Från mitt köksfönster,där ser jag den idoge unge pappan slita med allt möjligt.De är ganska nyinflyttade och vill göra fint.
De har en trotsig och en ilsken treåring som har fötter som steppar så fort -då något sker som hon inte vill-, de steppar så fort att jag inte hinner med att se dom stampa nästan.
Hans tålamod är enormt, jag tror mamman sköter nya lilla babyn. Han lirkar och lockar, hon ger sig inte. Ofta suckar han och ger upp.
Han målar, planterar vill göra så fint för sin familj. Den lilla ,-jag vill inte-, som vi kallar henne är oftast med.
Stackars lilla pappa skulle måla staket, hon ville gunga och tjatade och steppade, pappan suckade och målade vidare det nya lilla staketet.
Han skulle lappa dit några små brädor som fattades. Då hittade,-jag vill inte-, en pinne som hon doppade i den vita färgen. Sedan petade hon pappa i håret, han fattade nog inte att det var färg på pinnen. Håret blev vitare och vitare, men pappan var väl glad att hon var tyst.
Mamman tittar ut genom dörren och tjoar till, så försvann de in-,jag vill inte-, hängde under pappans arm.
Jo lilla fröken styr och ställ ger dessa föräldrar jobb.
Man har glömt detta, men minnen dyker upp av situationer som liknar detta, men nu slipper jag ta de bekymren och kan le lite där från mitt fönster....Mvh/Sunny..

Det är skönt att ha växt ifrån detta, hehe.

Angående gungor så minns jag min lilla kusin.
Hon var väl också ca tre år. Hon väntade tåligt vid gungorna på sin tur där större barn gungade.
Efter en stund så tittade min moster ut och såg den lilla handen gestikulera mot barnen.
Så kom hon moloken upp, min moster frågade-vad sade du till barnen-, jo jag sade att jag var bestämmästare över gungorna- jaså, vad sade barnen då sade moster. -Det skiter väl vi i- sade den lilla så trumpet....Ja så kan det vara, man tror man styr hela världen då man är tre år. Men ingen i världen instämmer, hihi....Mvh/Sunny...