När man gör bedömningar av sig själv i världen kan man dels använda eller utgå från ett centrerat perspektiv där man själv är medelpunkt och ett sådant perspektiv har man som barn men hos de flesta människorna utvecklas detta perspektiv till ett decentrerat sådant där man bara är en del i ett större sammanhang.
Har man ett centrerat perspektiv på världen uppfattar man t.ex. att allt man läser på offentliga sidor handlar just om den egna personen trots att det handlar om allmänt hållna företeelser.
Hos dr Phil uppträder sådana personer som i vuxen ålder har kvar en centrerad världsuppfattning och många gånger har dessa personer en sjukdom eller hjärnskada med symtom på paranoia/förföljesemani eller grandiositet/storhetsvansinne.
Har man en decentrerad omvärldsuppfattning respekterar och förstår man att det finns andra personer i världen som har åsikter och insikter som man inte delar själv och man får då i god parlamentarisk ordning argumentera för sin ståndpunkt utan att gå i svaromål med den enskilde på ett kränkande eller nedvärderande vis.
Önskar ett fåtal personer diskutera väder på en offentlig netsida måste dessa personer acceptera att andra personer önskar framlägga andra teman än väder på denna offentlig sida.
Dessa andra ämnen behöver inte alls handla om just dessa personer som är väderälskare personligen om inte dessa personer uppfattar att allting handlar just om dem och har ett centrerat perspektiv på sin omvärld.

Precis så!
Det är det vi försökt förklara för dig, att på klotterplanket sker en alldaglig samvaro.
Vi talar om väder, vad vi gör, vart vi ska, hur vi mår. Men vad vi än skriver så kritiserar du oss andra för det vi skriver.
Det är ur vårt perspektiv vi skriver. Vi ser till att andra har vaknat mm. Men om någon rättar oss hela tiden i vad vi skriver då blir vi inte hågade att skriva alls.
Att vi skulle ha hjärnskador det är möjligt. Det har jag efter stroke. Men jag vill vara med i livet. Att få tycka och tänka.
Datorn är en plats där jag kan vara med, då det inte funkar att vistas ute i samhället i samma mått längre.
Jag tycker alla har något att tillföra oavsett ålder och hur vi mår. Att berömma och lyfta människor kan ge en människa glädje en hel dag.
I Sverige är ju -Jantelagen-den allra starkaste-Du ska inte tro att du är något-.
Men det är precis det vi ska, vi är alla lika mycket värda och lika intressanta som individer.
Jag såg en ung lovande författare som bröts ned av -Jante- avund kan man också säga. Sången- du vet väl om att du är värdefull, att du är älskad här och nu , att du är älskad för din egen skull, för ingen annan är som du-. Sänder med den som en hälsning till alla som inte tror de är värdefulla. Mvh/Sunny.

Klotterplanket är som ett rum tycker jag och den som kommer in i det rummet gör klokast i att anpassa sig och känna av koden helt enkelt.

Hur gör men i verkliga livet då?
Minns väl när jag kom till det arbete som blev mitt sista före pensioneringen - jag höll en väldigt låg profil och kände av stämningen mycket noga - det blev många fantastiska år på den arbetsplatsen.

Allt eftersom tiden gick så tog jag för mig mer och mer men då var jag inte på ett "gungfly" heller.

-Ingen klok människa kommer in och skriker högt att här är jag och nu bestämmer jag!

Tycker att man behöver ju inte haka upp sig på allting. Vi alla är ju olika och inget mer att göra åt det. Passar inte skon så släng den eller hyvla till foten så den passar.

Mitt förhållningssätt är att inte bry mig om det jag inte kan förändra!
Det är bara sig själv man kan förändra och då blir livet så enkelt.
Inte behöver man älska alla man kommer i kontakt med men man måste till viss del acceptera olikheter.

-----vandra vidare helt enkelt!