Bland samer var det så att de gamla så som morfar farfar mormor farmor va de som skötte marktjänsten. De tog hand om barnen, lagade maten, tvättade kläder, sågade veden och klyvningen av veden, hämtade vatten, garvade skinn, gjorde bruksföremål ets.
Som barn satt vi vid arran som elden i kåtan på sommarvistet kallas och lyssnade då morfar berättade för oss barn samernas historia.
samerna hade kommit överens med renen att de kunde bli en familjemedlem om vi fick välja en av medlemmarna som offer åt oss mot att vi skyddade dem mot vargens frossande i dödandet av flocken.
En del vargar dödar faktiskt bara för kuls skull.
Att vargen också ska leva det accepterar man. vargen kunde få välja en medlem från renflocken men det skulle räcka för lång tid.
En ren räcker för två veckors livsuppehåll för en flock vargar på 10 vuxna vargar. Nästa två veckor skulle en annan djurart få bistå.
En älg skulle räcka för 14 dagars livsuppehåll av flocken. harar,som är en stor grupp djur kunde få användas också. En ren skulle alltså försvinna på det sättet från en fullmåne till nästa fullmåne.
Vårt folk samerna skulle klara oss på kanske fyra renar från en kalvningstid till nästa genom att vi kunde ta av fisken i moderjords vattenskafferi.
Vi lovade att inget skulle få gå förlorat av det djur vi tog. av skinnet gjorde vi kläder,
liggunderlag och bruksföremål.
av horn och ben gjorde vi också bruksföremål så som vävskedar, skedar synålar mm. hjärnan kokades till en fin olja,senor till tråd, renhåret användes som fyllning i bolster,osv.
Från början fanns bara varg, järv, lo och bergsklippor samt vårisar som vi skulle skydda renflocken från. sen kom vägarna, för liksom du och jag så valde också renen att gå efter lättare terräng om sådan fanns. många renar blev strö-ren på det sättet.
Sen kom bilar och fler vägar så betesmarker blev mindre och svårare att nå. sen blev byar fler och större varav betesmarkerna ytterligare mindre. Så dyker gruvor upp fler och större områden klipptes bort från renbetesmarkerna och större svårigheter att nå.
Vi försöker skydda vår kultur på fredliga sätt för vi får inte skada dem som skadar oss fysiskt och psykiskt. Vi måste bemöta andra såsom vi själva vill bli bemött i olösliga konflikter.
Morfar hade fått berättas om renens sammankomst med samerna från sin farfar och förr var renen så tam att de lyssnade till namn och kom när man kallade på den. tamast var härken som var kastrerad för att bli ledar-ren och alltså aldrig slogs om en vaja utan bara bevakade sin hjord och fick alla andra renar att följa den eftersom den också blev nästan huvudet större än alla andra renar. Att den blev större berodde på att den inte brydde sej om någon vaja utan passade på att äta upp sej istället.

Oj vilken intressant berättelse, spännande för oss som inte hänger med riktigt. berätta mera.

Mycket intressant och så bra berättat! Jag tycker om renar, de känns som mjukhjärtade djur,så som får som tysta förs till slakt.
Inget är mer spännande än då de äldre berättar för barn. Jag hade två små grabbar i somras som lyssnade så öronen fladdrade då jag berättade om-förr i tiden- jojo man börjar bli en dinosaurie snart hihi.Mvh/Sunny

Fantastiskt bra skrivet och vilken kunskap jag fick här helt gratis!
Tack till Dig Lilah Bear.Innan kunde jag bara det jag tillägnade mig vid sommarjobb i Saltoluokta och de kontakter jag som ung hade där med "ditt" folk.

Sunny!
Apropå dinosaurier så var det faktiskt så att mitt barnbarn(då i 4-årsåldern) på Söder han frågade mig när jag berättat länge om det självhushåll jag växte upp i följande "fanns det dinosaurier när du var barn mormor?"

Skrattade inte- men jag förstod att min värld i en skogsby i en numera K-märkt finngård och hans liv på Söder det är liksom väldigt långt det!

Haha, barn är underbara med sina kommentarer.

Hej Mynta!
Jag brottas här med baskeluskerna, jag ska vinna så det så.
Du skriver så levande Mynta, man ser allt framför sig, ett flyt i texten.
När vi var yngre berättade pappa och mamma om barndomshyss de gjort, vi skrattade så tårarna rann. De var lite Emil i Lönneberga och Pippi Långstrump. Vi satt i pappas sommarhus med levande ljus, prickig korv smörgås och mjölk, så lyssnade vi på deras berättelser om deras barndomsland.
Det var mer spännande än något Tv program. Ja tror Dinosaurierna trippade på taket, hihi...Mvh/Sunny..

Haha lilah Bear, ja tagit fel på kön på små djur har vi nog alla gjort. Vi hade ett marsvin som hette Nickolina, efter en tid förstod vi att det var en Nicko.
Men han var förstås inte lika ilsk som din Emil, hihi....Roligt att läsa, mvh/Sunny

Det verkar lite enklare med två lata små kattfröknar, hehe.