Små barn på rymmen!

Idag hörde vi alla om att den lille Walde kommit tillrätta. På tre minuter var han borta, så fort kan det gå, det har man sett vid flera tillfällen.
Vi var på landet hos mamma och pappa och hälsade på i deras sommarhus.
Min systers flicka på 8 år och min äldsta son på också åtta år byggde koja i skogen utan för tomtgränsen.
Femåringen var med, men så blev de arga på honom, han fick sig en knuff och fula ord. Då rymde han, han tog bara med sig ett brännbollsträ då han gick.
.
De äldre barnen kom upp till stugan och vi frågade var den lille var. -Nej oh de hade inte en aning alls-, de vågade inte säga vad som hänt.
Min syster och svåger letade i kärren, hade störar med och petade i källan mm. Vi sprang i uthus, skogen och ner över gärdena.
Min man tog bilen och åkte ut på stora vägen, i båda riktningar.
Vi bodde i utkanten av staden åt det håll stugan låg, så på ingivelse åkte han hem.
Han såg ingen där, men då han öppnade grinden låg brännbollsträet där.
Han visste att jag var helt slut av letande och sade till närmaste granne att ta in den lille då han kom hem. Det fanns inga telefoner eller mobiler då på den tiden.
När vi såg bilen komma i backen med bara honom i, då föll hjärtat som en sten i bröstet.
-Hoppa in fort sade han, så förklarade han på vägen hem. Jag storgrät av lättnad, många timmar hade gått.
Under tiden berättade de två andra dumma ungarna vad de gjort- jo de hade nog slagit och knuffat honom mm-,de fick skäll av de andra vuxna för att de inte berättat innan alla började leta.
När vi kom hem satt han hos grannen och drack mjölk och åt bullar.
Han hade följt E22an, denna lilla knatte sprungit över dubbla vägar där vägen svängde, med påfarter och avfarter. Han hade nog änglavakt?
Han berättade om de storas dumma tilltag och vi fick ta lektion i hur man aldrig får göra, gå iväg från mamma och pappa. När han somnat stod jag länge och tittade på honom och hjärtat gladde sig åt att den lille gossen sov tryggt i sin säng. Barn kan man aldrig lita på till 100%, vaksamma ögon behövs. Så länge man får ha dom under uppsikt....Mvh/Sunny...