För några år sedan kom reklamen om en fåtölj som mer eller mindre reser gamla upp,-men hallå, ska man inte ens ta i och resa sig upp längre- så gick min tanke.
Så alla dessa hälsokostmediciner som visar oss pensionärer kunna springa igen.
Jag undrade varför folk satt och blev så svaga?
Så i höstas började en höft att spöka, ja så spred det sig, det knastrar och man haltar, man är som en gisten gammal skuta som ger sig i vinden.
Ska det vara så här kära vänner i dessa år? Ja man förstår att maskinen slits ut, men ändå? Sitter man i en hjälpfotölj med tiden och knaprar ur burkar med hälsokost? Känns inte kul....Mvh/Sunny

Jag tror att vi "moderna" äldre kanske rör oss mindre numera, jag märker att jag blivit både latare och slappare efter att ha slutat jobba. Det krävs lite uppryckning helt klart.

Kanske inte så konstigt?
Jag började köra tidningar varje dag året runt, varje dag då jag var 12 år, Bara DN i djup snö var tungt för en liten tunn flicka på 40kg.
Fabriken väntade vid 14 års ålder, så kom barnen, vuxen utbildning och heltidsjobb, fyra barn och allt vad det innebär av arbete.
Idag börjar de unga ibland inte arbeta för än vid 25-30 års åldern, långa utbildningar bla.
Men jag tog mina konfirmationskläder på avbetalning 20kr i månaden. Men så glad man var då de var betalda.
Klart kroppen slitits på annat vis, men att inte röra sig är inte heller något bra, sitta heltid vid datorn tex. Mvh/Sunny..

Datorn är nog en stor bov i mitt fall har jag märkt och när jag köpte en ny i förra veckan fick jag lite abstinens under de få timmar det tog innan jag fick hem den nyinstallerad från den gamla. jag "pillade" med surfplattan under tiden och fick en tankeställare och insåg att jag får hålla kollen på läget.

Samma här!
Men jag vet orsaken, jag blev så ensam då jag blev sjuk, barnen flyttade hemifrån och bort från Östergötland, för kärleken och arbete.
Goda vänner sedan 40 år som man stöttat försvann, men datorn fanns kvar.
Jag har ju alltid älskat att skriva och efter stroken i maj så var datorn mycket för mig, att komma i kontakt med andra, att träna upp språket igen, synen var ju dålig så jag vågade mig inte ut på större äventyr som i ungdomens dagar.
Men nu inser jag att det blir lite av ett beroende, en tidsflykt, lite kontakt.
Då vi haft problem med servern, blir jag irriterad, det är en varning på att datorn får ta för stor plats i livet.
Nu ransonerar jag, en stund då och då bara per dag.
Men utan datorn vill jag inte vara, men livlig debatt kan jag vara utan. Inser att vi alla har stadiga åsikter i vår ålder, att ingen har den fulla sanningen, som DR Phil sade, det finns-min sanning- din sanning- och så den sanna sanningen. Bra sagt....Mvh/Sunny..

Väldigt bra sagt och sant dessutom.

Han har sina ljusa stunder DR Phil, det kallas Philismer.
En annan som är bra är-vill du må bra, eller ha rätt-.
Jag brukar se hans program ibland för jag är intresserad av psykologi och människan bakom. Mvh/Sunny

Jag kollade på hans program förr men nu har jag inte de kanalerna. Han är bra tycker jag.

Inte alltid, men ofta. De tröttnar väl på att år ut och år in tala förstånd med människor som har svårt att förstå hur saker hänger ihop.
Men ändå har han lyckats få många ungdomar fria från narkotika.
Mvh/Sunny