För några år sedan gjorde jag ett inlägg som just huvudsakligen handlade om att utlämna närstående Den löd så
Boken *Om man håller sig i solen* har jag läst och min spontana reaktion var ”Det skall fan vara förälder”
Måste erkänna att jag har svårt att engagera mig i Johannas problem ,som om man får tro hennes egna uppgifter i en intervju handlade om en uppgörelse med sättet som hon blir vuxen i den kulturmiljö hon växte upp.
Samtidigt som hon funderade över vådan av att lämna ut familjelivet men det finns en enkel förklaring.Hon är författare.Och vill göra karriär.
En liknande bok är Christina von Krusenstjernas *En spricka i kristallen * som också handlar om en flickas uppväxt i en överklassmiljö, där det är viktigt att den offentliga fasaden skiner, glänser och strålar. Bokens huvudperson Suss beskrivs som en blyg flicka som gör allt för att bli älskad att ha en famn att krypa upp i.Men hennes osäkerhet blir alltmer irriterande för modern och Suss känner sig alltmer utanför.
Ännu en bok om svårigheterna att bli vuxen således, och om svårigheterna att kunna leva i kristallkronornas skugga.
Nu kan väl båda de här uppgörelseböckernas te sig ganska godartade i jämförelse med Felicia Feldts konfrontation med sin mamma *barnuppfostringsexperten* Anna Wahlgren, som f.ö. lett till en debatt inför öppen ridå, eller med Karin Thunbergs skildring av hennes mors hemligheter och originella livsstil. En livsstil som tog sig makabra uttryck som att spara allt, gömma undan och gräva ned sopor, stridigheter med grannar men sympati för hemlösa katter Allt som till slut ledde till att hon själv skrev in sig på psykiatrisk klinik.
Men den mest motbjudande uppgörelsen eller kanske snarare avrättningen är dock enligt mitt sätt att se Jan Myrdals beskrivning av sina ikoniserade föräldrar Alva och Gunnar Myrdal. Det var särskilt modern som blir drabbad i den självbiografiska boken *Barndom* som f.ö. utgör den första av en svit på fem En svit som enligt Jan själv som bärande tanke betonade jagpersonens vikt i motsats till familjeband och släktband.
Det som den tidens kritiker främst reagerade mot var den hatfulla skildringen av den biologiska modern. En skildring som på sin tid väckte en stor debatt och kallades både grotesk och nådeslös. Det gick så långt att Alva var beredd att anlita advokat för att få sonen fälld för förtal. Att Alva men också Gunnar fick hela sin ålderdom förstörd är inte svårt att förstå.
Jag har aldrig varit svag för kannibalism Särskilt inte om gärningarna inte begås för köttets skull utan för karriärens skull.
En bok som jag själv uppfattar som betydligt mer läsvärd än de ovan nämnda uppgörelseböckerna är Ninar Esbers bok *Samtal med min far, Adonis * Boken kom till genom att dottern ville lära känna sin far som människa och inte som en officiell person
Hon sammanställer därför en lista på frågor som hon vill ha svar på. Och svaren kom sedan att ges ut i bokform. Där ställs frågor om faderskap, om religion, om livets mening mm.
En givande bok som på ett intressant sätt belyser de oundvikliga skillnader som finns i barns och föräldrars sätt att förstå tillvaron.