Hej! I massmedia har arvsrättens vara eller inte vara varit en het fråga inte minst m h t att Centerpartiet hade det i idéprogrammet. Min mening är att arvsrätten bibehålles men uppdateras och moderniseras anpassat till nutid och framtid.
I dag spricker 56% av alla äktenskap, samboförhållanden inte medräknade. Nya familjebildningar både andra och tredje gången är ingen ovanlighet. Detta genererar en stor och ökande mängd särkullbarn. Medellivslängden män 78 år och 83 år för kvinnor. Dvs männen avlider tidigare och lämnar sin "andra hälft" kvar i livet. Ex. När mannen avlider så i tillägg till sorg och bedrövelse kommer särkullbarn i 50 - 60 årsåldern och tar ut sitt arv på direkten vilket bröstarvingar inte kan göra.Detta kan vara ekonomiskt påfrestande för den som lämnats kvar i livet. Bröstarvingen får vackert vänta med sitt sk efterarv tills dess "änkan", modern har avlidit. Änkan har gentemot bröstarvingen full förfoganderätt på kvarlåtenskapen..

Jag menar. Likställ särkullbarn med bröstarvingar. Gör lagen till skydd för änkan som skall kunna sitta i orubbat bo.
I Stockholms tingsrätt sitter en tavla med texten:
”När Gud kommer med döden, kommer Djävulen med arvingarna”.

Synpunkter efterfrågas. Det borde väcka till debatt.

Bara en smärre undran: särkullbarn är väl också bröstarvingar? I övrigt håller jag med dig, det finns inget skäl till att behandla bröstarvingar olika, antingen ska de få ut sitt arv omgående eller ska änkan/änklingen få sitta i orubbat bo. Det är väl här som i många fall, lagstiftningen hänger inte med samhällsutvecklingen...

Hej Laura!

Alla är i sig bröstarvingar.Om ingen skilsmässa äger rum så uppstår inte situationen med särkullbarn.
Men,separerar modern(M)och fadern(F)så blir deras bröstarvingar(B)särkullbarn(S)till den nya kvinnan eller mannen i det nya förhållandet.
Hade dessutom den nya kvinnan/mannen barn från tidigare så blir dessa särkullbarn till(M) och till (F).
Ovanstående situation är inte så ovanlig med den rörlighet som förekommer inom familjebildningens område.
På så vis är alla barnen särkullbarn i det nya förhållandet.

Detta påverkar på så sätt att särkullbarn omedelbart kan ta ut arv på bekostnad av den nya maken/makan i deras nya relation.
Det kan i värsta fall innebära att faderns (F) nya livskamrat tvingas sälja för att betala särkullbarnets lagliga rätt att få arv på direkten.

Alla kommer vi att dö och frågan blir då om lagen skall ta större hänsyn till särkullsbarn eller till den som lämnas kvar i livet. Om man kunde fråga den som avlidit så tror jag svaret är givet.

Principen är att man ärver sina biologiska föräldrar. Kan det inte ligga något rättvist i detta?
Ett särkullbarn är bara garanterat laglotten, dvs hälften av arvslotten.
Hur det är vid adoption känner jag inte till.

Jovisst, principen är att man ärver sina biologiska föräldrar. Men varken särkullbarn eller barn inom ett äktenskap är garanterade mer än laglotten, resten kan föräldern testamentera till någon helt annan.

Vid adoption träder adoptivföräldrarna i föräldrarnas ställe, dvs barnet ärver adoptivföräldrarna i stället för de biologiska föräldrarna. Bandet mellan biologiska barn och föräldrar bryts vid en adoption.

Men frågan som Gus69 tar upp är intressant. Varför ska biologiska (och icke bortadopterade) barn behandlas olika? Varför ska ett särkullbarn omedelbart kunna påfordra att få ut sitt arv, medan ett barn inom äktenskapet måste vänta tills även den andra föräldern avlider? Borde de inte behandlas lika?

Precis som Laura skriver om bröstarvingar och särkullbarn "borde de inte behandlas lika"? Jovisst,om man skall skydda den som blivit kvar i livet så skall alla arvtagare få vänta tills även den kvarlämnade i livet har avlidit.
Och finns inget testamente så kan det bli "etter värre" för den som är kvar i livet. Tänk på det.

Ett annat alternativ är att arvslotten/laglotten betalas ut på direkten till både bröstarvingar och särkullsbarn så länge de är under 25 år. Därefter förfogar den enskilde rätten att fritt fördela sin kvarlåtenskap genom testamente.
När barnen är 25 år befinner den som skall betala arvet mitt uppe i livet med förhoppningsvis en god inkomst. Men för den stackars änkan/änkemannen som har låg pension men som kanske endast har värde i fast egendom som kanske måste säljas för att som nu betala till medelålders särkullbarn.

Förstår inte riktigt varför du ska dra in en 25-årsgräns? Om några bröstarvingar är under 25 och andra över, hur blir det då? Är det inte enklare att helt enkelt fastslå att bröstarvingar (inom eller utom äktenskap) får ut sitt arv när den efterlämnade maken avlider, alt att alla bröstarvingar får ut sitt arv direkt? Men visst borde bröstarvingar (särkull eller inte) behandlas lika?

Arvsrätten är från år 1856. Då var medellivslängden 40 år för män och 45 år för kvinnor. Då var det viktigt att säkerställa för barn, särkullsbarn och barn utanför äktenskapet som en slags trygghet under uppväxten. I dag ärver mestadels medelålders (väletablerade) vilket blir till ett slags "grädde på moset" för en del och inget för en del beroende på hur mycket föräldern har "samlat i ladan".
Att jag känner för en gräns på 25 år är för att en ex. ensamstående lämnad kvinna med barn skall få stöd för barnets uppväxt.Fadern betalar ju underhållsbidrag men om han avlider bör ju detta fortgå en tid. En slags säkerhetsnivå.
Att betala direkt till medelålders är absolut inget att föredra annat än att det gagnar mottagaren och KAN skapa problem för den som är kvar i livet i tillägg till normala problem som har med ökad ålder att göra.

Jag tycker att det viktigaste är att änkan/änkemannen får sitta i orubbat bo på ålderns höst.

För om man ser längre än till medelålders fördelar så tror jag att den som kommit upp i åren nog vill bli omhuldad i stället för skinnad.

Familjebildningar har förändrats genom åren..............

Lite humor men med en tidsenlig bakgrund om tingens ordning
... ett mästerverk signerat Hasse Alfredsson.

Jag är Morfar till mig själv. Från Aftonbladet. se texten men se, hör och le när Hasse Alfredsson framför sitt alster. Videon längst ner.
Länk: Jag är morfar till mig själv!

eller sök på Jag är Morfar till mig själv

Lycka till!

Arv - särkullbarn en klarläggande artikel från GP.

Tyvärr, det är inte helt ovanligt att äktenskap och samboförhållanden fortgår utan att man tänker på att hur livet kommer att te sig då någon i förhållandet avlider. Det "rullar vidare" som om inget kan hända men så en dag ............

TESTAMENTE är viktigt!

Vad vill jag med denna tråd. JO! - Att väcka tanken kring arvsfrågor. En nog så viktig del i livet.

Klicka här - Arv - Särkullbarn

Det här är faktiskt värt att fundera över. Det blir ju gärna orättvist när särkullsbarnen får ta ut sin arvslott men de "egna" barnen får vänta. När den efterlevande avlider finns det kanske inte något kvar att ärva för de egna barnen. Lagen om rätten till sin arvslott kom till för att skydda särkullsbarnen men om både särkullsbarn och "egna" får vänta tills dess den efterlevande maken/makan avlider har den efterlevande mer makt att prioritera sina "egna" barn. Hur man än gör blir det orättvist.
Men jag kan tycka att det är viktigast att den efterlevande makan/maken faktiski inte ska behöva sälja sin bostad för att särkullsbarnen ska få ut sin arvslott. Det är ju förskräckligt olyckligt och än mer orättvist och ologiskt än om de efterlevande barnen får något arv eller inte. Det är väl ändå förlegat att åldrande föräldrar ska sörja för sina vuxna barns försörjning. Finns det något att ärva när bägge gått bort så okej Det får väl gälla oavsett om man har särkullsbarn eller gemensamma barn, tycker jag.

-Mycket intressant!
Blod är tjockare än vatten och därför är det helt rimligt att särkullbarnen har rätt till omedelbart arv.
Skulle verkligen vilja se den "nya kvinna/man" som på alla sätt vill tillgodose "särkullbarnen" när deras förälder avlidit.
Tänk om det vore lika naturligt att skriva ett testamente eller ge bort ägodelar som det är att lämna in sin deklaration.

Det är känsligt i nya parförhållanden för mycket står ju på spel känslomässigt men av omsorg om varandra bör man ju när man ingår en ny relation och gifter sig ta denna svåra fråga direkt.