Då mitt första barnbarn var liten och tidigare då mina barn var små så hade jag alltid en julkrubba framme på julen
.Det var en brokig skara av hemmagjorda får , grisar och lergubbar. Men även finare figurer. I stallet fanns en krubba med halm och ett sött litet naket Jesusbarn.
Figurerna plockades omkring och det möblerades om i krubban av små barnahänder.Det lilla barnbarnet utropade -Se barnet-,hon hade just lärt sig prata.Det blev senare en tradition att vi skulle skicka lille Jesus runt oss alla och just säga detta-Se barnet-. Ja det var ju inget fel i det, det är ju vad julen handlar om, att just se barnet.
Idag handlar julen om precis allt annat. Mest konsumtion. De vackra traditionerna försvinner och förflackas. Templen är nu de stora köpcentrum som växer upp som svampar ur jorden. Ofta i städers utkanter.
Istället för att åka släde till Kyrkan så far man dit på annandagen för att slåss om prisvärda varor.

Ja så en jul kom dagen då krubban skulle packas ner, men krubban var tom.
Ingen liten Jesus fanns där att finna. Gubben skojade om att han kanske växt upp och gått till Köpcentrat för att köpa kläder, trött på att vara naken.Då han är krubbans huvudperson så letade vi efter honom. I soffan på golvet, vi t.o.m skylde på gamla hunden Lucky. Jojo det är bra att ha en hund att skylla på.
Dukar lades i tvätten, så skulle jag diska godisskålarna och där bland några övergivna geléhallon och sockerkorn, ja vem låg där så sockersött om inte vår lille Jesus. -Ligger du här lille Jesus,naken ,kall och full av socker, sade jag- Maken som redan glömt att Jesus var på vift,såg så oförstående ut då jag skrek- Jag har hittat barnet-.Då vårt hus alltid var fullt av barn så frågade han naturligtvis , vilket av barnen jag funnit. Jag hittade lille Jesus sade jag.-Vilken tur för dig- sade han och log lite tvetydigt!

Ja så packades han in i sin låda och nu är det många år sedan krubban togs fram.Då vi i år firade julafton hos äldsta barnbarnet, så undrade hon över detta-se barnet-. Var ju som en sekt ju, var hennes komentar. Där satt hon översvämmad av dyra julklappar. Jag tänkte i mitt stilla sinne. När gick Julen vilse?Inte var det väl då Jesus lade sig i skålen med geléhallon?
Det måste nog ha varit andra orsaker.
Men julen var så vacker förr. Min barndoms jular är oslagbara. Julklapparna få, sammanhållningen stor. Längtan, snö,mormor på landet, kyrkklockorna som klämtade över det vita landskapet och gjorde det möjligt att åka släde till julottan.
Dagens jular är en annan högtid.Men var tog friden vägen?
Mitt lilla Jesusbarn sover bäst i sin kartong, borta från världens larm och stridigheter. Men ett upplyst rum i hjärtat det finns för honom alltid.
Gott slut till alla detta svåra år i världen 2016. Mvh Sunny

Vilket fint och gripande inlägg, visst är det en väldig skillnad på julen idag mot förr. Jag såg igår ett par som blev sura för att gallerian Storken var stängt, jag hade all möda i världen att vara tyst och inte säga något spydigt. Nu är ju butikerna öppna nästan dygnet runt. Här började ICA Maxi att ha öppet 06 till 23 och det gjorde att många hängde på, inte till 23 men 22 plus söndagsöppet så visst är tiden ur led, suck.

Så bra du har skrivit Sunny! Min barndoms Jular minns jag med glädje. Allt som var då glömmer jag inte. Numera går allt ut på att man ska köpa och köpa. Håller med dig om att det här med Julefrid har försvunnit mer och mer.
Önskar dig och alla andra på VS ett gott slut på detta år.

Tack Ullmar och Lasse!
Denna lilla berättelse har jag burit med mig dessa år.Den nya religionen är konsumtion, all lycka hänger på att köpa.Jag bär inom mig ett annat land av gemenskap och närhet på jularna.I mormors lilla stuga berättade de vuxna om saker som vi barn tyckte om att lyssna på.Skratten och värmen framför kakelugnen var så fridfullt.
De våta raggsockorna som torkades över järnspiseln och vattenlopporna som hoppade på värmen då sockorna torkade.
Barnens kinder var röda av utelek, man gjorde snölyktor och snögubbar. Man var nöjd och glad över det lilla.
Aldrig har barn fått så mycket och varit så olyckliga enligt expertisen. Vad säger det oss idag. Kanske att vi måste börja tänka på vad barn behöver och inte vad de vill ha.Jag tycker så synd om våra barn som bara ska visa upp i skolan vad de fått av gåvor. De sämst lottade får stå med skammen, trots att de kanske haft en mysigare Jul! Ja det är min tanke...mvh/Sunny

Otroligt fängslande det Du skrivit Sunny om julen. Ligger mycket sanning i de orden.
Jag har i år haft en fantastisk jul med min dotters familj och en del av tiden ägnade vi just åt att jag berättade om barndomens jular. Jag har som vuxen insett värdet i att jag växte upp i skogsbyn med alla dess strapatser men med en stor tillgång på förebilder och deltagande i söndagsskolan.
Tio Guds bud sitter i ryggmärgen och har hela mitt liv varit ett rättesnöre.
Julen var en orgie i mat och jag kan minnas hur släkten kom och att varken stolar eller tallrikar räckte till så vi barn fick sitta på övervåningen och äta från någon karott!
I år i julgranen på Söder kunde jag till min stora förtjusning se att samma kulor hängde där i plastgranen som det gjorde i den "levande" granen när min dotter var just ett barn.
Det kändes tryggt att hon bär barndomen med sig!

Tiderna har ändrats och köphysterin har tagit plats för att stanna!

Visst hade vi julklappar och många dessutom och nog tänkte jag till på den vackra melodin "Ingen jul utan Jesus kära vänner" men det stannade vid en tanke och jag sa att ingen jul utan julklappar så tycker då mormor!
Inte blev jag motsagd heller!

I byskolan hade vi Julkrubban och jag minns så väl att jag tog med mig mina två lamm som var gjorda i lera och klädda med något ulligt och ställde dessa i närheten av krubban.

Ja det märks ju väl att när julhandeln är över så ligger det liksom kvar i kroppen på vissa att det skall handlas mera.
Bäst att erkänna att jag också i dag 28 dec. gjorde mig en stadstur och inhandlade lite extra fina etiketter, julkartonger mm för nog skall mormor leva nästa jul och pensionen skall räcka även då till en underbar jul med familjen på Söder.

Fängslande läsning Mynta!
Så roligt att lyssna och läsa om andras jular. Det skiljer sig en del.Jularna på landet hos mormor var bäst.
Sedan flyttade hon till stan, morfar blev fastighetsskötare och vakt på teleborgen i stan här.
Det var jular i Fanny och Alexanderstil i deras stora paradvåning. Då började vi få julklappar, jag var ca 6 år då. En hemstickad tröja av mormor och en docka i turkos klänning av mamma och pappa.
Några år senare fick jag mina första konståkningsskridskor, med dubbla rader taggar.De kavade jag kring tills piruetterna satt.
De var den finaste julklapp jag fick som barn, spänstig och atletisk som jag var så blev jag duktig på att skrinna.
I mormors stora fönstersmygar kröp vi barnbarn upp och såg folket komma ut från biografen, spårvagnarna gick under oss och plingade. Tre kyrkklockar slog hel och halvtimme hörbara i salen hos mormor.
På söndagarna var det Söndagsskolan och tant Anna berättade om Julens mysterium och gestaltade det i en sandlåda med vackra figurer.
Ja Mynta vackra minnen har vi samlat och när barnbarnen ber oss berätta så har vi ett skafferi av minnen att ösa ur.Nu får vi snart fira in nya året och visst finns fina minnen av det också....Mvh/Sunny

Så roligt att läsa om era jular förr och nu.

Tiderna förändras och vi människor förändras med den. Nya generationer kommer till och därmed kan det bli lite nya vanor.

Men julklapparna blir hos de flesta familjer fler och fler, dyrare och dyrare. Personligen tycker jag att det kan gå till överdrift. Många verkar bara köpa för köpandets skull.

Familjer kan vara splittrade. Barn kan få fira jul på två ställen, kanske ena dagen med mamma och andra dagen med pappa. På så sätt får även jag personligen om jularna nuförtiden vara med min son och hans familj två dagar i rad!

Förr var det viktigt med julklappar för mig. Både att ge och att få. Nu har det intresset svalnat. Jag är mycket glad för att vi vuxna i min familj inte ger några klappar till varandra längre. Jag vill helt enkelt inte ha några! Jag har så mycket saker redan, så att de kväver mig. Vill jag ha några nya saker, så köper jag dem helst själv. Då får jag vad vad jag vill ha och slipper att byta.

Men jag uppskattar julfriden! Jag vill ha lugn och ro, men även dessemellan gemenskap med de närmaste. PÅ TV finns det också många bra och intressanta program i juletider, tycker jag.

Jag uppskattar också lite väl utvalt julpynt, jag vill att det glittrar och lyser så där lite lagom. Jag tycker om julrött och julgrönt, speciellt i kombination.

Personligen uppskattar jag bara några få "julrätter"; heminlagd sill, sillsallad (om den smakar som den mamma gjorde), risgrynsgröt med kanel, griljerad julskinka och Janssons.

I år gjorde jag Janssons på vitkål och rödkål. Det smakar som på potatis, om inte ännu godare. Läste om andra som gjort Janssons på rotselleri och kålrötter. Har inte smakat det, men gissar att det också blev jättegott. Det är ansjovisen och grädden som gör det!

Under jul i fjol och i år skippade vi i min familj julmaten helt när vi var tillsammans. Vi åt kalkon ena dagen och kalvstek andra dagen. Mycket uppskattat!

Hemma med oss själva åt vi sedan den julmat vi personligen uppskattar allra mest.

Oj, det har jag aldrig hört talas om, Jansson på vitkål,lite nya tips och värt att prova! Tack Tillitsfull!
Vi hade ju lilljul 3de Advent. Då kom alla barn och barnbarn hit. Det var också inflyttningsfest i vår nya våning.Vi lagade ett traditionsenligt julbord. Men oj så lite mat som gick åt!
Köttbullarna, potatis och sill strök snabbt med sk strykande åtgång!
Jansson,strömmingslåda nästan ingen åtgång på alls.Revbenen tog sig mot slutet, de upptäckte den goda glejsen tror jag. Honung, soja bl.a.
Skinkan som var mycket god, var ingen större åtgång på.Ej heller rödbetssallad mm.
Men en trevlig dag blev det,mysigt att se alla samlade.
Tomheten blir ganska överväldigande då alla åkt hem.
Vi fick gåvor till bla SOS barnbyar och Unicef.
Det känns bra, för som -tillitsfull-skriver så har man det man behöver och vill helst köpa det som behövs själv.
Nu är det nyårsafton, jag minns en nyårsafton i min ungdom. Jag och min kompis hade träffat ett litet gäng från en by ca 5 mil härifrån. Vi var 16 år och inte ville vi fira med föräldrarna inte.
Vi liftade dit för vi var bjudna på hippa som man sade då om party. Men tji hippa, föräldrarna kom inte iväg till sin fest så där satt vi i en trappuppgång tills klockan var två på natten.
Inte visste vi hur vi skulle ta oss hem heller.Vi strosade kring i byn i timmar.
Men till slut så rullade en av grabbarna ut sin pappas bil ur garaget, tyst, tyst så ingen vaknade.
Han var 17 år och inget körkort naturligtvis.
Vi åkte småvägar genom skogar för att undgå lagens långa arm.
Snön låg tung på granarna, det var så bedövande vackert ute då det började ljusna. Bandinspelaren spelade -Beatiful dreamer-,vi var varma och gosiga där bak i bilen.
Killen körde så lugnt och bra. Staden låg där öde då vi kom fram på Nyårsdagsmorgonen.
Jag gled ner i sängen vid klockan 8a och sov nog så där länge som bara ungdomar kan då man är 16 år och livet leker

Nu vaknar man klockan sex och somnar innan 22 på kvällen, det blir kämpigt att vänta in 12 slaget i natt. Men först en god frukost, nygriljerad skinka, ägg och gott bröd. Var rädda om er därute,Gott Nytt År! Önskar Sunny.