Hudfärg kan indikera utbildning, de är inte högklassiga överallt och skillnaden kan vara AT som har gott om tid, eller läkare som är tidspressade.

En mörkhyad AT skötte Kardiologen när doktorn var borta och gjorde en del fel i mitt fall.

Jag söker alltid svenska först pga nyanser i språket, min fru lever delvis på landsmän och gillar svenskar bäst.

Innan de får böja som läkare här måste de läsa många år igen. De är mer rädda om sina jobb, det är bevisat. Men sedan kan man ju ha åsikter om invandrare med samma yrke, men det är en annan femma.
Jag tror inget sitter i hudfärgen. Tänk vid tsunamin, så mycket gott det beskrevs om alla läkare där med ringa medel.
Ödmjukhet, en vilja att tjäna, ett intresse för utveckling inom yrket, att vilja hjälpa är lite av det som behövs i vården.
Klart det skiljer sig på Svenska läkare , jag generaliserar inte.Men jag har bara goda erfarenheter. Min son arbetade inom psykiatrin i 18 år och har samma uppfattning där, hans kompis är neurolog och är från Polen, en mycket duktig kille.
Men om jag måste välja så tar jag en utländsk färdigutbildad läkare, jag pratar inte om AT läkare, utan de färdigutbildade. /S

Ja hudfärgen är bara en indikation om bakgrund.

Just EU-läkare är vad som söks men istället utbildas våra utomlands i brist på platser här.

Ett problem nästan alla inkommande har är att skriva svenska, fråga mig som får rätta efter 14 år.

Vad dom än vill hamnar dom i samma smet med regler och datorjobb. Min fru har en jättehandbok som bara gäller vad Försäkringskassan vill ha.

Specialistläkare liksom specialistsjuksköterskor har längre utbildning och de jobbar inom sina gebit.
Endokrinologi, hjärta , hjärna osv. Den läkare jag fick som redde ut alla begreppen var specialistläkare först i Endokrinologi, sedan på hjärta och hjärna. Tala om kunskap. Han satt en halvtimme och berättade allt ur mina röntgen CT och magnetröntgen sedan 2010.Gjorde en sammanfattning till min Vårdcentralläkare som över datan fick alla svar sedan 2010 och efter det fick jag en helt annan behandling och bemötande av honom också.
Annars när jag har haft stroke har jag skrivits ut utan något samtal att tala om.
Jag har arbetat som barnpedagog och speciallärare alla år och de som gjorde bäst jobb var de som förstod utbildningen, barns behov och barns utveckling.
Många tyckte att de skulle tala perfekt Svenska för att få undervisa, men som god pedagog så gäller andra färdigheter lika mycket. Att skita i barnen är värre..../S

Ja att hitta rätt läkare kan vara svårt när det mesta ska handla om pengar som slösas bort på annat. Just det jag funderade på med kardiologen.
Något annat sjukt nu är att samma kassa betalar medicin och vård, så när vården riskeras snålar man på mediciner, ska välja vilka som ska leva.

Lärare som ska lära ut svenska bör nog kunna det, annars så bryter ju en massa numera och har skrivfel.
Fråga mig där ena barnet präglats av mamma första åren och fått språkproblem, så jag la in en regel för nästa som är tvärtom.

Fö mår jag super efter en Pronaxen och en Waran som självmedicinering med förnuft, efter flimmer på FM jag skrev i andra tråden. 55 i stadig puls.

Ja det är klart att en Svenskalärare ska kunna undervisa i Svenska, Men en kirurg som ska operera min buk, ska jag inte tala med,jag är förhoppningsvis sövd (ett uns humor) det viktigaste är att han är en god kirurg.
Det är bevisat att de som får god kontakt med sin läkare på flera plan har bättre tillfrisknande.
Angående kostnader på medicin och sjukvård så klagar jag inte. Vi bor i ett frikostigt land till skillnad mot många andra länder.
Angående våra sjuksyrror i Norge så behandlas de inte så bra där. Många flyttar hem, då är det ändå nästan våra grannar.
De gör sig löjliga över de som tar jobb med att skala bananer där,ungdomar som vill kunna försörja sig.
Viktigast är ändå att man kan sitt jobb.Är trevlig, behandlar patienter med respekt oavsett ålder.
Jag skulle kunna ge många exempel på hur jag behandlats i vården med en ärftlig defekt i generna som slår på många organ mm. Men jag stannar där....Roligt att debattera ett viktigt ämne...Mvh/Sunny.

Som man säger om utländsk mat, gör inget, jag ska inte prata med den.
Jag fick god kontakt med en jämnårig svensk manlig läkare på VC, då man kan ha en del gemensamt.

Det är alltså så att dyr medicin numera kvoteras av läkarna, det gillar dom inte. Jag ska ev. prova en som kostar 300.000 för en kur, antingen nästan gratis, eller man får emigrera, eller betala själv.

Om Norge har jag bara hört och läst att de trivs och har högre lön, det är många där som behövs här.

Svenskar är poppis i Norge för vi arbetar bättre.

I sjukvården ser jag att det man gjorde förr görs inte nu, som nageltrång ex.

I Norge är lönerna högre, visst! Men allt är dubbelt så dyrt så det jämnar ut sig i långa loppet.
En ung AT läkare grät då mamma behandlades så illa och kastades ut döende från sjukhuset. Han sade -jag bävar för när mina föräldrar blir gamla och behöver vård-.
En ung kille som hamnat rätt, men vad kan enskilda läkare göra.
Jag pratar inte om vanliga krämpor utan de stora svåra.
Ja nageltrång och vaxpropp där ges olika besked. En del får hjälp , andra inte.
Vid diabetes tex är det extra viktigt att sköta fötterna och förlorar du hörseln helt och får ont i ansiktet så hjälper de oftast till även med en vaxpropp.
Om jag inte är ute och cyklar helt så har jag hört att biverkningar av medicinkopior inte omfattas av försäkringar. Därför ska man i möjligaste mån be om originalet.
De som bekostade studien av en medicin ska väl gå med vinst medan kopiorna får dra sig fram själva, eller?

Lugnare i Norge?
Ja Breivik tog allt våld för en hel generation så det beror på hur man ser det.
Det där med mediciner är jag urdålig på. Men en vän är apotekstekniker och hon har sagt att patientförsäkringarna inte gäller vid skador och biverkningar av läkemedelskopior. Därför ber jag alltid om originalen om jag får ny medicin.
Men jag vet inte om det stämmer?
Hon har varit pensionär en tid så det kan ha ändrats?
Viagra skulle inte jag äta med dåligt hjärta i alla fall, helt klart..../S

Vet inget om Norges försäkringssystem på mediciner? Men jag tar inga efterapningar pga att de kan innehålla tex olika bindemedel som Alvedon och Panodil och Paracetamol.
Angående Viagra så vet jag inget om det heller och jag skulle aldrig med mina bakomliggande sjukdomar utsätta kroppen för den påfrestningen.
Jag tycker att alla åldrar har sin tjusning och att ha ett rikt liv behöver nödvändigtvis inte gälla sex.
Många är A-sexuella, har genomgått operationer bla cancerop, har handikapp som gör detta omöjligt. Att förutsätta att sex är en mänsklig rättighet är nog långt från sanningen.
Många har stor livskvalité utan sex.
Jag tycker inte Viagra ska ha högkostnadsskydd, däremot andra mediciner som nu inte ingår heller i försäkringen.
Har man åkt berg och dalbana 1000tals gånger hisnar man inte längre, så ser nog många av oss äldre på saken./S

Du är klockren i allt Du skriver!
Självklart skall inte Viagra belasta högkostnadsskyddet. I det samhälle vi nu lever så får väl åtminstone var och en betala för sitt nöje!
-Får man inte till det utan hjälpmedel kanske det är dags att tänka till och inse att "tiden är förbi" men att livsnjutningar kan vara mycket ändå.

Inte så konstigt att det finns en hel del negativa upplevelser i den här församlingen.
Det verkar ha utgått nå`n sort`s signal ovanifrån att pensionärer ska man inte slösa alltför mycket tid på.
Själv råkade jag ut för en olyckshändelse som gjorde att jag vred sönder ett knä.
När jag sent omsider lyckades få se en läkare (docent gu-bevärs) så
tog han fram ett plastknä och visade mig vad som slits ut med åren,
så nu ett och ett halv år efter olyckan linkar jag fortfarande omkring med värk.

Sprisse!
Du får försöka att stå på dig. Jag såg idag att de ska införa ansvarig läkare igen. Då slipper vi att bollas runt tills vi glöms bort i karusellen. Men jag önskar dig lycka till. Mvh/Sunny.