en ny berättelse om ett vykort

Moster Anna och Katja van Dyk

För många år sedan fick jag ett telefonsamtal från moster Anna. Hon var en liten späd kvinna med vackert stålgrått hår och en vilja av järn. Hon visste att jag arbetade hos polisen med att leta reda på saker och folk. Så därför ville hon tala med mig om tiden då hon bodde i Stockholm.
Moster hade varit servitris på Hasselbacken på Skansen. Det var då hon träffade sin bästa vän Katja Van Dyk. Jag hade aldrig träffat Katja men hade hört att hon var lite speciell. Moster brukade inte tala så mycket om henne eller tiden i Stockholm för hon hade upplevt en olycklig kärlekshistoria med Katjas bror Rudi.
Familjen van Dyk var holländare och tillhörde ett resande cirkussällskap. Som uppträdde på skansen hela sommaren 1950. Familjen var lite annorlunda, fadern var eldslukare och modern ormmänniska. Katja led av något gen-fel som gjorde att hon var 246cm långs å hon uppträdde som jättedamen och Rudi var världens starkaste man. Alla hade sin plats i manegen. Katja var en rar och vänlig kvinna som var mycket ensam på grund av sin längd. Rudi var stilig och spännande med sitt svarta lockiga hår och svällande muskler.
Katja och Rudi brukade gå till Hasselbacken för att äta, det var så de blev bekanta med min moster. Moster Anna var ung och söt. Så förälskelsen lät inte vänta på sig. Rudi ville gifta sig med moster Anna men Mormor och morfar protesterade. De var inte något passande parti för en ordentlig bondflicka att gifta sig med en cirkusartist. Rudi lämnade Stockholm mycket bedrövad och moster reste hem till landet.
Moster Anna gifte sig med Nisse som bodde i granngården och de levde ett stillsamt liv i 25 år. När Nisse dog bad moster mig att komma till henne för det var en del saker som hon ville undersöka. Jag lovade att hjälpa henne , och nu satt jag där i fin soffan, och tittade på kort.
--- Här kände man sig liten, sa moster när hon gav mig kortet på Katja van Dyk.
--- Det är henne jag vill att du skall leta reda på och hennes bror Rudi Jag har tänkt så mycket på dem sista tiden.
--- Jag vet inte om de är i livet men jag vill iallafall försöka få reda på det sa hon , och såg på mig med allvarliga klarblå ögon.
--- Jag har skrivit till Katja i 20 år men de sista 6 åren har jag inte haft tid för Nisse var ju så dålig och krävde så mycket tid och passning
--- Nu vill jag träffa dem igen om det går, sa hon
Jag lovade att undersöka om de fanns i livet.
Efter nästan ett år av sökande fann jag Rudi i Antwerpen Rudi var frisk och strålade av glädje när jag talade om varför jag ville träffa honom . Men Katja hade dött 4 år tidigare, hon hade fått hjärtbesvär på gamla dar.
Jag berättade för moster vad jag hade kommit fram till och hon blev både glad och ledsen på en gång. Vi bestämde att vi skulle åka till Antwerpen för att besöka Rudi och de gamla cirkusvännerna
Rudi visste inte att jag hade moster med mig till Antwerpen. Men när han såg henne log han och tårarna började rinna på dem bägge. Moster stannade kvar hos honom i 10 år. De gifte sig i en liten katolsk kyrka i kretsen av deras gamla cirkusvänner. Och när hon dog hittade jag kortet på Katja i hennes tillhörigheter. Jag tänkte att vänskap och kärlek går sina egna vägar.


av Barbro Rosén


--
Bara en åsikt är osann;Den att bara en åsikt är sannrnav Feuchtersleben.

En fin och välskriven berättelse. Tack!

--
dubbeltur

Jättefin berättelse. Man blir så glad att det går hitta igen det man tappat längs vägen och på ett så underbart sätt att man får tio år tillsammans. Och detta efter att hon skött ut maken. Lite gåshud får jag, om det är för att det är svalt i rummet, eller pga den indiska ragan jag lyssnar på, men det är en stor berättelse i få ord. Och välskrivet!