Det föreslås återigen höjd pensionsålder, det har föreslagits från olika håll i flera år.
Vore höjd pensionsålder bra? Eller vore det dåligt?

Jag förstår ju att förslagen inte handlar om vad folk i allmänhet vill, utan om nationalekonomi. Svårt att få räkenskaperna att gå ihop när genomsnittsåldern ökar hela tiden - ökande antal pensionsmånader för en genomsnittlig person hela tiden, det kostar mycket. Jag tycker dock att politikerna i de olika lägren bör kunna se bortom genomsnittet och se vilka stora skillnader det är inom olika yrken. I vissa yrken är en stor andel utslitna redan vid 60, i andra yrken slits man aldrig ut på det viset - någon form av flexibel pensionsålder med hänsyn till utslitenhet borde diskuteras.

/Bengt

Ja vi som började med tungt jobb i barnaåren är slut vid 60. De som pluggar och bor hemma börjar jobba och flytta vid 30. Dessutom har de fått god tandvård, mat och sjukvård. Det måste personanpassas, de som orkar kan väl fortsätta. Man känner bäst själv.
Jag älskar det jobb jag hade, men skulle inte orka en vecka nu vid 70.
Det är ändå inte vi 40talister som satt sprätt på stadskassan, vi har slitit och knåpat för att få ihop det. Skött våra barn och varit sparsamma.
Jag röstar för valfrihet! Mvh/Sunny

"Ett nödvändigt ont" är det säkert! Beror liksom på hur många som är i arbete framåt det där för det kostar att leva.
Klart det finns många äldre som orkar jobba längre än nedre gränsen för pension men så har vi de som är totalt utslitna som väldigt gärna går hem tidigare och som det nu är så är FK:s regler så utformade att sjukersättning är det inte precis enkelt att få! Det enda som står till buds är då ett förtida uttag av ålderspension/ mycket dålig lösning!

Valfrihet skall det vara men absolut inget krav på att arbeta längre än till 65 år!

Vi som är ålderspensionärer har förmodligen likt råttor på ett sjunkande skepp precis räddat oss!
Inte lär det bli bättre!

Hur sjutton har politikerna tänkt sig att 65 plus:are ska kunna försörja sig utan pension när de inte längre anses "anställningsbara"?? Hörde ett reportage på P1, där en 55-årig välutbildad man fått höra rakt ut vid ett intervjutillfälle att han "var för gammal". Med tolv år kvar att arbeta! Aldrig förr har väl erfarenhet, kunskap och mognad stått så lågt i kurs som idag. Men jag tror att detta är speciellt och vanligt förekommande just i det åldersfixerade Sverige.

Det nya pensionssystemet är en katastrof. ATP- systemet använde de 15 bästa åren som pensionsgrundande. Det nya använder alla verksamhetsår. Det säger sig själv att då kan man inte bli sjuk eller råka ut för händelser som begränsar antalet år man arbetar. Det nya systemet tar pengar från de fattiga och ger till de rika.

Nej, för att få ett mer rättvist system föreslår jag att de pensionsgrundande åren begränsas till åtminstone de trettio bästa åren.

Överenskommelsen om ändringar i pensionssystemet verkar vara klar, ska bara klubbas i Riksdagen. Hur det blev kan man läsa på Regeringen.se - Pensionsöverenskommelsen >>
Det är flera saker som ska förändras, men mest omtalat är höjningen av pensionsåldern.
Det tidigaste man kan börja ta ut sin pension ska höjas successivt från dagens 61 år; 2020 från 61 till 62 år, 2023 från 62 till 63 år, 2026 från 63 till 64 år.
Man ska få rätt att jobba vidare till 69 år mot dagens 67 år.
Om den allmänna pensionsåldern, d.v.s. det som idag är 65 år, skriver man såhär:

Det är alltså en blocköverskridande överenskommelse detta, som ska hålla även om det blir regeringsskifte.

Vad tycker ni om allt detta?

/Bengt

Det här blir svårt för många som är tröttkörda! Försäkringskassans stramare linje medför ju redan att det "piskas redan trötta hästar".

Däremot att få jobba till 69 för de som kan och vill är naturligtvis positivt. Många lever ju sitt liv enbart för arbetet. Tyvärr finns det nog många arbetsgivare som gärna ser att äldre ställer sin plats till förfogande.
Äldre är inte en homogen skara utan det finns en stor spännvidd.
Nå det är nödvändigt denna förändring av flera skäl för vi lever ju för länge! Om vi verkligen lever ett riktigt liv eller om vi genom mediciner lyckas överleva kan diskuteras även det.

Unga människor måste inse att det krävs ett eget pensionssparande för att få det drägligt som pensionär.

Så bra tänkt Mynta!
Detta att vi lever längre är en myt.Fler barn överlever spädbarnstiden och är en orsak till statistiken.
Jag läste en utredning om levnadsåldern att det var en myt. Våra föräldrar blev 10 år äldre än sina föräldrar, men vår generation närmar sig våra mor och farföräldrars levnadsålder.
De som står i annonserna nu är 40talisterna.Vi började arbeta vid 14 års ålder, efter 8de klass om vi inte läste vidare.
Tunga arbeten oftast inom industrin.Jag var ett undantag som tog tag i studier vid 25 års ålder och pluggade i 8 år.
Sedan kom barnen , fyra stycken.Det var endast mammaledighet som gällde då.
Jag fick en utskällning då av makens chef då det krävdes att han var hemma på grund av komplikationer.
Innan dess fick man något som hette -hemvårdarinnor- om man blev inlagd på sjukhus tex.
Kvinnor har slitit ont tills lagarna stiftade andningshål och möjligheter att arbeta och studera trots att man hade små barn.
Jag tillhör de kvinnor som ändå inte tycker att förskolan är bra för små barn.Men med pussel av två föräldrar skulle man tills skolstarten kunna fixa så barnen gick korta stunder bara.
Man förstår att barn får dålig anknytning till sina föräldrar då deras huvudtid är med andra vuxna och andra barn.
Ensamheten hos äldre stiger i takt med barnens avnavling allt tidigare.
Cancern ökar, diabetes ökar,det tar mångas liv i förtid.Det fanns knappast då jag var barn.
Ha öppen pensionsålder från 60 år, med grundpension. Så får alla välja hur länge de vill jobba.En del kanske arbetar tills de är 80 år, som Mynta så klokt säger-De lever för arbetet-.Alla är olika, har olika förutsättningar. Mvh/Sunny

Tur man inte behöver leva och se hur det blir! Många kommer aldrig att komma in på arbetsmarknaden och klyftorna kommer att öka och pensionen får nog revideras många gånger om.
"Folkhemmet" som byggdes upp kommer nog kommande generationer tro är en skröna...en vandringssägen.
Likt råttan i pizzan.
Minns 1954 året jag började skolan och jag var hos mormorsmor och låg där på kökssoffan och tittade på tidningsurklippet hon satt upp på väggen-bilden på Per Albin Hansson....alla kommer att få äta sig mätta varje dag sa hon.

Ja, pensioner och pensionssparande ältas om och om igen i media dessa dagar, naturligtvis viktiga frågor för de yngre och fortfarande arbetslivsaktiva. Men jag är glad att jag kommit över på andra sidan pensionsstaketet och inte behöver bry mig om vilka PPM-fonder som jag bör välja eller hur mycket jag måste avsätta varje månad för frivilligt pensionssparande. Så mycket grubbel och tid som jag avsatt för det!

Sen upptäckte jag hur mycket billigare livet som pensionär är. Egenlagad mat hemma i stället för dyra uteluncher, rabatter på allt från SL-kort till bio på dagtid och fritt inträde till de flesta av stadens museer. Dessutom: det absolut viktigaste är att sköta hälsan och hålla sig frisk. Min pappa brukade säga som pensionär: -"Om man har ett par friska ben, behöver man aldrig ha tråkigt".

Fast... jag undrar hur det kommer gå för framtida generationer pensionärer? De unga idag är så karriärstressade att det är stor risk att de går in i väggen långt före pensionsdagen. Tempot och kraven var långt ifrån så uppskruvade under vårt arbetsliv.

Det går ej att jämföra dagens ungdomar och oss själva!
Ungdomarna bor hemma ibland tills de är 30 år, samt att de har mycket serverat under tiden.
De pluggar ibland tills de är 30 år, visst är det lite jobbigt?
Men vi 40talister som vuxenstuderade hade flera egna barn, hem och föräldrar att stötta. Att jämföra det med ett hårt tempoarbete i fabrik går inte.
Sedan så ärvs många sjukdomar, samt att många sjukdomar ökar, cancer och diabetes tex.
Miljöföroreningar som påverkar våra kroppar, stress, utmattning mm.
Sådant kan man inte välja bort och dessa kroppar tar slut fortare. Min pappa hade en genetisk sjukdom som ärvts av oss, barn och barnbarn, lite slumpmässigt och olika gravt.
Pappa kämpade från 40 årsålder fram till sin pension, men var sjuk hela livet. Livet är ju inte rättvist och alla har inte samma förutsättningar heller.
Vi som har flera barn och pluggat 8-15 år, det krävdes ofta att läsa in både grundskolans högstadium, gymnasiet innan man kunde börja på universitet och högskola.
Grundskolan var bara 8 årig då.
Man var hemma många år med barnen. Så vår pension går inte att leva på utan en till pension.Det blir samma fälla som i ungdomsåren.
Jag har vänner och själv också som har 8-10.000kr i månaden.
Jag vill ha en garantipension på 15.000kr för alla!
Våra år som hemmafruar skulle naturligtvis gälla som arbete.
Aldrig har jag gjort så lite som i skolans värld, där sliter man inte ut sig.
Alla lov,korta dagar, lektionstid på 40minuter, sedan massa fika. På fabriken fick man inte ens tid att gå på toa. Inom vården var det inte heller så stressigt.I affär var det rusch vissa tider.
Ja nog faller lotterna olika i livet.
En del går under på vägen! Sunny3

Bra sagt! När jag läser det här så inser jag än en gång att jag haft en otrolig tur vad det gäller studier. I skogsbyn gick jag i byskolan och där lärde vi oss kanske det viktigaste att det var att "lägga manken till och veta hut"-det skulle var något för dagens barn och ungdomar det! Tur var det att jag var i rätt ålder när skoldistriktet blev försöksdistrikt för enhetsskola/grundskola. Vägen blev på så vis direkt öppen till att söka till läroverket (7 mil från mitt hem och således få ett eget hushåll i stan).

Likt predikantens budskap om att det skulle bli bättre efter döden så var budskapet i mitt hem för oss barn att endast studier skulle göra vårt liv bättre! Vi skulle inte bli kvar där i byn! Vi skulle inte bo i väglöst land och kämpa på med mjölkkrukor upp till vägen och mjölkbilen, vi skulle ha arbete som det gick att leva på!

Sjung om studentens Lyckliga....ja det gick ett tåg mot Uppsala i slutet av augusti 1967....jag var med på det tåget (min far sa att du vet när du är framme i Uppsala för då ser Du Gösta Knutsson-tro mig precis när jag kommer kånkande på min stora pappaväska så ser jag just Gösta Knutsson med taxen där till höger när jag går ut genom Stationsbyggnaden.Jag hade ett kapital på 700 kronor insatt på Postsparbanksboken-pengar jag tjänat genom att plocka blåbär och sälja!

Ja nu som pensionär är jag så nöjd med att jag tog kampen för det var en kamp och att jag hela tiden sen den där augustidagen jag flyttade in i ett rum och kokvrå i Hudiksvall har haft stenkoll på min ekonomi. Jag förde kassabok varje dag/ varje litet inköp noterades-en stor franska med vallmofrön kostade 90 öre och jag och min kompis köpte en på måndag och delade och nästa då på fredag...vi ville ju ha färskt bröd! Nu behöver jag inte som under tiden vid Juridicum gå omkring i en kappa min mor sytt av en överrock hon fått av en äldre man i byn-den vändes ut och in och finaste kappan blev det-kaninpälskrage på den från EPA i Sundsvall.

Min pension är inte stor precis men jag förvaltar mitt pund och styr själv mina utgifter.
Det är inget man kan börja med som pensionär utan det får man börja med i det aktiva livet-göra prioriteringar då för sen är det för sent.

Nå jag vet att den dagen jag kanske behöver hemtjänst då går min fälla igen-nu kan jag laga god mat och frysa in!

Pensionärsskaran är definitivt en "icke homogen" grupp och faktiskt blir jag innerligt trött på all reklam om vad man skall göra när man "äger sin tid"-många får nog ägna sin tid åt att göra långkok och försöka få det att gå runt helt enkelt!

Mina föräldrar är sedan många år borta men minnet lever och jag är så tacksam att de lärde mig så mycket för att klara ekonomin.
Ha en stabil grund att stå på.

Min egen dotter har sedan 12 årsålder fått ta hand om sitt barnbidrag-gör sina misstag och nu lär hon sina barn.

Mitt bidrag till barnbarnen har främst varit att just lära ut den ädla konsten att laga mat, baka och att kunna laga kläder! På det kommer man långt!

Vilket intressant inlägg och spännande läsning Mynta!
Mina föräldrar levde i sus och dus, tog kläder till sig själva på avbetalning. Mamma gav sig inte med mindre. Vi barn gick i lump.
De åt själva efter jobbet på en sylta, vi fick leva på det skolan gav.Pappa var allt för svag för mamma(sin prinsessa som han sade)
Mormor flyttade som tur var till stan, då jag började skolan, annars hade nog jag svultit ihjäl, min syster blev dagbarn hos mormor.
Det jag lärde mig lärde jag av henne och en del av pappa!
Mobbad och slagen av de sk fina barnen(var de så fina, elaka som de var)
Det var under miljonprogrammet då de smällde upp betonghus mitt bland överklassvillorna.
Stryk och övergrepp hörde då skoldagen till. Oj vad jag längtade efter min gamla skola och vännerna som också kom från fattiga textilarbetarföräldrar!
När jag var 12 år började jag köra tidningar varje dag i veckan, inte precis några lätta dagstidningar för Norrköping. Utan tunga DN, ST, GP mfl.Cyklade med enorma packar på en ranglig gammal cykel. I snöstorm drog man den i snödrivorna. Kläderna var undermåliga, inga underkläder som värmde under de tunna gabardinbyxorna.
25kr i månaden betalade jag på min konfirmationskappa och klänning.Jag vägde knappt 40kg då. Svag, klen och undernärd.
Kroppen for så illa och den var slut innan jag fyllt 40 år. Sedan var varje dag en kamp.
Många av de gamla vännerna från första skolan är borta.Tungt arbete,alkohol och kriminalitet gjorde sitt till.
En av de sista läkarna som sett mina magnetkamerabilder sade att han aldrig sett en så skadad rygg.Jag förstår det!
Jag har upplevt -då en grå gås blev en svan- till nesa för belackare och som det starka maskrosfröet har jag tvingat mig genom asfalten, alltid!
Eftersom vi var så utsatta så var inte släkten heller så vänliga mot lillasyster och mig.
Men jag blev den enda med akademisk utbildning och ojoj så det sved.
Syrran blev en duktig tandsköterska och tandhygienist och släktens kommentar var-Måste man gå i skola för att rulla amalgam-?
Surt sade räven!
Vi blev vackra och högutbildade.Det väckte ont blod, för vi skulle ha stannat där på botten kändes det som.
Vi är så rika idag med välavlönade barn och barnbarn, det är livets rikedom även om pensionen är skral! Mvh/Sunny

Fantastiskt att läsa-det berikar mitt liv att få ta del. Vi har haft våra vandringar i livets Labyrinter och det har stärkt oss.
Det känns bra att det stämmer det jag skrev i min "Bok" 1995:

Det behöver inte gå illa fastän det börjat dåligt!

Mitt liv började när mormorsmor klippte av navelsträngen med en järnsax som bränts över elden.....ingen barnmorsketransport tog sig fram.

Om pensionen vill jag säja att sättet är cyniskt - omöjliggöra för folk att få lämna ett arbetsliv tidigare för att just hinna leva....

Ett färdigt förslag för höjning av pensionsåldern sägs nu finnas. Det är inte beslutat i riksdagen än, men det verkar bli det snart. Det är stegvis höjning av de reglerade pensionsåldrarna - helt genomfört ska det inte bli förrän 2026. Det som ligger närmast är en höjning av minimiåldern från 61 till 62 år. Så om någon nybliven 61-åring har tänkt sig pension är det bäst att skynda på. Sedan kommer det att beröra allt fler med tiden.
För den som snart fyller 67 och VILL jobba kvar blir det en fördel, bland det första ska 67-årsgränsen höjas till 68.
När allt är genomfört, tidigast 2026, kommer allmänna pensionsåldern att vara 67 år istället för dagens 65 år och arbetsgivare kan inte tvinga någon under 69 år att ta pension samt minimiåldern kommer att ligga på 64 år istället för dagens 61.

/Bengt