Vi Seniorer > Forum > Allmän diskussion > Samhällsfrågor > Dåligt samvete (organdonation)

Du hittar denna tråd på http://www.viseniorer.se/forum/f25t1711s1.html

* Dåligt samvete (organdonation)

Skrivet av LasseO 11 okt 2014 14:47
 
Idag på P4extra intervjuade Karin Hjulström en ung flicka som levde med dialys och annat elände, hon väntar på transplantation av njurar och bukspottkörtel. Hon fick avbryta sina studier till sjuksköterska och hennes enda önskan var att bli frisk och kunna fortsätta sina studier. En överläkare på Sahlgrenska satt i studion och förklarade varför de flesta svenskar är positiva till donation men iom att vi aldrig pratar om döden är det få som anmäler sig till registret. Man kan donera organ även i hög ålder påpekade han iom att de flesta organen är "överdimensionerade" och är fullt användbara. Jag drabbades av dåligt samvete när jag lyssnade till den unga flickan som låg på lasarettet och väntade på att få livet tillbaka, så nu har jag anmält mig till registret via Socialstyrelsens hemsida och hoppas att många fler får tummen ur, att bara ha ett donationskort är sämre iom att den dagen man lägger näbben i vädret så har man inte kortet till hands, anmälan direkt med alla uppgifter gör att de har koll på vem man är.
 
Skrivet av Sunny3 11 okt 2014 15:12
 
Så bra lasse, mina vill de inte ha pga av generna.
Annars skulle de fått det som går att använda, hjärtat är faktiskt rätt bra, konstigt nog. mvh/Sunny
 
Skrivet av LasseO 11 okt 2014 15:17
 
Ojdå, men som sagt, de får väl kolla den gamla skrotten och se om något går att använda, annars blir det direkt till min lilla urna på Västra kyrkogården där jag kan driva snacket med släkten i farfars familjegrav som jag nu är högsta chef över, hehe.
 
Skrivet av Sunny3 11 okt 2014 15:43
 
Det är väl ärftliga sjukdomar som de inte vill ha organ av, vet att en del fått cancer av donatorn. En hel vetenskap det där.
Eftersom de flesta vill kremeras så borde man kunna ge allt. Men många vill inte tänka på sin förgänglighet och död.
Jag bryr mig inte, bara att vara sjuk kan ge mig oro. Döden är en vän, en befriare då man inte orkar mer.Mvh/Sunny
 
Skrivet av Mynta 12 okt 2014 13:19
 

Jag antar att det som inte går att ha som reservdelar det duger ändå att forska på så ingen kropp är värdelös.

Själv tog jag ställning redan 1996-05-02 när jag började ana att jag skulle få utstå påtryckningar av anhöriga för att ta emot organ!
Bevisligen lever jag ännu!

Alltå säjer jag nej till att få och nej till att ge-konsekvens.