För att vara en svensk serie tycker jag "Vår tid..." är en av de mest välgjorda som jag sett. Man har varit noga med detaljerna i interiörer, mode, bilmodeller och annan rekvisita då man återskapat tiden, men ibland har jag upptäckt missar i språkbruket. Som t ex när Margareta Nilsson skulle beskriva sig som "gay" vid samtalet med Olof Palme; ett ord som togs i bruk långt senare.
Jan Guillou rasar i Folket i Bild/Kulturfront över beskrivningen av 1970-talets vänsterrörelse, men han är ju så att säga part i målet. Dock undrar jag om den naiva och aggressiva marxistiska cellen ute på gården inte är något överdrivet skildrad, och om en bortskämd överklassflicka som Kristina kunde förmås att "tro på att revolutionen skulle inträffa i sommar". Men, för all del, allt för dramaturgin!
Mest imponerad är jag av skådespelaren Mattias Nordkvist, som gör rollen som Gustav. Hur övertygande och trovärdigt han förmått gestalta denne veke person och hans gradvisa förvandling, hans nedgång, fall och återupprättelse via tron. Mycket skickligt! Hoppas få se mer av honom i andra serier eller filmer.
Det ska bli intressant att TV-programmet i kväll om förebilderna till seriens persongalleri. Calles förebild är visst Tore Wretman och Ninas klubb Alexandra Charles privata "Alexandras". Men de övriga?
/Citymermaid