Bugg

Algot tyckte att livet blev tråkigt när alla yngre flyttade till städerna och alla nöjen som bio och dansställen blev nedlagda. En dag läste han i ortstidningen att syföreningen hittat en orkester som skulle spela gratis en sista gång på folkets hus innan det skulle rivas. Det var 30 år sen Algot dansade så det här ville han vara med på. I garderoben hittade han dom gamla myggjagarna med slät lädersula så han kunde glida fram på golvet utan att lyfta benen så som han alltid dansade. Han började stärka sig med en helflaska så när taxin kom hade han blivit riktigt rund under fötterna och i kanonform. Väl framme hade det redan blivit många på dansgolvet som väntade på att orkestern skulle börja spela. Han blev stående bredvid Stina en storväxt tjej som gillade att dansa bugg och orkestern började spela en populär bugg låt så Stina frågade om dom skulle ta en bugg. Gärna sa Algot som trodde att det var en bakelse men Stina drog ut honom på dansgolvet och märkte att han inte kunde bugga så hon bestämde sig för att lära honom en sväng. Hon tog tag i ena handen och lyfte den rakt upp och drog Algot runt bakom ryggen och skickade sen fram honom med full fart så han skulle göra en egen sväng och komma tillbaka. Men golvet var nybonat och spegelblankt som en isbana och Algots skor blev som skridskor så han fortsatte med full fart ut genom fönstret på andra våningen och landade i en stor nyponbuske. Det gick bra bara tröjan blev sönderriven så Algot rusade in och ställde sig mitt på dansgolvet, tittade på orkestern och skrek hur ändå in i Hälsingland spelar ni folk kan ju slå ihjäl sig. Vakterna ingrep och hjälpte Algot till en taxi så han kom hem och han tyckte att dansen blev ett bra minne för livet som han aldrig skulle glömma så vad mer kan man begära här på landsbygden där inget händer.

/blyfot

Logga in som medlem så kan du läsa och skriva kommentarer här!

Då du blir medlem av Vi Seniorer får du själv en sida för egen berättelse - gratis!

Se även blyfots Fotogalleri samt Mikroblogg VS.

Nästa berättelse »

« Åter till medlemmars berättelse-index