Så här i Adventstider så kommer minnen från barndomen upp.
Det var en jul på 50talet, det var en stor snöstorm ute. Pappa hade tillverkat julprydnader till den lilla omoderna ettan vi bodde i.Han lade ny korkmatta och fejade överallt.
Snön drevs ihop i höga drivor av blåsten , det var kallt och han gav sig iväg till torget för att köpa en julgran.
Väl framme så får han veta att inga lastbilar kommit fram i snökaoset. Lite grangrenar och en tom stam var det enda som fanns bland skräpet som var kvar.
Då han var en tusenkonstnär så tänkte han att han kanske kunde borra hål i stammen och sätta fast grenar.
När han kom där med riset och stammen på Kungsgatan, så mötte han Radiohandlaren utanför hans butik. Pappa berättade om sitt dilemma och om hur ledsna barnen skulle bli hemma utan julgran.
Radiohandlaren berättade att hans familj tänkt fira jul i sommarhuset som låg på andra sidan staden och en halvmil utanför.
Men pga det hemska vädret skulle de inte åka dit och han sade till pappa-vill du ha vår gran där, så får du ta den på altanen-.
Min underbara pappa klädde på sig pjäxor och varma kläder och gick iväg. Två mil fram och tillbaka för att hämta granen.
Ibland såg han inte dikena utan klev i till midjan i den höga snön.
Stelfrusen , men lycklig kom han hem med en underbar gran som vi klädde med kristyränglar,pappersstrutar med russin och garntomtar. Levande ljus som bevakades noga.
Det doftade av Hyacint som han planterat tidigare under hösten.
Pappa kunde göra jul. Ernst i all ära, men min pappa var ett strå vassare i uppfinningsrikedom, en riktig Julglädjespridare.Nu finns inte den känslan som fanns då, den är mer koncentrerad kring materialism och I-Phones. Jag vårdar de kära minnena ömt....Mvh/Sunny

Du har skrivit med sådan inlevelse Sunny så jag vet inte om jag vågar skriva men jag gör det ändå! Allt Du skriver är så medryckande och jag läser det gärna flera gånger.



Nå det jag skall dela med mig av nu tilldrar sig i Borås 1972 och situationen är den att jag och min dotters far bor där under två år för han studerar vid Bibliotekshögskolan-själv arbetar jag och dottern är på daghem.
Den efterlängtade julen är nästan kommen och tågbiljetterna med barnkupé är bokade för resa hem till vårt kära Hälsingland för en familjejul.

När jag kommer hem den 22 december så öppnar min man dörren med ett sjukt barn i sin famn! Dottern har insjuknat under dagen på daghemmet och det rosslar i hennes bröst och kinderna är feberröda!

Vi kan inte åka!
Biljetterna bokas av och vi som inte har planerat för att vara i Borås har förstås inte ställt i ordning för någon pyntad jul inte!
Vi har en adventsljusstake och vi har en gammaldags julstjärna det är allt.
Vi har däremot en väldigt stor resväska som står packad ute i hallen!


Vi ringer farfar och meddelar hur det är och då bestämmer åtminstone jag mig för att göra det bästa av situationen - vi skall ha julgran!

Nå det blir en fruktansvärd natt detta där vi turas om att bära på ett sjukt gråtande barn!

Tidigt på morgonen åker jag med bussen in till EPA i Borås och jag har på mig fina lammpälsen och läderstövlarna jag köpt på väg hem från jobbet-stövlarna som var julklappen till mig själv och som jag skulle "glänsa" med i Hälsingeskogen.

Väl inne på EPA köper jag julgransfot, julgranskulor, glitter, julgransmatta, belysning till julgranen! Jag börjar gråta när jag står där och skall betala.....undrande blickar får jag förstås.
Min dialekt avslöjar ju att jag är en hälsing som längtar hem!
Nå jag kommer ut och träffar på en granförsäljare som just sålt sin sista gran....gråten kommer igen!
Jag ser ju att det ligger en topp från en större gran på marken och jag vill köpa den - nja säjer försäljaren det är inget att ha! Du får fem kronor säjer jag och i samma veva säjer jag att det är ingen jul för mig ändå i år!

Nu ser jag ut som en packåsna...jag har ett grovt snöre omkring "grantullen" och så har jag flera kassar men det skall bli JUL!
Klart det skall bli jul även om vi inte skall tindra med våra ögon mot en mörkgrön kraftig gran med grenarna rakt ut huggen i egen skog dagen innan julafton.
Granen som brukar prydas med fina kulor av glas och glasfåglar med fina silkiga stjärtfjädrar.

Det blir julaftonsmorgon och barnet har tillfrisknat så pass att vi bestämmer oss för att köpa nya biljetter för att resa annandagjul.
Julafton klär vi granen och vi hänger på det köpta pyntet och pepparkaksgubbarna jag bakat och dekorerat!

En glad feberfri dotter matar mig med pepparkakor direkt från granen när jag ligger där på soffan och tycker synd om mig själv!

Tidig annandagsmorgon hämtar taxin oss för färd mot järnvägsstationen och mot Herrljunga för byte mot Stockholm.....
Det blir en trivsam resa för oss i barnkupén och väl framme i Ljusdal så sker sista biten med bil!
Vilken härlig känsla att åka bil-vi har ju ingen bil själva!

Komma till ett hem med dignande julbord och släktingar omkring oss.
Vi som alltid under dessa två år var helt hänvisade till oss själva.

Tänk så utanför vi kände oss där i Borås!

Vi får en lite försenad julafton men vi får en vecka i Hälsingland med sparkåkning med dottern i sparklådan och vi lärde oss något av detta-ta inget för givet utan gläds åt det som blir i stället.

Julen 2005 låg just denna julgransmatta under granen på Söder och vilken klenod tänkte jag som en gång köpte den för halva priset!

-Åren har gått och julgranen hos mig blir i år den lilla granen uppe vid skogsbrynet som jag pyntar med lite kulor!

Mina granar skall leva och därför kläs de på rot!

En så gripande berättelse Mynta!
Den griper tag i hjärteroten, man minns Jular bärandes på sjuka barn, besvikelse att inget blev som tänkt. Men ändå fanns glimtar av Jul mitt i allt elände.

Minns en juldagsmorgon då huset var ovanligt tyst. Jag ropade på barnen och fick hjärtat i halsgropen, inte hade de väl gått ut i snön? De var sex,fyra och två år. Ett prasslande ljud från tvättstugan drog till sig min uppmärksamhet.
Där bakom dörren stod tre knäckdrypande ungar. De hade tagit hela burken och kladdigare ungar har aldrig skådats.- Ät knäck ni busungar, för nu är den slut- sade jag. Jag skrattade då de inte såg mig. Så var det bara att stoppa dom i badkaret. Mvh/Sunny.

oj vilka fina berättelser ni skriver, det är ett nöje att läsa dem.

Tack för respons, det är alltid roligt att någon delar ens minnen. Tack...Mvh/Sunnny..

Vilka fina julberättelser ni skrivet. Slutet gott - allting gott!

Tack för att Ni läser och uppskattar!
Jag kommer med en riktig "rysare" snart!

Jag har också en på lut, en rysare.
Kanske den värsta Julen av alla, då tomten var en genomfull morbror utklädd i mormors städrock och huckle, bland annat så ramlade han in i granen och kastade ett hårt paket i ögat på mamma.
Den enda som uppskattade detta var en annan full morbror som skrattade så gott när småflickorna skulle hämta hämta paket och tomten drog upp kjolen på dom och frågade- har du skära byxor idag Kajsa-?
Jag var 15 år och tyckte de var idioter som förstörde julen för de små.
Pappa reste sig tackade för oss, mormor såg ledsen ut, hon hade ju slitit så med all maten.
Min lilla syster var så ledsen för det där med -skära byxor-. Men pappa tröstade oss, nu flickor ska vi hem och fira den riktiga julen.
Så blev det, väl hemma kom grammofonen fram och Jussi Björling sjöng- Oh Helga Natt- sedan spelade vi Fia och Filipin.Vi drack Svagdricka och åt skinksmörgås, julefriden lägrade sig. Jag var inne i utbrytaråldern och det var nog sista Julen som var så där Julig innan de egna barnen kom. Året därpå var jag mods och kompisarna var viktigare än Julen...Mvh/Sunny
Nu väntar jag med spänning på Myntas rysare, det blir nog en hisklig och ryslig historia....

Inför Julen 1970!

Detta utspelar sig i lärdomsstaden Uppsala i ett studentrum
och Ni alla som läser sitter nu på första parkett-Välkommen in till att dela detta sorgliga minne med mig!

Detta lilla julfirande kom liksom för mig väldigt starkt i går när jag plockade lite i en gammal papplåda med julsaker som jag i princip förseglat för att aldrig mera kika in i.
Där vilar just teburken som genomgick förändring och fick bli en ljuslykta i sitt nästa liv!

Detta är den sista julen jag befinner mig i detta lite "lyxiga" studentrum som har både hall och eget badrum! Dyr hyra jämfört med boenden med delad dusch.
Här tror jag att jag skall bo fram tills jag blir färdig med min examen.

Nu med facit i hand så vet jag att nästa jul är jag mor och jag kör omkring med fina Brio manchestervagnen och firar jul i snövitt Hälsingland med min make - det blev snabbt ett äkta par-ja på mitt vänstra ringfinger blänker det julen 1971 av gnistrande stenar! Jag har bytt namn-jag har som jag tycker svikit min bakgrund och antagit ett annat namn!
Farfar har köpt färg-TV till sitt några månader gamla barnbarn. Det lilla barnet följer i stället flirtkulorna med blicken-flirtkulorna som jag gjort en mobil av med hjälp av trådar och två pinnar!
Examen blir fördröjd naturligtvis men jag kan stolt konstatera att mitt extra ämne i min juristexamen är en mycket älskad dotter.

Nå på detta lilla rum har jag ställt i ordning för att vi skall ha en sista kväll tillsammans innan vi åker till våra respektive hem i Hälsingland.

Under sommaren hade jag och en kamrat lärt känna några motorintresserade ungdomar när vi sommarjobbade på ett fruktlager och dessa hade tillgång till svetsar! Tillsammans med dessa hade vi varit i ett garage och tillverkat åtskilliga ljuslyktor av plåtburkar! Sirliga fina mönster fanns nu på såväl tvåkilos kaffeburkar som på Earl Grey burkar. Lyktorna skall förstås bli en del av julklapparna detta år!

Pengar har jag inte så gott om så här års men jag har köpt hem lite mat, städat rummet, försiktigt smugit in extra sängen från förrådet ute i korridoren. Moral råder på denna tid och att ha en övernattande tillhörde det absolut förbjudna!
Kollat så stiftet på skivspelaren skall vara OK för vi skall lyssna på musik-tro inte vi lyssnar på julsånger-Nej vi skall spela Befria Södern för vi är ju unga revolutionärer!
Hur många gånger har vi inte skrikit i demonstrationer "Palme och Geijer Nixons lakejer!"
-Nå jag tar bussen till Centralen i förd min fina brun/vita kalganpäls och finaste skinnstövlarna på! Där står jag huttrande men min kärlek dröjer. Alltid sen så kanske kommer han med nästa tåg!? Vänder tillbaka till mitt rum och går in i korridorköket...jag har ju haft mat där på spiskanten och nu har någon varit där och tydligen uppfattat att det var mat som var över och ätit av den......

Det blir sent på kvällen innan det dyker upp en slokörad mansperson/jag kallade honom alltid för pojken!
Han har emellertid med sig det viktigaste-han har lackstången och stämpeln. Inköpt på Otto Dahlins på Sveavägen en tidig höstdag. Den dagen minns jag väl för jag köpte ett par promenadskor med krokodilmönster! Ursnygga tyckte jag då men i dag vore det fel! Gråpapper och snören har jag redan hemma.

Jag är förgråten och han förstår inget-än minns jag hur han sa att vi skall ju inte åka förrän i morgon!

Nå vi plockar fram och äter något av det lilla som finns kvar!
Av väntandet hade köttbullarna torkat fast!

Paketinslagningen börjar och snören åker på-rim hade inte varit min tradition men han framhärdar i att det skall rimmas.

Så kommer det kritiska ögonblicket när vi skall lacka-och sigillet skall den som äger paketet ansvara för! Dumt-jag borde gjort detta själv!
För stor del av lackstången hettas upp och jag håller på liksom under och grejar till snöret.....aj! jag får lack. brännande hett lack på mig på höger hand...

Fult blir alltihop!
Nå det blir natt och det gryr en morgon......tåget går norrut...jag kommer hem till mitt hem 7 mil från stan och jag skall hem och baka med en hand som har brännblåsor...

Det blir så att jag gör struvor första dagen....

Nå vi måste ju ha försonats på något vis för när nästa jul nalkas så är vi föräldrar!

Vi reser i barnkupé och jag har lagt mitt "examensarbete" åt sidan för en tid.
I köket i basmöblerade studentlägenheten 200 meter från rummet hänger småtomtar i garn som ett älskat litet barn brukar ligga och titta på!

Befria Södern har stoppats undan-nu har vi inte tid att satsa på att göra revolution för nu har vi försörjningsansvar!

Inga mera lacksigill blir det-det blir självhäftande sigill!

Åren har gått men det finns material som inte förändras-alltså numera när vi firat julafton med våra barnbarn har morfar inbjudits två timmar tidigare än vi avsett att sätta oss till bords!
I bland har det hänt att han då kommit i tid! Nå ingen skugga skall falla på honom utan jag gläds åt att han gav mig möjlighet att bli mor och numera en mormor!

God Jul till Er och tack för att Ni orkade läsa!

En värld från förr för hur studentlivet såg ut. Målande och så bra beskrivet.Visst skulle vi förändra världen. Men moderskapet blev viktigare och kanske tur var det?
Bort med Velour och näbbkängor, fram med barnvagn och nappar.
En del lever kvar i detta barikadtänk, men många har insett att det fanns mer under himlens stjärnor.
En resa i tid och rum.
Tack Mynta! Mvh/Sunny

Ja det blev folk av oss ändå! Eller tack vare att det var att stå på barrikaden en tid i livet! Ha mockajacka från 50-talet och baskermössa och absolut tro på att det är möjligt att "frälsa världen".

När jag 1975 flyttade som ensamförsörjare norröver så var det första jag gjorde att gå med i S och engagera mig i unga Örnar och just ägna all min tid utöver arbetet åt att ta hand om dottern.

Fenomenet "egen tid" fanns inte då! Det var vår gemensamma tid boende i en trea i miljonprogrammet som gällde då.
Starkt engagerad i S och förtroendevald så fick jag många nya bekantskaper och även nya vänner!

Vilken känsla det var att gå i Första majtåget med min dotter i handen och med skylten rättvisa i boendet!
Nå inget är omöjligt och jag visade min dotter vägen.....hon antog den utmaningen och i dag är jag ödmjuk/tacksam för att "resan" som för hennes del började i studentlägenheten gått och går så bra.

-1995 sjöng jag för sista gången med i Internationalen.

Julafton 1955!
Välkommen nu Kära läsare till "julrysaren"!

När jag tänker tillbaka så har många julaftnar varit ödesmättade och jag kan vara tacksam för att jag just lever!
Jag tror på det övernaturliga och har växt upp i en miljö där just det övernaturliga var en realitet.

Scenen är följande:
Vi bor i skogsbyn och vi har inga synliga grannar och en bra bit fram till byvägen och vår egen väg är sedan kvällen innan plogad av min far med häst och träplog!
Min far bor borta i en koja och kör timmer men är nu hemkommen för att fira jul med oss! Min mor sköter normalt all ruljans ensam på jordbruket.

Vi går upp tidigt som alla dagar och föräldrarna kommer in från ladugården och tvättar sig och klär sig i lite bättre kläder! Ja vi har fått bostadshuset helrenoverat 1954 och vi har vattenklosett/varmvattenberedare/rostfri diskbänk och allt är renskurat och fint!
Mor gör liksom en inspektion av att allt är i sin ordning när vi tre barn skall lämnas ensamma hemma några timmar.
Föräldrarna hjälps åt att sätta fast elbelysningen i julgranen-fina Luma ljusen de köpt till julen 1951 för det hade nämligen brunnit lite i julgranen julen 1950.

Elektrisk belysning var ingen självklarhet i vår by men vi hade en och den fick inte hanteras av oss barn.

Nå vi får förtroendet att klä granen under tiden de med spark åker knappt halvmilen till affären. Att handla på julaftonsmorgon är tradition och mycket säkert för att det finns ju inte möjlighet att lagra varor som vi gör i dag.

Innan vi börjar äter vi mannagrynsgröt!

Där inne i "innersta kammarn" som vi kallar rummet vi har fina möbler i står julgranen mitt på golvet precis under taklampan.

Vilket fint rum - tapeter med blomsterkorgar liknande de korgar jag hade i bokmärkessamlingen.
Bäddsoffa, fåtöljer med vackert tyg i dovt vinrött och blommig!Matchande stolar, soffbord med intarsia inläggning och ett högt linneskåp med två dörrar!
I taket sitter den fina taklampan med glastallriken dekorerad med stora blåklockor och så hänger där tre stora glasdroppar ovanför själva tallriken.

Vi plockar fram kulor av olika slag ur jullådan och lägger omsorgsfullt upp dessa på bordet storlekar och jag tror deva var två kulor vi visste skulle sitta så högt upp som på grenarna under toppstjärnan. Dessa kulor hade min mor fått av någon i tidiga barnaår. Vi barn har redan prydnader vi med som liksom har särskilda platser och för min del är det då den lilla öppningsbara gula plaststjärnan jag fick 1951-första julen jag hade en lillasyster.
Stjärnan som var fylld med strössel och som jag inte fick öppna förrän den dag vi klädde av granen det året.

Vi klär granen och det går att samsas någorlunda men jag bestämmer över "högstolen"-en pall med metallställning och tre trappsteg.
Tyvärr var det så att jag inte visade den största hänsynen mot mina två systrar utan jag tog kommando för jag ville ha något gjort!

fortsättning....

Toppstjärnan som är lite unik i byn och som har liksom ett grönt plaströr man trär över grantoppen och sen sätts ljuset fast och så toppstjärnan i vit plast med fem uddar och små stjärnformade hål!

Allt utom plaststjärnan är på plats men den får inte sättas fast förrän granen är klädd! Det är mycket skrock i min miljö....
och kanske inte så konstigt att jag än i dag alltid säjer "det andra kallar folktro".

Föräldrarna närmar sig gården och jag klättrar upp på "högstolen" och i min iver inser jag inte att granen står precis under taklampan......huvudet rakt upp i lamptallriken.Det rasslar till och stora glasskärvor faller ner...jag känner hur det bränner till i axeln...
hör skrik omkring mig där jag står med en stor glasdroppe mot näsan!

Jag är som förstenad men förstår inte då hur nära halspulsådern dessa skärvor passerat men jag känner att det är blött och varmt på axeln.

Min mor lyfter ner mig och då börjar jag gråta-jag menade inte att förstöra lampan!
Det är liksom chocktillstånd-jag oroas över en jul utan lamptallrik och föräldrarna naturligtvis bedrövade över sin obetänksamhet att ställa granen under taklampan men det var ju för att vi skulle ha plats!

Plaststjärna sätts på plats av min far och granen ställs in i hörnet där vi har rummets enda elkontakt.

Min mor ringer till möbelaffären i Centralorten och eftersom klockan inte ännu är ett så har bussen inte passerat-möbelhandlaren går ut till bussen och skickar en lamptallrik och jag är med uppe vid vägen och hämtar paketet.

Tomten kom även detta år och som alltid sammanföll det Tomtebesöket med att min mor gått i väg med lutfisk i en liten emaljerad hink - en gåva till en äldre ensamboende man inte så långt bort i skogen.

Första möjliga vardag åker jag och mamma med bussen och betalar och hem åker vi med postbilen.

Traditionen att sätta julstjärnan sist levde kvar-vi kallade det att kröna verket!

------------------God Jul till Er alla!-----------------

Härlig läsning!
Bilderna flimrar förbi och detta med toppstjärnan hade vi också, -kröna verket- vi hade en i guld. Den försvann och blev sedan en spira i toppen på granen.
Tack för den fina berättelsen med dramatik , men lyckligt slut.
Mvh/Sunny

Tack Mynta för dina minnen. Traditionen med en toppstjärna har min fru med sig. Titta på min bild av årets julgran.

Julafton har fortskridit med julbord, julfika, julklappsutdelning. Snart vankas det julgröt innan det bär iväg till Folkärna kyrka för den traditionella midnattsmässan kl.23. Just nu håller min fru och hennes ungdomar på och slutrepeterar musiken inför mässan. Jag har gift in mig i en musikfamilj där det är tradition att stå för musiken under midnattsmässan.

God Jul till er alla.