Bitande kyla!

Allt är relativt och nog är det väl kallt när det är minus 20,1? Inte nu längre för det börjar gå mot eftermiddag! I dag spelar ingenting någon roll...i morgon är det en Lycklig dag hur än det blir! Det skall bjudas på mat förstås...Kreolsk gryta! Grytor är så bra för de blir ännu godare när de fått stå till sig! Får mig att tänka på något som är tvärs om! Ja våfflor tillhör just det som skall serveras direkt! Så många trevliga våffelstunder jag haft när jag serverat våfflor genom fönstret i mitt lilla stuga i skogen!

En viss liten flicka som jag numera benämner "unga damen" tyckte det var en bra idé om jag öppnade fönstret...det osade mycket när jag vände järnjärnet där på bänkspisens platta! Godare våfflor än de som görs i just våffeljärn av järn går inte att få! 

Klart att jag tagit del av nyheterna...våldet fortgår...och det är trångt på anstalterna...svårt för personalen förstås men glöm det där ordet "Kriminalvård"! Läste att det blir våningssängar...nästa steg blir väl antagligen sovsalar och inget fel i det!

En framgång att man använder ordet straff...det var en tid när det skulle uttalas "påföljd"! Ser fram emot att det blir "fängelse på obestämd tid"...rimmar med vandel det! Nå det går att göra något väldigt konstruktivt av tiden inom "Kriminalvården" - läsa svenska och lära sig hur det fungerar i Sverige. Seder och bruk! 

Villkorlig frigivning...in te slentrianmässigt utan där hör "vandel" hemma!

Fängelse som enbart är förvaring gagnar inte någon...jo det blir lite lugnare en tid för vanligt folk! Egentligen skulle det inte rapporteras  så mycket om "buset" de blir för sedda då...tig ihjäl dem...låt skiten torka!

I morse kände jag mig verkligen utvald...ja en ålderspensionär som lärt sig att vara skötsam/tacksam känner faktiskt en stor Lycka att inte behöva gå ut för att komma till arbetet när det är drygt minus 20! 

Dessutom är det packat och klart för julleveransen! Nu återstår bara att Gud hör bön och gör det möjligt så jag skall kunna vara med familjen! I bland är det så att en tom plats vid bordet märks mera än alla som är på plats...

Det där förstod jag inte när jag  var barn och min föräldrar led av "tycka synd om/bry oss om syndromet i så hög grad att vi barn liksom glömdes bort...

Det fanns de utanför familjen jag inte ville ha hos oss på julafton...störde ordningen! Hörde inte dit!

Alltså gick jag undan...upp på övervåningen som var ordentligt uppvärmd genom vedeldning i kaminen....ville vara där för mig själv! Min kära mor lyckades beveka mig...men hon fick aldrig veta av mig  varför jag kände sådan avsky....det gör ont i mig att jag inte berättade då men mormorsmor visste...det fanns gubbar även då som tyckte om att krama andras barn...ta fast mig...sätta upp mig i knät...naturligtvis kom det där beteendet fram när det intagits en och annan sup!

Nå inget allvarligt hände...men det låg i farans riktning...mormorsmor hade ett gott förstånd och hon hade säkert "larmat" för det upphörde de där julaftonsinbjudningarna som pågått flera år.....ingen skall tvinga sig till en kram av ett barn!

I morgon hängs det av matgästerna upp rena gardiner i köket...välstrukna med stjärnor på! Traditionen jag hade med mig från barndomen att det skulle ske 23 december...den har jag frigjort mig i från! 

Det där ändrade jag på för ganska länge sedan...med fungerande köksfläkt blev det enkelt! Annat var det på den tiden när det var spjällsnöre och matos!

Julbaket är avklarat...frånsett sockerfria lussekatter jag ger bort! Det är det där med Gud älskar en glad givare...det syndromet det hänger kvar!

Gör som jag nu-njut av stunden och Lyssna till julens vackra sånger!