Jag lyssnade på debatten igår om äldres hälsa, depressioner, pillerätande, tristess, dålig kost så de svälter sig till döds.
Läkaren påpekade att ingen medicin tar på äldre med livsleda och depression. Han hade träffat gamla som hade upp till 70 piller om dagen.
Enkel medicin är att ordna utevistelse i solen för d-vitaminet och intryck utifrån. Barn som leker och saker som händer runt om, en skön liten oas att ta en fika på i fina koppar gör dagen till en rolig stund..
Fabriksmaten är halvljummen och lockar inte gamla att äta, men man kan göra en liten fruktsallad till efterrätt med en klick vispgrädde.
Det spelar ingen roll i den åldern. Man kan åtminstone värma maten, fräscha upp den med lite färg,lite fint hackad paprika persilja och lite olivolja.
Olivolja var förr det enda laxermedlet och såldes bara på apotek.
Att ta lite på salladen ger både smak och bra för magen.
Att träna upp de små rester av ork i kroppen gör att livsglädjen att tex kunna tvätta sig själv kommer tillbaka.
Även om det går fortare att gno en våtservett i ansiktet på de gamla så vinner man på det i längden.
Jag minns då pappa var på boende 14 dagar och 14dagar hemma, efter en stor stroke. Då man pratade med de gamla så tinade de upp.-Vem är flickan med den glada rösten- sade en blind farbror, han satt med sin mattallrik så lång ifrån sig att han inte förstått att han fått sin mat, ingen personal så långt ögat nådde.
Anhöriga vågar inte klaga, då kan det gå ut över deras gamla.
Jag hoppas så på förändringar med valet, men det kanske bara blir drömmar om en bättre värld för alla? Mvh/Sunny..

Här i Alingsås har Attendo fått "sparken" från två äldreboenden och nu skall kvalitet och omsorg gälla vid den nya upphandlingen inte priset. En anställd vid Attendo anmälde missförhållande och fick sparken, detta kom fram i media och det blev ett j-la liv här och det var bra så att alla fick se hur det var på boendet. Det går framåt och det verkar bli bra får vi hoppas.

Ja det är bra för varje avslöjande som görs.
Jag har sett mycket då jag arbetade i vården, men även då pappa och annan släkt legat eller bott på boende. Vi får hoppas att små barn och gamla får det bästa vi kan erbjuda med skattepengar.
Inga vinstkapital utomlands, att de får kockar och kokerskor igen som förr. samt lite glädje, det är bra medicin.
Fram för mer god vilja....Mvh/Sunny..

Hygienen måste bli mycket bättre!
Förr så tvättade vi de patienter som inte orkade upp själva tex efter operation.
Vi rullade in en vagn med tvättfat för övre och nedre toalett, noga tvättade vi patienterna, kammade och borstade löständer.
De flesta hade det av de äldre på 70 talet.
Vi matade och såg till att de svalde sin medicin, förde vätskelistor, samt mätte urin.
Vi städade och skurade toaletter, sängar, sängbord med antibakteriell lösning, gjorde rent till nästa patient.
Det är inte bara resistens mot antibiotika som gjort alla dödsfall av sjukhussjukan, det är det stora snusket.
Man går från patient till patient, från rum till rum, släpar moppar fulla av bakterier från sal till sal.
Gamla är sköra har sämre immunförsvar, på vissa avdelningar kommer man inte tillrätta med magsjukan på vissa salar.
Skura, skura, skura.
Eller är vi för fina för att städa idag?
Sista gången mamma låg inne var det avföring på golv, toaletten, ja överallt. En magsjuk liten gumma som knappast kunde gå spred detta då hon försökte ta sig i tid till toaletten.
Förr hade man använt ett sk -bäcken-, så ut med det i sköljen och in i en dikontaminator.
Nu sprids det till andra patienter, anhöriga på besök, samt personalen.
Allt var inte bättre förr, men mycket var det faktiskt. Då antibiotikan gjort sitt blir det att börja skura igen....Mvh/Sunny.

"Arga doktorn" blev ju rikskändis när han uppmärksammade den undermåliga städningen när han låg på ett sjukhus, skrämmande att det sparas in på detta.

Ja det var bra rutet av honom!
Då min yngste son blev inlagd då han var som sjukast, rakade man bara ner smulor och smuts från sängbordet där en tidigare patient precis legat.Inte ens en våtservett.
Allt ska botas med antibiotika. En del är sjukare då de åker hem. Mamma bara ville hem , hon tyckte det var hemskt.
Då jag låg inne för stroke, hade de fest i dagrummet hela natten, jag låg i en säng i korridoren, det var ren tortyr att höra personalens gapflabbande hela natten.
Flera berättade samma sak. Kommer man undan med sådant så fortsätter det. Sjukhusetiken är borta. Så är det...Mvh/Sunny..

Fullständigt ofattbart!

Syrran kom ju och gick på dagarna då jag låg inne, hon pratade med många patienter medan hon väntade på mig då jag var på olika undersökningar.
De berättade att det var samma väsen på IVA om nätterna. Visst skulle man klaga , skriva till Sjukhusledningen mm. Men då man är som svagast orkar man inte.
På hemmen för gamla vågar inte anhöriga klaga, det vet jag med pappa.
Han hade inget närminne alls, så man kunde göra vad som helst mot honom utan att han mindes det.
Man han visste så mycket att han aldrig ville dit efter att varit hemma.
På sommaren kom han till ett annat boende, utanför stan. Där fick de ut honom i rullstol, köpa glass mm. Jag upplevde en annan stämning där hos personalen. De var öppnare och gladare och man fann någon om man ville något.Pappa var gladare. Inte ängslig.
Pappa denna goda man, hade en blåtira och en framtand utslagen då han dog.
Vi var där på sjukhuset, inte visste han hur det gått till, men vi visste att han inte kunde ta sig över grinden i sängen själv.
Man får aldrig veta, så smärtan måste in i hörnen annars blir man galen.
Då frågade de på lasarettet vad som hänt? Hans aorta brast och han dog. Våld mot honom? Det får vi aldrig veta och måste lära oss leva med.
Han kan ju ha ramlat ur sängen om någon glömt dra upp grinden? Man bär frågan för resten av livet...Mvh/ Sunny(min syster och mina barn är mina vittnen en gång)