Konstaterande av dödsfall

Jag utreder tider för dödförklaring.

Ibland ser det enkelt ut som här

Omsorgens handböcker: Konstaterande av dödsfall

Och annars läser jag om minst 2 timmar för hjärndöd.

Vad gäller nu och framåt?

Av vilken anledning?

--
dubbeltur

Kryonik

Intressant med att låta sig frysas ner efter döden. Förstår inte vitsen om man dör av hög ålder, kroppen är ju "förbrukad". Om man däremot dör i en obotbar sjukdom och vill frysas ner i väntan på att vetenskapen ska finna ett botemedel, kan jag förstå tanken. Problemet blir väl då att man bör frysas ner innan man dör av sjukdomen, för att ha lite marginal. Man fryses ner levande? Juridiskt blir det nog problem.

--
dubbeltur

Kan fungera med dödshjälp på rätt ställe men annars ska man ha föryngring och bot emot det man dog av. Massor att läsa på nätet, närmaste mest på ryska men de 2 äldsta nu fungerande är i USA.

Ja döden ändrar ansikte genom tidsåldrarna, hjärtdöd, hjärndöd och chans till dödshjälp om det blir för plågsamt. Jag tror att vi kommer få dödshjälp med tiden.
Det har alltid funnits men på ett mer fördolt vis. När jag jobbade i vården ökades morfindosen till en dos som påskyndade slutet, då det var för plågsamt. Då tycker nog jag att ett etiskt råd av proffs inom vården ska kunna få avgöra detta istället. Då när lidandet är meningslöst.
En ny begravningsform är på gång istället för kremering så kan man frysas och skakas till iskristaller.Meningen var en skog där man hade sitt eget träd där iskristallerna skulle jordas.Undrar om det inte är i Jönköping man har detta på förslag.

En mycket fin tanke.
Döden är livsviktig! Men vi vill inte tänka på den. Jag ser den inte som ett utsläckande utan som en ny födelse.
Dödsångest är när man inte gjort allt klart inom sig. Man får städa ur i sitt inre skafferi, liksom i sitt hem.Kasta det som bara är skräp och inget för eftervärlden att slita med.Det man kan försona sig med ska man göra.Lev livet levande, döden är en vän då allt är för tungt.
Fienden är plågan som kan bli.Tänk att det kan vara en gyllene soluppgång där borta på andra sidan regnbågsbron.En tanke jag har! Mvh/Sunny

Så vackert skrivet om en gyllene soluppgång-jag räds inte döden men än älskar jag livet!
Nu klarar jag mig själv och har en fri vilja att göra just det jag vill och då år livet härligt.
Tror på en fortsättning när jag lagt av den här i bland alltför skröpliga kroppen och kanske är det som jag drömde...jag är på Torpet och går in i vedboden och så är jag vidare på regnbågen mot något nytt!

Trevligare för familjen som jag tänkt men kostar. Tänkte på sjukvårdskunniga här