Efter att ha haft besök av min son och hans lilla dotter som blir tre år i oktober och hennes lilla kusin, mitt yngsta barnbarn på 1,5 år och då de försökte tävla om vems -gubbe och gumma- vi var.
-Farfar och farmor- ,så mindes jag hur jag och min ett år yngre kusin tävlade om det hette -Lumberflammation, eller Blummingflammation- så minns jag mormors barska röst-ni kan sluta nu för ni har fel båda två-! Men båda var vi så säkra på att vi hade rätt.Mitt barnbarn
Wilma säger,- min gobbe, gomma,den lilla säger -neee-hon vet nog inte ens vad Wilma menar. Med darrande röst förtydligar Wilma ännu en gång-min gobbe, gomma-hon ser så ledsen ut på ögonen. Den lilla säger åter -neee-.Wilmas ögon är fulla med tårar och hon rusar till sin pappa som säger -jo då det är din gubbe och gumma-
Farmor säger raskt (jag)gobben och gomman räcker till er båda.
Ett liv med barn har gett många härliga minnen. Två små pojkar skulle besöka mig en dag och mamman sade om det blir sol idag ska vi gå till----.Det var en kall vinter, men solen sken och pojkarna jublade- Vi ska gå till tant solidag- det fick jag heta sedan. Tänk så fint!

Visst har ni alla små minnen från barndomen, barnbarnen och andra barn som är gulliga att dela. Berätta så vi andra får njuta också...Mvh Sunny (passande tant Solidag)

Det där Du skrivit gör mig glad!
Precis så där kivades mina barnbarn när de var mindre - så viktigt att det skulle vara just "min"!
Jag har precis lagt in 1 kg nymalen blandfärs i kylen och kom då att tänka på pojkens syn på recept när man lagar mat!
Han var nog nybliven storebror då-inte fyllt fyra år.

Tänkvärt!
Recept har den som inte kan laga mat!

Nå en egenhet jag själv utvecklade tidigt var sparsamhet...tyvärr i bland på min äldre systers bekostnad.

Vi går till Lanthandeln och så håller jag upp 25 öre( fått av mormorsmor som sa tolvskilling) och säjer två seggubbar och en kola och får min beställning i en liten påse med tryckta blommor på..säjer då "Storasyster betalar"
ner med slanten i börsen med knäppspännet i guldfärg och storasyster betalade...
Skäms lite när jag tänker på det!
Många äldre på byn pratade om detta med mig när jag var vuxen och kom hem på semester...

Hihi, det var en ekonomisk flicka i spartagen!
En söt liten berättelse är om mitt lilla bonusbarnbarn som då var ca 4 år. Vi skulle dricka varm choklad och nybakade bullar. Koppen blev varm och jag sade -håll i örat lille Per-, den lille pojken tar då tag i sitt eget öra och en hand runt muggen, han blev nog lite generad då alla skrattade. Men det fanns öron att hålla i , så det var nog lite känsligt detta med öron!
En sommardag blev min son nr 2 getingstungen i läppen, läppen svullnade upp enormt och mormor hämtade en spegel där sonen beskådade sin enorma läpp, då kommer storebror och tar spegeln-nej protesterar han med läppen eftersom han då han hade så roligt åt sig själv där i spegeln.-Jag ska bara visa morfar- ropar storebror. Morfar är på baksidan av huset. Han skulle visa upp sin bror i spegeln. De vuxna fick ett gott skratt igen.
Barn har mycket att lära vuxna, att leva i nuet okonstlat och naturligt! Mvh/Sunny

Just nu behövde jag läsa något roligt!
Du gav mig den möjligheten-Tack!
Barn är underbara!

Ja och jag tror du också ser deras otroliga spontanitet och nyfikenhet på livet!
Jag var ca 3 år då jag gråtande kom in och meddelade den hemska nyheten att jag var -klok-Snyftande sade jag att barnen sagt jag var -klok- det var hemskt. Men pappa och mamma meddelade att -inte var jag klok inte- . Jag lugnade mig vid denna information och gråten avtog. Antagligen hade någon sagt, -du är inte klok-, men klok var ordet som var hemskt. Jag minns det inte men hade föräldrar som ofta skojade om denna klokskap, hihi.
Barn är ett folk och de bor i ett främmande land! Mvh/Sunny