Jag älskar gamla mänskor som inte
har levt sig lugna
som målar protesten i sina ansikten
över att ingen längre tar dem i armarna
som låter hägringarna
av den långsamma tjugotalsvalsen
sticka blodet om nätterna
som vägrar höra predikan
om härligheten i himlen
Jag älskar dessa ålderdomens punkare
dessa sena upprorsmakare
bleka, blekfeta eller mycket magra
bjärt målade,
nersupna, måttligt drickande
eller helnyktra
dessa identitetslösa betraktare
av söndriga speglar
där bilderna har tagits ifrån dem
en efter en
Jag älskar deras trohet mot livet
deras förakt för våra smulor
som vi matar dem med
och kallar liv

Elsa Boström (f. 1925)
Ur Blandningen, 1982