma på LME på hårt tempoarbete till sin 65 årsdag.
Mamma hade knappast sjukdagar alls, men oj vilka arbetsskador hon fick. De var glada att båda döttrarna hade som man sade förr läshuvud och fick bra arbeten.....Mvh/Sunny....

Nej det minns jag faktiskt inte. men pappa fick ärva långbyxor av grevens dotter på gården där farfar var statare. Du kan ju tänka dig hur retad han blev av sina tjejbyxor utan gylf.
Men vi överlevde och blev starka, vi var väl de sista-icke materialisterna-?
ha en skön sommar du också, på lördag gifter sig son nr 2 av fyra barn, ska bli roligt....Mvh/Sunny (kolla gärna mitt fotogalleri)

Golfbyxor var ju moderna 1940-1950 talet. Kallades också för
äppelknyckarbyxor, då det var lätt att gömma bl.a äpplen.

Ja det kan stämma , jag är född 47 så kanske modet hade svängt tills jag minns några speciella klädesplagg.
Nylon svep, Brigitte Bardot klänningar, Scarlett knuten på hakspetsen och tuperat hår, då var jag ca 15 år. Sedan kom mods eran, skepparkavaj, rutiga byxor och bots.
Men jag minns filmer där grabbarna hade dessa äppelknyckarbyxor.
Mvh/Sunny..