Precis som då Palme blev skjuten så minns man exakt vad som hände den dagen Estonia förliste. Smärtsamt och kallt.
Vi bodde i mitten av tre villor och granne vänster var bästa vänner med granne höger.
De hade bott där sedan husen byggdes.Vi var väl då 20 år yngre än de var då.
Jag var sen denna morgon då jag packade portföljen för dagens jobb.
Stressar och väcker en trött gymnasist som är den enda som fortfarande bor hemma. De andra tre var utflugna.
Jag tittar ut genom fönstret då ynglingen går förbi och undrar om busskortet kom med.
Då ser jag grannfrun till vänster gå förbi med en knippe Astrar i handen och ringer på hos granne höger.
Men ingen öppnar. Då ser jag grannen tvärsöver gatan går ut och pratar med granne vänster,hon slår händerna för huvudet och bara skriker rakt ut.
Jag ska iväg och stannar för grannen ber mig.
Det visar sig att grannen till höger skulle åka med Estonia men inte fått biljetter då alla pensionärsgruppsbiljetterna var slut.
Granne vänster visste detta, men inte att två hoppat av pga hälsoproblem.
Så granne höger fick dessa två biljetter.De hade rullat förbi med sina resväskor grannen mittemot och sagt glada att de skulle resa med Estonia och fått två överblivna biljetter pga hälsoskäl..
Den hösten arbetade min gubbe i Stockholm, jag var ensam om kvällarna, då jag gick ut med min dåvarande hund, tändes och släcktes deras lampor i intervaller inne i det övergivna huset.
Det var en kall höst och vinden slet i kläderna, allt var så ödsligt och hemskt.
Samtidigt fick min mamma veta att hennes bästa vän en riktig friskus också gick ned med Estonia i djupet, mamma kunde inte fatta det.
- Hon som var så stark och hälsan självt, levde sund och promenerade vart hon skulle-.Det sade alltid mamma. Starkast minns jag lamporna i det fina huset där ingen mera skulle komma hem.
På kvällen satt man och inte fattade det hemska som hänt, det tog tid....Tänker på alla, deras anhöriga....Mvh/Sunny..

Usch, det var hemska dygn.

Borlänge där jag har min verksamhet drabbades extra hårt. 48 av de omkomna var från Borlänge. Många hade någon släkting eller kände någon som följde med i djupet. På Stora Tuna kyrkogård finns en minnessten med alla namnen.

Oj, ja det märks på en mindre ort då så många omkommer. Vi har också en minnessten, minns inte hur många det var härifrån?
(Norrköping)Men det var fler än från Tsunamin.
Jag minns de mörka blåsiga kvällarna efter Estonia, ensamheten, hur jag stretade i mörkret med hunden, såg ljusen i deras fina hem som tändes och släcktes. Jag var glad för den stora besten jag hade som fyllde soffan med mig på kvällarna. Grabben var ju ute på sitt. Usch så hemskt det var på färjan, de pratade i morse om rån och våld i samband med att båten förliste.Det var inga minnen som de överlevande vill bära.....Mvh/Sunny..

Detta är en starkt inetsad händelse i mitt minne. Jag har vänner som förlorade sina kära där.