Finns det någon som, liksom jag, inte kan acceptera
uppnådd ålder? Det som står i mina personalia överens-
stämmer inte med hur jag själv känner det. Fattar bara
inte att jag passerat 70 med bred marginal, borde ha va-
rit 50. Få in det i skallen är inte lätt!

Hej Pehrya! Personligen accepterar jag att jag i nästa månad fyller 67 men min gubbe accepterar inte att han nyss fyllt 70. Man är ju tvungen att göra det för det är ju tekniskt omöjligt att bli yngre men man kan försöka att umgås med yngre personer, träffa barnbarn om man har några, klä sig lite ungdomligare...Jag önskar di lycka till för jag tror att det är ditt eget tänkande som hindrar dig...Var glad och sjung mycket..Rynkor är historia och vackert...Kram från Winger

Håller helt med dig Perhya, själv är jag 74 och begriper inte hur det kan vara så. Vart har alla år tagit vägen? Kanske är det som i dikten; "alla dessa dagar som kommit och gått, inte visste jag att det var livet". Inte är det så roligt, alltid, att bli gammal men alternativet (att inte bli äldre) är inte så lockande heller.
Jag tror att det gäller att ta vara på de dagar och år som man har kvar, inte bara låte dem gå. Ägna tiden åt sådant som man trivs med unna sig att ha det bra.

Bosse

Ja Bosse, så är det.
Vi kan inte förändra andra, men vi kan förändra oss själva.
Lärde mig en gång en bön som inte är så tokig:

Gud ge mig SINNESRO att acceptera det jag inte kan förändra, MOD att förändra det jag Kan och FÖRSTÅND att inse skillnaden.

Ha en bra dag!

Är det din egen känsla Sonja? Att inte vara värd att laga..
Man behöver inte vara uråldrig för att ha förfärlig smärta men det hjälper säkert inte dig att veta. Bra att du kan tänka bort "skiten", så du får fortsätta så gott du kan med det om inte något läkarbesök eller samtal med en människa finns till för dig.
Jag tror inte att man vill ge upp för att man känner sig gammal och förövrigt tror jag de flesta (många) känner sig mycket yngre än vad de är. DEt är vara skalet och orken som förändras. Kärnan där vi är unga finns ini hjärta och hjärnan..Kram från Winger

Jag tror också att alla åldrar är med, ibland är man "ung" och ibland är man "gammal". Allt detta beror väl på hur man har det ,om man är till någon nytta, vad man går igenom, hur älskad man är också kanske... Jag tror att vi kan vara äldre än vad vi är det beror också på vilka saker vi gått igenom eller kanske hur sköra vi är.
Har du ont i din kropp och har du medicin av något slag? All medicin är ju inte livsfarlig utan det finns medicin som hjälper om det onda tar över..
Kram igen från Winger..

Bästa sättet att må bra är förstås att acceptera och förlika sig med att allt inte är som förut.
För mig innebär åldrandet att jag äntligen törs göra som jag vill och säja det jag menar-endera blir jag respekterad för att jag kanske har rätt eftersom jag samlat på mig visdom eller så är jag ingen man behöver bry sig om! Vem bryr sig om vad en "kärring" gör och säjer!
Jag är nöjd!

Hej mynta! Det tror jag också att det är en form av accepterande av åldern och då känns det lättare på något vis. Vi kan ju ändå inte göra ett skit åt det...Det är bara att hänga på.
Jag tycker det är skönt att vara kärring, alltid är det någon som retar sig på omman är "stor" i käften...

Just det-i går var det bra för mig att vara "kärring"!

Vid busshållplatsen intill en skola var det många tonåringar som väntade samtidigt med mig och när bussen kom trängdes jag undan så jag höll på att ramla!!! Då stiger två mörkhyade pojkar fram till mitt försvar och markerar att detta är fel....de som trängt sig och knuffats retirerar och jag får gå in och får sittplats!

Det är bra att det invandrar just "respekt för äldre" här!

Underbart Mynta...Jag blir så glad i hjärtat då jag får höra sånt här mysigt...Tack fr Winger

Har aldrig tilltalats med ordet "kärring"! Kommer aldrig att bli en sådan.. klingar negativt i mina öron.. och ett sådant tilltal skulle jag ignorera!
Vallmoblomma

Kärring är inte fint alls, det håller jag med om men om man säger käring tycker inte jag det är så farligt. I Bohuslän där jag är från kallar vi också mindre fyrar (i havet) för kärringar. Ha det gott

Det är väl skillnad på¨käringar och kärringar? Min pappa kallade alltid min mamma för käring, det är ett smekord. Fast själv är jag nog en kärring som flyger till Blåkulla på skärtorsdagen...

Det är dialektalt det där - i vissa dialekter har "käring" varit närmast synonymt med "älskling", medan det uttrycket inte alls har funnits i andra dialekter. Det kan ge lite "begreppsförvirring". Uttrycket "kärring" (med två r) har dock alltid varit ett skällsord, använt både på kvinnor och män.

( Fast själv är jag nog en kärring som flyger till Blåkulla på skärtorsdagen...)

PÅ tal om Blåkulla håller jag på och läsa en bok nu som handlar om Blåkullaresorna på 1600-talet, den heter "Ondskan i Nordingrå"...