Tack-detta ord verkar inte vara så inne i dag.
Mina barnbarn säjer Tack till mig och det är jag glad för.
Kan det bero på att när de precis lärt sig säja Tack och vi satt på golvet och lekte så var det ett evigt tackande när vi räckte saker till varandra!

Har de som inte tackar aldrig suttit på golvet med en mormor kanske????

Nog är det många barn som inte har nån mormor som gjort så...Men det vet du säkert att livet också kan vara så..Ha en trevlig kväll

Vardagsetikett i ord och handling, det verkar vara något som försvinner mer och mer.Håller man tex. upp dörren för en dam
får man emellanåt en ilsken blick? Vänlighet och omtanke,
där några vänliga ord och givetvis ett tack är en grundsten.
Kan det dessutom kryddas med lite humor blir det inte sämre.
Tack!

Ja ordet tack fattas. Man blir snopen att barn inte får lära sig det viktigaste ordet -tack-.
Inte ta i hand och hälsa mm.
När jag var ung och vacker höll männen alltid upp dörrarna, men då hade jag raska ben(var friidrottare och gymnast)nu när jag är synskadad, stel och ont i höfterna händer det aldrig.
Jag hade en grannfru på besök för många år sedan som menade att barnen inte behövde tacka för maten, det var självklart att de skull få mat -tyckte hon. Jo men visst, men någon har lagat den och borta är det inte en självklarhet att man blir bjuden på bullar och kakor. -Säg ordet tack till de som anstränger sig för din skull-, det är fint och visar på god takt och uppfostran. Mvh/Sunny

Sunny.
Ja, det är när man blir äldre och får krämpor som folk borde visa mer hjälpsamhet. När man är ung och stilig orkar man med det mesta.
För att det ska fungera borde alla unga sättas i skolan för att kunna möta äldre på ett bra sätt.
Förr var det ett väldans tjat om att säga tack, ta i hand och hälsa och niga. Ni och tant och farbror skulle man säga.
Bordsbön var inte så ovanligt och jag fick en känsla av att det inte alltid var så självklart att det fanns mat på bordet. Mina föräldrar hade nog upplevt både och, i alla fall mindre mättande och goda måltider.
Idag blir vi skrämda av att läsa om fattigdomen i vårt land men då fanns den.

Ja det kan låta som vi levde på medeltiden då man berättar för sina barn hur fattigt det var då jag var barn.
Men ändå är det bara 60 år sedan.Ska man då tala om min mormor i sin lilla stuga där gräset växte upp genom golvplankorna, två små barn dog där i stugan. Morfar var till sjöss.
Hon berättade om hur de gick på skogen och plockade bär och kottar att elda med, hur hon hade med sig barnen i dikesrenen då hon gick på åkrarna och plockade upp potatis med frostnupna händer.
Ibland blev det lingon och mjölk till mat.
Men barnen fick fin uppfostran och goda värderingar som fördes över till oss barn sedan.
Ingen var väl Kristen på det fundamentalistiska sättet, de var döpta och konfirmerade och trodde på Gud på ett vardagligt sätt.
De gick i Kyrkan 1a Advent och julotta. Men de goda grunderna är jag tacksam för. Där ingick artighet, hjälpsamhet, tacksamhet,glädje för det lilla.
Tänk jag tror vi var mycket lyckligare då än barn nu som gråter för de inte får rätt Iphone och dricker på tok för mycket.
Studenttiderna vittnar om en annan slags examen i att dricka mest och det är inte underligt att olyckorna står som spö i backen dessa dagar. Enbart sorgligt.
Vi har unga i vår närhet på de 20 som dricker alldeles för mycket, röker som skorstenar. Man tycker så synd om dom och deras unga kroppar.
Känns inte som de vet vad som ger glädje längre?
Jag lider med dessa barn som lever sina liv på krogar och Stureplansliv. Det känns bara tomt. Självmorden ökar. Vi kämpade för en framtid, dagens unga är desillusionerade. Hoppas att det kommer nya tider med hopp , engagemang och tro på framtiden....Mvh/Sunny..

Min kommentar till Dig-Bra!
Du har beskrivit precis det som beskrivas skall.