Låt mig bjuda på en liten juldikt så här dan före dan...

Tompa

Midvinternattens köld är hård,
empatin med sin frånvaro lyser.
Vi alla sova i hus och gård
medan Tompa går därute och fryser.
Många sover ju ute i natt
sämre hållna än hund och katt.
Så är faktiskt den saken,
endast uteliggaren är vaken.

Står där så grå vid reglad dörr
ty så är samhällets mönster.
Tittar som många gånger förr
upp emot våra fönster.
Tittar på parkering där bil vid bil
vittnar om hög standard och stil.
Grubblar fast ej det lär båta
över en underlig gåta.

För sin hand genom skägg och hår
funderar på vad är det rätta.
Nej den gåtan är alltför svår,
nej, han fattar ej detta.
Slår som han brukar inom kort
sådana frågor och tankar bort.
Går till slut för att slagga,
under en bro står Tompas vagga.

Här har han sett dem komma och gå
vinddrivna, tragiska öden.
Stanna här kanske ett år eller två
i den mörka välfärdsnöden.
De försvann sedan en i sänder
det är ju faktiskt sådant som händer.
Men detta berör oss ju föga
ty skatterna är ändå så höga.

Midvinternattens köld är hård
stjärnorna gnistra och glimma.
Alla sova i hus och gård
varmt och skönt till morgontimma.
Medan Tompa kryper ihop under bron
sussa vi alla så sött i tron,
tron på välfärdssamhället
och tänker på julmat och klappar istället.

Bosse Almén

Detta var en annan variant av Viktor Rydbergs fina dikt
Tomten. Tänkvärt.