Gängbrotten är oroande! Ni alla kloka erfarna seniorer ,skriv och säg vad ni tycker att man ska göra för att komma tillrätta med den!
I mitt försök att hjälpa ett par strulpellar att komma igång med sitt skrivande hade jag plockat fram en massa roliga saker och bad dom att bygga en stad av dessa. Min tanke var att de senare skulle skriva om sitt arbete. De satte igång med väldig iver och lyckades bygga en riktigt fin stad. När jag senare bad dem att skriva och berätta om detta, tittade de på mig och satte igång att bomba hela staden med stor glädje! Vem tror ni kände sig misslyckad?

Bra o viktigt engagemang Elida!

"Strulpellarna" kanske saknade "instrument" för skrivandet! En hel del lämnar skola utan att ha läs- o skrivfärdigheter..

Det praktiska -att "bygga och bomba " fanns uppenbarligen kännedom om...

Jag tycker att det var lovvärt försök, får mig att tänka på lekterapi: Om man bygger upp något fint, så kan det tolkas som att de inte står ut med det och måste slå sönder det, på samma sätt de som gör med sina liv. Misslyckandekänslan var nog att du tog över deras känslor. Hade de fått lekterapi när de gick i förskolan skulle kanske livet blivit ett annat för dem. - Bara lite spånande.

Strulpellarna som slog sönder sitt stadsbygge blev nog frustrerade och arga när de inte kunde formulera sig skriftligt, därför ett destruktivt beteende. Men de måste ändå haft en viss kreativ och praktisk begåvning i sina händer och huvuden som kunde skapa en vacker stad.

Dagens skola premierar elever med intellektuell och teoretisk förmåga medan hantverksyrken håller på att dö ut. Samhället behöver bådadera.

//Mariadne