Hade ett gäng elektroniska mullvadsstavar igång sommaren som gick, men de var en rackarns batterislukare. När jag sent i höst tog in dem för vintern så verkade det som om mullvadarna riktigt körde igång och festade runt för jag räkna till nästan hundra högar i och ikring gräsmattan.

Visst fungerar de där elektroniska men jag tänkte testa något annat som jag hittade på nätet. För mig handlar det inte om att döda utan få bort dem från den del av tomten där de gör skada. Hittade ett tips på nätet som passa mig som har katt. Det sägs att katten är en stor fiende till mullvaden så man kan skrämma bort den med att strö begagnad kattsand i hålen.

Är det någon här som testat det? Finns det några andra knep som någon använt med bra effekt? Tacksam för alla tips som jag kan få!

Har inte testat kattsand. Kan du inte skaffa en katt eller två? Vanliga "bondkatter" lämpligen då (korthårig europé). Det finns ett tveksamt tidigare förslag mot sork, som eventuellt kan fungera. Det är att ansluta en slang till avgasröret på en bil, helst en riktigt gammal bil, och köra ned i gångarna och sedan gasa. Som sagt, ett mycket tveksamt tips.

/Bengt

Avgasdödande är för mig lika främmande som då min fosterfar använde karbid och rökte ihjäl varelserna. Vi har en katt, europé, så vi kommer i år testa just kattsand, kanske slinker det med lite kattbajs också... Tänk vad bra sorken försvinner och gräsmattan göds...samtidigt!

Ingen annan som har något gångbart tips? Har hört att ramslök skulle kunna vara effektivt, någon som provat?

Jag använde mig ett år av en borrhammare med kraftigaste borren på, satte den på bilning. Körde ner den i marken där det fans spår av sork, Efter ett tag så kom sorken uppfarande, jag stod beredd med en kratta och förpassade den till de sälla jaktmarkerna.

Jag föreslår begagnad kattsand, packat ner i hålen. Man kan ju börja så.
Mamma och pappas grav blev full av sorkhål. De packade bara sand med stöt och lite jord på toppen. Vi får se nu i vår om de lyckats få bort dom. Mvh/Sunny

Till dubbeltur säger jag bara: -Varför döda alla djur som inte är önskvärda? Alla djur har väl rätt att leva oavsett de är önskvärda eller inte?

Intressant Sunny3, hör gärna av Dig om hur det går med Er grav och sorkhålen.

Men sork och mullvad är ju inte samma sak även om båda arterna kan vara rädd för katter.

Har i alla fall lagt ut lite kattsand på alla högar jag hittat. Får göra det bättre då tjälen släppt helt. Och en katt producerar en hel del förbrukad sand så det skall nog räcka rätt långt...

Ja var sätter man gränsen för Djur, insekter är väl kanske inga djur, för dem dödar vi ju helt vilt. Mygg, flugor och fästingar känns inte som önskvärda.

Själv dödar jag även spansk skogssnigel, allmänt kallad mördarsnigel. Jag måste, annars äter den upp alla mina grönsaker och fina blommor. Det sägs att en snigel kan lägga upp till 400 ägg per år. Å hua, vad många dom skulle bli, om jag inte dödade dem ! Men det är onekligen ingen trevlig syssla.

Kom helt osökt att tänka på en Gammal släkting, Albert, som i mitten på förra århundradet skaffade sig ett par kycklingar som efter gödning så småningom skulle få bli en eller flera middagar. En kyckling tog höken, så det var bara en kvar som Albert matade och pratade med varje dag (!).
Efter en tid frågade hans fru, om det inte var dags snart för slakt. Albert gruvade sig, för han hade börjat fästa sig vid ungtuppen, som följde honom hack i häl i trädgården på dagarna. Men till slut insåg han ju att han Måste nacka honom en dag. Han ville inte framstå som nåt blödigt fruntimmer ….. !!!??

Nåväl en natt gick Albert ner i källaren, där tuppen sov på badkarskanten. Han smög upp bakifrån och nappade tag i tuppens hals, svängde runt ett par varv och högg huvudet av den . Inte ett ljud hann komma från tuppens näbb.
Alberts slutord har fastnat i mitt minne väldigt tydligt:
’Men tuppen såg aldrig att det var Jag!’

Rörande!
Visst är det svåra frågor. Vi låter ju andra döda djuren åt oss och det är ingen lätt resa för djuren. Särskilt inte de späda som blivit så populärt att äta. Spädgris, dilamm bla. Att ta diande djurungar är det grymmaste jag kan tänka mig. De ropar på sina mödrar, allt för att vi ska följa mode och trender i fråga om mat.Förr fick man allt låta bli vuxna för att ge så mycket mat som möjligt.
Vi har dragit ner på kött själva, mest av etiska själ, men även hälsoskäl.
Råttor ligger på skalan av skadedjur och har förr spridit mycket sjukdomar.
Ja det är svåra frågor. Själv slår jag ihjäl mygg och bromsar.
Jag kan inte säga något om att döda, planeten är ju sådan-äta eller ätas...Mvh/Sunny

En mycket bra, läraktig historia som gav mig en rejält skrattattack! Tack för den!

Nja vissa begränsningar har i alla fall jag i vad jag dödar för djur eller insekter. Så långt möjligt får alla leva och jag försöker hitta biologiska naturliga fiender för att jaga bort dem.

I vissa fall försöker jag med kamera studera dem närmare och har lyckats få bra bilder på getingar, humlor och mygg. Humlor, getingar, svalor och sädesärlor häckar ihop med mig på torpet så vi har funnit den rätta balansen.

Den enda som stör mig nu är mullvaden, men som jag skrev, jag har inte testat färdigt med kattsanden än. Och tillgången på begagnad kattsand är mycket god, ca. två påsar om dygnet...

Ja det är så man har hört åtskilliga sådana historier genom livet.
Jag minns en om en flicka som hade ett älsklingsfår som hon fött upp sedan det var ett litet lamm. Dagen kom då all mat var slut och pappan trots vånda måste slakta hennes får.
Hon gömde sig på logen och gick inte ner då de ropade att maten var klar. Men efter en dag och hunger som slet i magen, så sent på kvällen gick hon ned och skamsen satte hon sig till bords med tårarna rinnandes åt hon med god aptit, hon insåg att hon var precis som alla andra människor.

En annan berättelse handlar om ett par enäggstvillingar som åkte till julottan under en fäll, det var -35 ute och de låg och småkikade ut under färden. De såg att småfåglarna frös ihjäl och låg döda vid vägen.
Den ena tvillingen sade-det kan inte finnas någon Gud då de små fåglarna fryser ihjäl- hennes sinne var mörkt. Den andra sade men - nej, han tänker ju på den hungriga räven som inte kan finna mat i den djupa snön-.Vi har båda dessa tvillingar i oss. Alla misströstar och misstror, den andra i oss ser förklaringar och fylls av hopp.
Jag önskar att vi alla skulle sluta att missbruka djur i forskning,att äta så mycket kött och helst ungdjur....Mvh/Sunny

Det bästa tipset är säkert att Du accepterar mullvaden som boende under jorden och Du över.
Nu vet jag inte hur stora "ägor" Du har men säkert finns det plats för Er båda.

Mitt Torp i skogen har tyvärr inga mullvadar men vissa år rikligt med sorkar/möss och Tack för det då har jag även föda som lockar ugglorna.

Vi människor är en art i kretsloppet och därför försöker jag visa acceptans mot andra arter.

Tänk om "mina" huggormar haft en illasinnad ägare till Torpet-ja då hade de inte fått växa och bli så fina som ormen Leo blev innan hon var dum nog att ringla bort och möta sommarstugeägare med noll koll på naturen!

Hej Mynta, Ja Mullvad,här iFrankrike hörde jag att om det blir många högar så lägger dom ut krossat glas,efter en tid försvinner alla,vill inte gå mera in på ämnet jag själv klarar inte av att döda en mygga,trots att jag är född i Norrland.Ha en fin dag Mynta P.s tycker om dina inlägg trevliga att läsa,tack.