Varför är kändisarna känd? Vad har dom gjort för att förtjäna all denna uppmärksamhet? Har dom egenhändigt gjort något bra och förtjänar dom all den uppmärksamhet?
Överallt medverkar kändisar, eller okända personer som genom sin medverkan blir kändisar.
Hästmannen, ger mig många gånger mer, en Jill Johnsons veranda i Nashville.
Varför allt detta bling, bling?
Alla dessa kändis, idrotts och nobelgalor och glamour.
Varför inte mera nykter vardag? En verklg bristvara idag.

Ordet KÄNDIS ger inga sköna vibbar. En mördare kan ju vara kändis. Hua-ligen!

Jag minns att Lena Endre sa en gång att hon inte ville kallas Kändis, utan Skådespelare.
Ordet har väl egentligen två betydelser då. För är man en känd skådespelare så blir man per automatik en Kändis ....

Håller med dig Pinky, program om Okända personer - lite enkla udda - kan vara långt mer intressanta än Glittergloria.

Men ibland blir man fascinerad av t.ex. såna som Maria Montazami, som blivit kändis bara genom att visa upp sitt hem, sin familj och som tjattrat med likasinnade väninnor
Men hon tillverkar ju Tofsar, Väskor och Vin också, gubevars !!!!

Tillverkar och tillverkar, det gör hon ju inte. Designar är väl rätt ord kanske.
Men visst är det konstigt att man kan bli 'populär' av så lite ... Sen är det massor av människor som lägger ner hela sin själ på att hjälpa andra i det tysta, men som aldrig visar sig i rutan ...

Underlig värld vi lever i, där man lever under devisen
'syns du inte, så finns du inte' .....

Tigrib

Aldrig har det väl varit så tydligt som idag att " Syns du inte så finns du inte."
Tänker på alla barn, sjuka och gamla, som inga röster har och inga har som gör deras röster hörda. Vad med dom? Det finns inte plats för andra än dom som är starka, ingen svag klarar sig i dagens stenhårda mediavrål. Den lågmälde finns det inget utrymme för.

Mary.

Håller helt med dig )

Älskar allt som är vackert och inte tycker jag att en viss glamour är fel, men då skall det vara äkta. Den enkla, stilfulla elegansen är borta. Idag är det för skrikigt, pråligt och överlassad, tycker jag.

På ett bord står två askar.
Ask nummer ett har ett omslagspapper som är gult, grönt och rosa randigt, med band och rosett i matchande färg. En vacker ros med lite påsprutad glitter, är instucket under bandet, vid rosetten.

Ask nummer två är inpackad med ett ganska tungt tjockt papper i en djup vinröd färg, bara två band med några vita små pärlor hänger ned från ena kanten, inget annat.

Öppnar den första asken, den är tom!! Helt tom!! Så snopet.
I andra asken ligger det något inslaget i silkepapper. Vecklar ut pappret och där ligger det en fin duk i dom tunnaste och skiraste frivoliteter, en duk som har tagit veckor och månader att göra.

Jag vet vilken ask jag väljer.