Dikten Regnbågsbron har gett oss som förlorat ett älskat djur tröst i sorgen.
Ett djur kan vara den som stöttat mest genom sjukdom ensamhet och andra förluster. Det är fint att ge dom den ära de förtjänar!
Hoppas jag nu lyckas föra in dikten. MvhSunny


Regnbågsbron



Det finns en bro, Regnbågsbron, som förbinder Himlen och Jorden.

När ett husdjur dör, kommer det till en plats bortom Regnbågsbron. Där finns kullar och dalar med mjukt gräs, där våra älskade vänner leker tillsammans
hela dagarna. Där finns vattendrag med friskt vatten, massor av mat och solsken som håller dem varma. De gamla och sjuka djuren blir unga och friska
igen, precis som vi minns dem i våra drömmar.

Djuren är glada och lyckliga, men de saknar någon som betydde mycket för dem, någon som blivit lämnad kvar.

Varje dag springer de och leker, tills den dagen kommer, då en av dem stannar upp, och tittar bort i fjärran. Blicken skärps, öronen spetsas och plötsligt
flyger han iväg över det gröna gräset. Hans ben bär honom fortare och fortare tills han återförenas med den han älskar. Ni möts i en omfamning som
varar för evigt. Ditt ansikte blir kysst om och om igen, dina händer smeker hans huvud som så många gånger förut och du tittar än en gång in i ögonen på
ditt trogna husdjur som så länge saknats i ditt liv, men aldrig i ditt hjärta.

Sedan korsar ni Regnbågsbron tillsammans för att aldrig mer skiljas...

Oj vad fint och du kan alltid trösta i svåra stunder, det var otroligt vackert, tack.

Ja den har gett många förtvivlade människor som förlorat ett älskat djur hopp. Att de små har det bra nu!
Man blir inte riktigt lika bekräftat som då en människa dör. Fast sorgen kan vara större, djuren är i vår vård och hjälplösa utan oss.
De finns där då ingen annan tycker om oss, då vänner flyr från sjukdom och tristessen i vårt liv.Är vi fula, gamla ja det spelar ingen roll, de älskar oss reservationslöst.
De bör lyftas upp i sin trogna tjänst för människan. Ofta behandlas de illa utan orsak, trots deras ringa gestalt är de många gånger hjältar.
Mina djur är och förblir en av de största gåvorna i livet....Mvh/Sunny

Visst är våra små en lisa för själen och man mår bättre av dem. Sorgen är tung men tanken på Regnbågsbron gör det lättare att gå vidare och tänka på alla minnen.

När hennes lilla hjärta slutat att slå och jag klappade den lilla magra kroppen undrar jag hur människor kan misshandla och pina dessa försvarslösa små djur.

Jag vet själv att den är till så stor tröst.
Då jag förlorade min älskade Lucky så fick jag den av goda vänner på ett annat forum. Jag läste den så fort sorgen blev för stor.
Det var mycket med Lucky som var så speciellt.Hon var en mycket speciell hund.
Jag sökte efter bevis på att hon fanns någonstans. Men jag tror min sorg var för stor för att känna och kunna se tecken från henne.
Min man som inte är speciellt sentimental målade just då ett hus på hög höjd.
Så en dag då han står där 15m uppe på en ställning får han en syn. Han ser Lucky komma upp ur vattnet med sin bästa vän Cilia. De bar varsin pinne i munnen. (Hon som ägde skogens alla pinnar lät då Cilia ha en pinne också)
Lucky vände sig en gång om och tittade på maken, sedan ruskade hon sin päls så vattendropparna skimrade i regnbågens alla färger. Så sprang de sida vid sida bort mot en underbar skog.
Den dagen kunde han inte jobba mer, gråtfylld kom han hem och berättade vad han fick se.Han var så rädd att han skulle ramla ner där han stod på byggnadsställningarna och alla tårarna som skymde hans blick.
Jag fick sådan tröst av detta och Cilias matte som även förlorat ett litet barn så dramatiskt på 5år sade att det har varit en stor tröst på många sätt för henne också.
Flera år senare drömde jag att Lucky låg i sin soffa och att jag fick krama henne en sista gång,då var det läge för henne att ta farväl, min sorg förhindrade inte henne då att ta adjö..
Därför vet jag att regnbågsbron är sann för oss som älskat ett djur och tagit emot deras kärlek. De är där på andra sidan regnbågsbron och väntar på oss en dag. Inte nu, men en dag ses vi igen. Det är min fasta övertygelse. ....Mvh/Sunny

Det är lindrande att känna så och det hjälper.