De som är födda 1954 och 2019 går i pension kommer nästan hälften av kvinnorna bli fattigpensionärer och kommer att leva under existensminimum.

Jo, nog är det så. Men dessutom gäller det även en stor andel av männen. Det där är inte, som jag ser det, i första hand en kvinnosaksfråga, utan mer en fråga om storstadsmänniskor med stor inkomst kontra glesbygdsmänniskor ständigt levande på fattigdomsgränsen. Liten "levnadsinkomst" ger låg pension - detta oavsett om du är kvinna eller man. Det må gälla fler kvinnor, men då beror det på om kvinnan i fråga slagit sig ihop med en vettig eller ovettig man, hur det blir i slutändan.

/Bengt

Varje sunt tänkande man och kvinna bör noga sätta sig in i just det som kallas ekonomi.
1986 hade vi en studiecirkel på mitt arbete på temat "Kvinnor och ekonomi" - mycket bra och jag blev då utskrattad för att jag förde kassabok.
Pensionsregler var vi väl insatta i eftersom vi arbetade i den branschen.
Just för att jag satt av pengar i en privat pensionsförsäkring får det blåsa ganska så snåla vindar innan jag likt vindfällen i min "skog" tippar omkull!

Något jag inte tror hör i hop är kärlek/ekonomi för det blir alltför ofta som när man är för snabb med oljan när man gör bearnaisesås - det skär sig.

Med dagens snäva gränser för bostadstillägg är det bittert för de kvinnor som varit ensamstående med barn och i ett låglönearbete att behöva ha det uselt som pensionär. Den gifta kvinna som kanske haft förmånen att vara hemmafru en del av sitt liv och i bästa fall som pensionär ha gubben vid sin sida klarar sig alltid!
Nu är det risk med dessa gubbar också för man kan inte äga någon annan.
Det finns alltid en risk att någon "tar gubben"!