Livsåskådning låter sig knappast definieras men för enkelhetens skull kan vi kanske avgränsa termen till att gälla hur människan i ett samhälle är eller bör sträva efter att vara. d.v.s en slags etik och moral.
Tror att det bland VIS medlemmar kan finnas ett intresse att samtala kring frågor om etik och moral.Nåja framtiden får visa om det är rätt eller fel.
Det har visat sig vid undersökningar att om man frågor människor i gemen vad som menas med etik kan svaren bli väldigt varierande En del säger kanske att etik är att vara "schysst", eller bussig, eller att inte fuska med skatten, eller att hjälpa gamla tanter över gatan.Om frågan istället rör skillnaden mellan etik och moral så brukar svaren oftast bli desamma.
Men det finns en uppenbar skillnad. I traditionell mening är etik lika med en uppsättning fasta regler eller normer,som vi föreställer oss kan vara så tydliga att det är lätt att avgöra om vad som är en riktig eller en felaktig handling.
Ett praktiskt sätt att skilja mellan etik och moral är att se moral som en handling och etik som en princip.
Av lättförklarliga skäl är det mycket lättare att vara etisk än att vara moralisk. Att kosta på sig att hylla höga principer är i allmänhet helt gratis. Det är en helt annan sak när det kommer till handling
I Sverige lever vi i ett sekulariserat samhälle Det hindrar emellertid inte att en del av 10 Guds bud även skulle kunna gälla i vårt sekulariserade samhälle.
Förbud mot mord, äktenskapsbrott, stöld ,falskt vittnesbörd, girighet
Listan skulle förstås kunna utökas till att även gälla
avundsjuka, själviskhet, bristande trofasthet, tolerans ,tålmodighet, godmodighet och kärlek till varandra.
Det finns säkert åtskilliga fler.
Finns det något samhälle där människorna har följt uppställda normer Nej inget som jag känner till.
Till en del tror jag att bristen på moral d.v.s oförmåga, ovilja att följa reglerna hänger samman med språkets begränsningar Få av de ord som använts ovan går att entydigt definiera. Allra minst livsåskådning. Det gör att vi i bästa fall på ett ungefär vet vad de kan tänkas betyda. Det i sin tur skapar oenighet av vad reglerna egentligen betyder.
Men till övervägande delen tror jag det beror att vi är djur och att våra övervägande drivkrafter ,överlevnad och fortplantning, långt ifrån alltid låter sig förenas med de av olika samhällen uppsatta normreglerna.
Å andra sidan är knappast heller normlösheten, barbariet, något att eftersträva. Så det tycks i många samhällen vara så att vi människor accepterar regler men vill bara följa dom så där lagom.
Några tankar i avvaktan på kvällens svalka.