Oscar ber sin dagisfröken hjälpa honom ta på sej sina stövlar innan han ska gå ut i kylan. De är jättebesvärliga att ta på och fröken måste verkligen göra världens ansträngning för att utföra uppdraget.
När äntligen stövlarna sitter på så säger Oscar:
- De sitter på fel fot!
Fröken tror inte sina ögon när hon konstaterar att det är som Oscar säger, stövlarna sitter fel. Hon drar som en dåre i 3 min. för att ta av dem och börjar om med en superansträngning för att sätta på dem igen.
Då säger Oscar:
- Det är inte mina stövlar!
Fröken andas djupt och lägger locket på känslorna för att inte skada lilla Oscar som tittar på henne med fiskblick.
OK, säger hon, vi tar av dom då! Och sätter i gång med samma träning som tidigare.
- Varför sa du inte det tidigare? frågar hon när hon är klar.
Oscar svarar då:
-Det är inte mina stövlar, det är brorsans, men mamma vill att jag ska ha dom!
Fröken börjar gråta, men mycket behärskat och bestämt sätter hon på stövlarna igen för en tredje gång.
Sedan lyfter hon upp Oscar, sätter på honom jackan, halsduk och frågar:
- Var är dina vantar?
- Jag la dom i stövlarna.....

tigrid, den historien är verkligen bra.

Jättebra!

Så bra! Åh dessa små tultingar... livet är bekymmerslöst och så självklart!

Vallmoblomma