Troizin

Ett lätt illamående satt kvar efter bussresan. Skoskavet på höger stortå hade förmodligen börjat blöda. Solen stod nästan i zenit.

Vid Rock of Theseus svängde jag av. Allt var sig likt - stigen ringlade uppåt mellan torkad macciavegitation.

Plötsligt är jag där. Det gamla Trizina - Iliadens Troizen. Resterna av byggnader och murar. Får upp en halvljummen Coca-cola och låter drycken sakta rinna ner genom strupen. Ryser av välbehag.

Lägger mig ner på rygg och sluter ögonlocken. Ett tusenårigt olivträd skänker skugga. Kryddofterna kittlar näsan. Den varma och torra jorden känns som en smekning mot ryggen. Frihetskänslan, som börjar någonstans i magen, sprider sig som pirrande elektricitet ut i kroppen och jag känner mig lätt som en fjäder. Cikadornas musik smeker mina öron.

Sverige och vardagen ligger ljusår bort. Dåtid och framtid existerar inte - bara ett nu. Drömmar och verklighet blandas. Hippolytos kör i rasande fart sin vagn på kapplöpningsbanan och Phaedra bevakar honom svartsjukt gömd i myrtenbuskarna borta vid badhuset.

Jag saknar inget. Jag har inga önskningar. Livet är fullkomligt.

/vandring

Logga in som medlem så kan du läsa och skriva kommentarer här!

Då du blir medlem av Vi Seniorer får du själv en sida för egen berättelse - gratis!

Se även vandrings Fotogalleri samt Mikroblogg VS.

Nästa berättelse »

« Åter till medlemmars berättelse-index