Ja så hände det som inte fick hända....

I onsdags(20160706) kväll blev jag dålig och åkte med ambulans akut in till vårt närmsta sjukhus, Skaraborgs Sjukhus i Skövde. Vad som hände de första timmarna där, har jag själv inte mycket minne av, men min fru och sjukhusjournalerna ger tydliga tecken på att jag tidvis var medvetslös. Kanske inte helt men i alla fall både okontaktbar och reaktionslös på kommando.

Under två dygn försökte man få fram vad jag drabbats av först på intensiven och senare på neurologen, strokeavdelningen och sist på hematologen. Under tiden man höll på och jobbade med mig så fick jag hjärtflimmer vid ett flertal tillfällen. Med hjälp av mängder av blodprover och tekniska undersökningar som skallröntgen, EKG, lungröntgen samt ett par dagars ihärdigt arbete av ett flertal läkare fick man slutligen fram att jag drabbats av lungemboli. Inte bara en utan det fanns i båda lungorna. Möjligen kunde det varit en stor som delat på sig.

Efter alla dessa blodutsugningarna och stick överallt ser jag riktigt nerknarkad ut. Spåren efter prövningarna med stick i rygg, armar och händer gör att mina händer och armar närmast ser ut som ett gäng färgglada nåldynor(utan nålar).

Idag är det tisdag(20160712) morgon och jag är hemma och njuter av livet med min fru. Jag kan nu se tillbaka på den fantastiska vård jag genomgick, inte bara det ihärdiga letandet efter vad det var för fel på mig utan den stora bonusen som erbjöds på alla avdelningar av hårt arbetande och mycket uppmärksam personal.

Allt i vården hade varit ett enda stort plustecken eller 5 stjärnor om det inte varit för den jävla mat jag erbjöds. Det räckte oftast att bara titta på maten för att i stort hamna i en sjukdomssvacka. Vattnigt smaklöst potatismos, kycklingrätter som inte smakade kyckling, kötträtter som inte smakade kött, smält smör lyste med sin frånvaro och torra skrumpnade ärtor, ris och pasta kokat för länge och dessutom smaklöst. Man kan fundera på om man på Landstinget/sjukhuset inte ser maten som en viktig krydda i tillfrisknandet?

Mina och min frus tankar är nu, inför ålderdomen, så vill vi att jag vårdas så länge som det går hemma i lägenheten. Att vara beroende av andra, hur hjälpsamma och vänliga de än är, är inget som jag skulle vara nöjd med och maten där skulle nog vara sista stöten för att somna in!.

Ha dé gôtt!

Jobbig upplevelse allt det där kan jag tänka mig! Himla glad att du är hemma och pigg igen!
Angående detta med mat och när man blir ännu äldre, så finns det ju i flera städer möjlighet att beställa alla matvaror på nätet och fri hemkörning en gång i veckan o.s.v.. Så man kan bunkra upp med t.ex. färdiga rätter i massor i kylen så att man kan bestämma själv. Så länge man orkar laga lite mat alltså. Så tänker jag. Än så länge handlar jag allting och lagar mat o så, men detta med nätbeställning av mat ser jag som en försäkring om att jag kan kunna få ordentlig mat även om man nu skulle råka så illa ut att hemtjänst o.s.v. inte levererar.
Vad jag förstått är det inte dyrare mat hos dessa firmor, och inte sämre heller än ICA och COOP.

Nu önskar jag dig ett riktigt gott tillfrisknande!
Ja lungemboli är ganska svårt att diagnostisera och missas ofta i diagnostiken. Man blir väldigt dålig. Hoppas du fått blodförtunnande nu?
Vården är så olika i landet. Ibland blir man fint mottagen, ibland gräsligt.Jag fick åka akut tre gånger för en svår bukspottkörtelinflammation. Två gånger varav en då jag blev rysligt bemött. Men till slut hittade man felet.
Jag blev omgående inlagd, men håller med dig då hoppet är ute vill jag vara hemma med anhörigs översyn att man får den vård man behöver.
Min syster och jag vårdade mamma med hjälp av hemtjänst de sista veckorna. Ändå, ändå missade vi missförhållanden,som anmäldes av distriktssköterskan. När nattjourens sjukvårdspersonal kom så fick vi stöd på alla fronter.
Mamma fick hjälp med smärta, vi fick fråga och prata om allt runt mamma.Men inte lätt att vara anhörig till svårt sjuka heller. Man vet aldrig?
Lycka nu till och ta de små sköna stunderna, mammas väninna fick flera lungemboli då hon var 50 år, det har varit bra sedan hon är nu 78 år. Så det blir bra ska du se...Nvh/Sunny

Tack för all uppmuntran och jag gjorde en hyfsat lång promenad i middags. Jag hade nästan abstinens efter att legat inne så länge på sjukhuset.

Till rent44: vist har butikerna bra färdigmat, med all säkerhet bättre än den som levereras av kommunens hemtjänst. För övrigt, om Du känner för det, så gör storköp och storkok så tjänar Du massor. Vi ligger nu runt 15:-/portion.

Inleder med att önska Dig fortsatt tillfrisknande. Intressant att läsa att Du fick så bra vård och så bra att Du har en fru som stöd nu.

Maten-just maten har en oerhörd betydelse och det finns sjukhus som har förstått det.

Inget är som att få vara i sitt eget hem! Lycka till nu!
Mynta

Vilka skillnader det är!
Måste berömma maten på VIN, goda frukostar, skonkosten jättefin. Önskar vården toppade det...Mvh/Sunny