Vi Seniorer för 55 plus. Tips från Google: Guldmedlem slipper se denna annons!

Öppna
* Användarpanel

Användarnamn:

Lösenord:

Spara användarnamn

Bli medlem! Gratis »   Glömt lösenordet?

  Sök på Vi Seniorer

  Annonser o tips

* Franska fantasier, del 3. Morgon i Montparnasse

Forum > Allmän diskussion > Resor och resmål > Franska fantasier, del 3. Morgon i Montparnasse

Skriv ut
Visar inlägg 1 - 1 av 1.
Sidor: < [1]  >
Skrivet av Karolina 31 dec 2014 08:20
  Skriv ut Direktlänk
Ingen bild

Karolina

(Medlem)

Franska fantasier, del 3

Detta är fortsättning på historien om Rosie och Max som träffats via en webbsida för seniorer. Allting är påhittat och eventuella likheter med personer i verkligheten är en ren tillfällighet.

Morgon i Montparnasse

Jag vaknar av kaffedoft. Jag hör också ett svagt slammer av porslin. Det känns spännande att Max är i köket. Jag tar på min rosa-vit rutiga morgonrock och öppnar min dörr.

God morgon, my love, säger Max och ger mig en skön kram.

Max bär in frukostbrickan till bordet i vardagsrummet. Två stora koppar café au lait och var sin croissant med jordgubbsmarmelad. Så underbart livet kan vara, tänker jag för mig själv. Här bor jag plötsligt i Paris med en man jag inte kände för ett halvår sedan. Inget är som hemma där min frukost skulle bestå av ensamhet, filmjölk, müsli och te.

På bordet ligger Pariskartan uppslagen och bredvid finns Max pärm med allt vi ska hinna göra under vår månad i Paris.

Vet du vad jag såg på vägen hit, säger Max. Jag skakar på huvudet. Jo, en affisch om ett danspalats för 55+ där de spelar gamla evergreens, ”Ballroom Paris” heter det. Jag ska ta reda på var det ligger, så kan vi kanske åka dit på lördag, fortsätter Max och tar några danssteg runt på golvet och sjunger ”When I fall in love …”

Jag ler åt honom och tänker på när vi chattade på kvällarna. Timme efter timme skrev vi till varandra. Vi spelade också musik från you tube i bakgrunden. Max musik var just evergreens.

Och vet du vad jag såg på metron hit, säger jag till Max. Jo, att Galeries Lafayette har sin stora höstrea just nu. Tänk om jag skulle köpa en riktigt fin klänning och ha på mig på lördag.

Du är vacker i vad du än har på dig, säger Max och slår sig ned vid bordet. Men varuhuset skulle vara roligt att se, så medan du provar klänningar hinner jag nog gå högst upp och se den fantastiska glaskupolen från insidan. Det har jag aldrig hunnit med förut.

Jag njuter av min croissant och tänker på hur min nya klänning ska se ut. Kanske en svepande kjol och en strutsfjäderboa? Eller en glittrande paljettklänning? Siden eller sammet? Helst skulle jag vilja ha en 1950-tals klänning. En sådan som Doris Day, Ava Gardner eller Audrey Hepburn hade.

Max har lockat fram nya sidor hos mig. Borta är den praktiska och ekonomiska Rosie som går i bekväma skor och alltid har en ryggsäck på sig. Antingen är det Max som är orsaken eller så är det någon sorts sista-chansen-ryck innan man hamnar på äldreboende och får leva på minnen.

Max bläddrar ivrigt i sin pärm och slår upp en sida. Jag ser på honom och inser att jag haft stor tur som funnit en så trevlig man att dela lägenhet med. Och kanske lite mer. Men Max har annat i tankarna.

Idag skulle jag vilja se Napoleons sons kista, säger han. Kistan har kommit hit så sent som 1969. Nu finns den i Dômen bredvid pappa Napoleons sarkofag. Men vi börjar med din klänning, darling.

Vi kanske kan börja med en morgonpromenad till Cimetière du Montparnasse och se på några av gravarna, säger jag, Så får vi lite motion och frisk luft också. (Och där kom mina vanliga präktiga egenskaper fram. Helt annorlunda har jag inte blivit. Inte ännu i alla fall.)

Både Max och jag har varit i Paris i våra tidigare liv och sett det man först måste se, som Eiffeltornet och Triumfbågen. Nu kan vi ägna oss åt djupare studier både av sevärdheter och varandra.

Vi lämnar lägenheten och går bort mot Montparnasse kyrkogård. Det är en vacker höstdag och Max går vid min sida. Jag känner mig mycket lycklig och önskar att denna resa aldrig ska ta slut.


Några fakta
Kejsar Napoleon dog på ön S:t Helena 1821. Dômen med sin historiska och militära anknytning var ett självklart val för Napoleons sista viloplats. Hans kropp inneslöts i sex kistor och placerades i kryptan år 1861.

Napoleons son Napoleon Francois Joseph Charles Bonaparte, fick vid sin födelse titeln ”konung av Rom”. Han föddes 1811 i Paris, och dog 1832 i Wien. Han var en vacker och intelligent pojke. Son till kejsar Napoleon och Marie Louise av Österrike. Napoleons son växte upp i Österrike hos morföräldrarna. Han dog av ”galopperande lungsot” bara 21 år gammal. Han begravdes inte förrän 1969 i Dômen i Paris. Hans hjärta finns i en urna i Augustinerkirche i Wien och hans inälvor i en urna i Stefansdomen i Wien.

Galeries Lafayette, på Boulevard Haussmann byggt 1906. Vackert varuhus med kupol av färgat glas och gjutjärn.

Cimetière du Montparnasse öppnades år 1824 och blev viloplats för många kända parisare. Här kan man se Jean-Paul Sartre och Simone de Beauvoirs grav, André Citroën, Serge Gainsburg m. fl.

Karolina


 

Sidor: < [1]  >

* Forumstatistik

Vi har 1910 trådar med 17506 inlägg. 336 (18%) av trådarna är markerade som lösta.

*Interna länkar

- Regler
- Rekommendationer
- Vanliga frågor
- Synpunkter.
OBS: Inga telefonnummer är tillåtna i det publika forumet.

  Annonser

 

* Länktips

Vi Seniorer tar emot vissa länkvänner, se sidan "Länkar".