Vi Seniorer > Forum > Allmän diskussion > Allmänt > Om hösten

Du hittar denna tråd på http://www.viseniorer.se/forum/f7t547s1.html

* Om hösten

Skrivet av Edor 7 sep 2011 14:57
 
Nu är den stolta vår utsprungen,
Den vår de svaga kalla höst.
(C.F.Dahlgren)
Våren är en akvarell, men snart målas en impressionistisk tavla med starka färger i rött och gult. En vacker årstid. Vid Göteborgs universitet har man funnit att höstdepressioner inte existerar. Men när hösten övergår till vinter, i skiftet november december kan det väl ändå kännas lite tungt. Kanske ser man fram emot ett avbrott med jul. Men dessförinnan kommer Mårten Gås, ingen svensk uppfinning och absolut ingen skånsk uppfinning, men en bra uppfinning. Vad man nu tycker om helgerna och traditionerna, så delar de dock in året och ger stadga åt tidräkningen. Och tror man inte på sagan om Jesu födelse så har man i alla fall julmaten att glädjas åt, doppet i grytan, lutfisken och grönkålssoppan.
 
Skrivet av dubbeltur 8 sep 2011 16:16
 
Hösten är en vacker årstid, men ändå lite gruvsam.
Jag jobbar fortfarande och har inte möjlighet att vara ute på dagarna och njuta. Märker bara att dagarna blir kortare och kortare. Kommer hem vid kl. 19, efter att ha ätit så börjar det skymma. Inte mycket tid till uteaktivitet, det får bli helgerna.

--
dubbeltur
 
Skrivet av Edor 8 sep 2011 18:06
 
Det är förstås Erik Axel Karlfeldt som skrivit
Nu är den stolta vår utsprungen,
den vår de svaga kalla höst.
Nu blommar heden röd av ljungen
och hvitt av liljor älvens bröst.
.....

Snart blir det väl dags att tända en brasa i braskamin för både värme och eldens ljus. Men än kan vi nog få uppleva några fina och varma septemberdagar.
 
Skrivet av Edor 8 sep 2011 19:01
 
Följande har C F Dahlgren skrivit

Hösten är kommen. Hör stormarnes gny!
Svanen tar afsked och svalorna fly.

Blomman har bäddat i mossan sin graf.
Vågorna brusa på villande haf.

Necken mot klippan guldharpan slår.
Skogsbruden fäller sitt grönskande hår.

Solen är slocknad. Så mörkt blir på hed,
Regnbäckar gråta längs fjellarna ned.

Källan på knä står invid deras fot
Och i sin urna tar tårarne mot.

Sommarn här nere har slutat sitt lopp;
Der uti sjernorna tindrar han opp.

Ack! förr’n dess serlaglans sjunkit i haf,
Står kanske bäddad min snöhöljda graf.

O! så farväl då, du sommar i höjd!
Tack vare dig för hvart nöje, hvar fröjd,
......