Hösten.
Nu är den stolta vår utsprungen,
den vår de svaga kalla höst.
Nu blommar heden röd av ljungen
och hvitt av liljor älvens bröst.
Nu är den sista visan sjungen
av sommarens kvinnligt veka röst;
nu stiger uppför bergens trappa
trumpetarn storm i dunkel kappa.
Karlfeldt, Erik Axel (1864-1931)
Nu byts i naturen vårens milda pastellfärger till en expressionistisk tavla.
Ljuset försvinner tidigare på kvällarna och kommer senare på morgnarna. Allt oftare får levande ljus lysa upp och värma inomhus. Den som har tillgång till braskamin kan mysa framför öppen eld med kvällsmåltiden.
Hur länge människan haft tillgång till elden finns det helt olika uppfattningar om. Den senaste teorin säger att människan först kunde kontrollera elden för ca 300 – 400 tusen år sedan. Sedan har elden och människan varit följeslagare på gott och på ont.
Allt eftersom tycks naturen efter en färgsprakande inledning dö. Men var lugna, den går bara till vila för att efter vinterns köldkram obevekligen åter leva upp med frodig grönska och efterhand prydas med färgklickar av fantasirika blommor.
På våra breddgrader kan vi bara förundras över dynamiken i naturens skiftningar.
Till hösten hör också stormarna. Stormarna drivs av temperaturskillnaden i luften vid polen och vid ekvatorn. Den skillnaden är som störst på hösten och tidig vinter. Då sitter vi inomhus och kurar och känner oss små inför naturkrafterna, och små är vi. Framåt jul börjar vi nostalgiskt längta efter snö ... "I'm dreaming of a white Christmas
Just like the ones I used to know "...
Framåt november börjar hösten kännas tung, vintern är på väg med kyla och ishalka. Just då är det lämpligt att fira Mårten Gås. Ahhh, denna ljuvliga Svartsoppa ... tända ljus ... sommarminnen ... samtal om livets villkor ...
Ja, inte behöver vi ha långtråkigt på denna dynamiska jord..