Jägarna var församlade och berättade om gamla minnen från tidigare Älgjakter. Bengt berättade att han tog båten och rodde över ett stort tjärn för att komma till passet. En gång så kom det en stor 27 tagare simmandes på min väg till passet. Jag vågade inte skjuta för risken var stor att den skulle sjunka och gå förlorad, så jag gjorde en lasso av förtöjningslinan och slängde den över hornen. Sen var det bara att sitta still i båten och vänta på att den skulle simma i land. När den kom nära land så ställde jag mig upp och siktade. Men när Älgen tog klivet upp på land så var den så stor att båten lyftes rakt upp och jag trillade baklänges ner i vattnet innan jag hann skjuta. Men sade Bengt året därpå så kom samma Älg springandes när jag satt på passet och då fällde jag den på första skottet. En kamrat i jaktlaget frågade hur kan du vara så säker på att det var samma Älg. Jo sade Bengt jag kände igen båten.

Haha, vilken höjdare, gôrkul!