När jag växte upp i Borlänge fanns det ett original som gick under namnet "Gimmen". Han var lång, cyklade alltid, hade keps och trenchcoat, klämmor som höll in byxbenen för att inte fastna i kedjan. Det går en del historier eller snarare skrönor om slagfärdiga saker han sa eller gjorde.

"En gång var det någon som bad honom kasta ett öga på sin cykel, varvid han tog ut sitt emaljöga och lade på sadeln". En annan. "En dam kommer fram till honom med en insamlingsbössa och ber honom skänka en slant till Rädda Barnen. Hans svar: Det får väl dom göra som skrämt dom".

Nu undrar jag, har ni hört dem förut i er egen trakt. Många gånger så vandrar sådana här historier runt och tillskrivs lokala original.