Möte med döden.

Jag stod på bron och tittade ner i vattnet tankarna for runt i huvudet som en karusell som inte går att stoppa. Min man ligger därnere i vattnet, snälla försök att få upp honom, han är ju död, nej han lever kanske. Dumskalle du vet ju att han är död tänker jag. En hand griper tag i nacken på mig.
--se ner i vattnet annars kan du inte åka över bron igen, säger mannen bredvid mig. Han är polis och kallas för Banto han var min närmast granne.
När jag fick höra om olyckan var min första tanke att rusa in till honom för att be om hjälp. Banto låg och sov när jag kom rusande men han fattade snabbt att bron var borta när han ringde till sina kollegor i Göteborg.
--- Bantos fru tog hand om barnen och vi for till bron.
Alla var mycket vänliga, men jag var inte mottaglig för något just då. Jag såg bara döden som just hade skördat åtta mäns liv.
Min man fanns inte mer det visste jag i hjärtat men hjärnan ville inte erkänna att så var det. Varje gång en bil stannade utanför rusade jag till fönstret. Det kunde ju vara han. Men döden hade gjort 10 barn faderlösa den natten och ingen av männen kom tillbaka. Och döden vandrade vidare i sin svarta kåpa för att skörda på nytt.


Av Barbro Rosén



Tjörnbron rasade i havet den 18 januari 1980 kl 01.30 efter att ha blivit påseglad av en lastbåt vid namn Star Clipper. 8 män dog en allt för tidig död.

Oj, det där minns jag svagt från nyheterna. Det har verkligen hänt att jag tänkt hur det skulle kännas att köra på en bro och så är där bara ett gap, som man rasar ner i.
Men jag har aldrig hört någon som var personligt berörd av händelsen.
Det måste ha varit fruktansvärt svårt att uppleva och att efteråt tänka på.
Jag har också hört ett rykte att någon försökte hindra bilister att köra ut på bron, men att han inte lyckades med de första. Vet inte om det bara är en skröna.

det är ingen skröna att det var en lastbils chaufför som hindrade polisen från att köra ut och över kanten på bron . men han kunde inte hindra de som redan hade gjort det. den manne är i mina ögon en hjält och en mycket fin människa.
Det var en fruktansvärd tid för oss som miste våra kära och för de som äktenskapen gick i kras för pga långa resväga och andra förluster. men jag kan lova att de inte är glömda och att minnet sitter som om det hände igår.