Det är många frågor som dyker upp i en gammal barnpedagogs hjärna, nu då man blivit mormor och farmor, hela sju gånger nu.
Nu vill jag påpeka att just de är så fina föräldrar och tar till sig råd och läser sig till saker då de undrar något.
Vår generation gjorde många fel, helt klart. Bla så rökte vi i de små barnens närhet. Ingen visste bättre.Vi bodde i radonhus mm.
Kunskap kan skapas genom generationerna och det blir farligt då man inte tar till sig gammal erfarenhet, utan tror att jämnåriga på nätet har alla svar.
Saker jag reagerat starkt på är hur bortvänt man behandlar sina barn, vagnarna är vända bort från föräldrarna som går där och pratar i mobil då de hastigt rusar mot förskolan. Barnet har en klubba i munnen som getingar sitter på.En stackars hund dras med i farten.
På badstranden tappar de kontrollen på barnen då intressanta sms rasar in, för det är så de umgås nu med andra människor.Drunkningsolyckorna ökar drastiskt.
De små barnen bärs utan skydd för huvudet och den tunna fontanellen, OPS om man snubblar med den nästan nyfödda babyn i famnen.Solen steker det tunna skinnet på barnets hjässa.
Man bor större och dyrare än man behöver, så man måste båda arbeta fulltid för att klara av alla räkningar.
De små barnen har inget behov av andra barn,ända upp i treårsåldern leker de bredvid varandra. Tänk om de små barnen fick vara hemma några år, slippa dessa eviga infektioner, få vara i hemmet med sin förälder.
Barn finns alltid hemma, andra är också föräldralediga.
Få hemlagad mat, få äta sig mätta, äta i lugn och ro.
Spädbarn har ingen glädje av att resa till Thailand, de pengarna kunde läggas i föräldrakassan för barn att vistas hemma något år till.
Att det blivit fult att uppfostra barn visar sig i samhället, att andra säger till barnet kan ge hot och spydiga tilltal.-Som de gamla sjunga , kvittra de unga-.
Jag tycker så synd om dagens barn, de hungrar efter att bli sedda.Inte efter mer prylar, större villor, dyrare resor och bilar. De är förvirrade i sina roller och liv.När slår pendeln över igen? Bort från konsumtionssamhället och mot trygghet och gemenskap igen undrar Sunny.

Som vanligt är dina inlägg klockrena och bör stämma till eftertanke hos alla föräldrar.

Tack!
Tyvärr så är det nog mest mor och farföräldrar som läser här?
De instämmer säkert genom erfarenhet på mycket som svajar i barns värld idag.
Dessutom arbetar de när barnbarnen kommer så som förr då ev mormödrarna var hemma så fanns klokskap att tillgå, rädslor som kunde bearbetas i trygghet åt den unga mamman istället för dyra KBT behandlingar då rädslor tränger sig på.
Men det är så svårt att komma med råd, vi anses mossiga i vår visshet om vad som är bra för små barn i alla tider.
En period för ca 15 år sedan skulle spädbarn inte ha varma kläder på sig , råd från BVC, vilket övertolkades så att mammor kom med spädbarn slöa av kyla och blåa läppar, mamman själv gick i dunjacka.
Äldre har ofta sunt förnuft som inte ska undervärderas
i generationerna.
Men råd ska framföras med kärlek och försiktighet. För känsligare än en förstföderska finns inte.
Hon ska lära sig allt om sitt lilla barn på kort tid.
Visa kvinnor behövs, liksom jämngamlas råd om att leva med barn i deras tidsålder...Mvh/Sunny

Ack så sant.

Jag tänkte på aga, den fanns förr och var en styggelse-att slå de små som inte kan försvara sig-, men det finns annan aga som sätter livslånga spår.Att inte få lära sig- rätt och fel-, att inte få ramar ger otrygghet för livet. Försummelse, att inte vara sedd, att bli överöst med prylar så man aldrig uppskattar något.
Att vara så mycket på förskola och fritidshem att man inte har knutit an till föräldrarna.
Ibland ser vi inte skogen för bara träd.
Jag fick aldrig stryk, men pappas blick gick genom märg och ben,-då visste man vad klockan var-,hans ögon då han var besviken, eller stolt. Det räckte.
Föräldrar som undervisar- får barn att fatta och förstå-.
Det är ganska lätt och barn slukar kunskap. Att undervisa om saker som barn behöver med sig ut i livet är en livslång kunskap.Barn gläds åt att få de vuxnas kunskap.
Inget var större än att få gå med morfar i naturen och få lära sig blommors namn- sade ett av barnbarnen.
Sådant saknar barn idag hur goda pedagoger de än har, för det viktiga bandet mellan läraren och barnet saknas.
Man vill att nästa gång ska morfar få höra att -jag-, barnet minns skillnaden på älggräs och brudbröd, trots att de är så lika.
Morfar ger beröm och barnet växer inom sig. Hinns sådant med nu för tiden? Vill barnen släppa sina plattor för att gå med morfar i naturen och se var skogsduvan har sitt bo?
Vi var med vid slåtter, åkte hölass,gick till beteshagarna och plockade bort fästingar på korna. Allt var ju så naturligt. Nu är livet så konstlat för barn att de inte kan uppskatta det enkla livet. Det är synd att de inte får röra sig, hoppa i hö, klättra i höga granen. Utveckla sina muskler och motorik. Ingen fetma och mindre barndiabetes. Mer gympa i skolan tycker Sunny....

Jag kan bara instämma i det du skriver.

Det är skönt att andra tycker att barn behöver trygghet, fasthet, omsorg och kärlek. Mvh/Sunny

Först nu såg jag detta som Du skrivit! Bra och rätt Sunny!
Det här skulle vara ett häfte utlagt på BVC eller liknande ställe. I bland har jag undrat när jag sett barn i vagnar som försöker påkalla uppmärksamhet men så föredrar föräldern mobilen....dessutom hörlurar för att riktigt avskärma sig från barnet!
Visst är jag snart 70 år men tänka kan jag!

Tacksam för att mina barnbarns föräldrar just rådfrågat många gånger...dessutom har de gjort enligt rådet!

Inte har jag varit felfri i uppfostran av min dotter men jag tror inte alls att det har inverkat menligt på henne att vi plockade lingon och sålde för att göra vår resa till storstan på hösten...

Så sant Mynta!
Att ge en meningsfull barndom till sina barn gör att det inte som de sade på Tv blir den olyckligaste generationen genom tiderna, trots att barn aldrig haft det så materiellt bra.Det säger allt.Rotlösa och ensamma barn i en hård värld. Mobbing på nätet knäcker barn, de bildar nätdrev mot andra barn bla.
Då våra barn var små gick vi i skogen som tidsfördriv för att få dagarna att gå. De hade små muggar att plocka i, ibland trillade de så bären ramlade ut. Då kom tårarna,mycket tröst gick åt.
Matsäck hade vi med oss och satt på en sten och åt äggsmörgås, barnen kände sig duktiga. Så åt man blåbär och mjölk till kvällsmat.
Att sitta med dessa plattor kan aldrig ersätta dessa gemensamhetsstunder.
Vi har haft två små nyfikna pojkar utanför häcken, de var ca sju år gamla.
De funderar över hur fågelbadets grodor kunde spruta vatten. De gjorde studie inifrån grannens häck för att se hur det gick till. Vi hörde dom prata. Det var så roligt.
Vi har en -till salu- skylt även på baksidan av huset. De spekulerade i vad som var- till salu-. Om det var grodorna eller huset. Men kommentaren trots att den var lite tänkvärt om vad barn tänker, var- om det är huset man kan köpa, så kan man sitta där och dricka öl-. De listade inte ut problemet med grodorna.
Barn är för ensamma idag, med allt. Tankarna, tiden som saknas med föräldrar.Vi får ett samhälle som visar på barns utanförskap. Ganska skrämmande. Mvh/Sunny

Klockrent och eftertänksamt som alltid.

Jag är ganska säker på att det är institutionernas fel att inte barn får lära sig veta hut från grunden. Och kanske borde vi lära föräldrarna, våra barnsbarns generation, lite vett och etikett?

De som växer upp idag har det hur bra förspänt som helst med samhällsinformation via mobiler och internet och borde då vara suveräna på att klara sig själva. Men många hamnar av ren dumhet i skuldfällor och en massa annat otyg som är svårt att ta sig ur.

Mina lågutbildade och lågstatusföräldrar lärde mig en sak och det var att försök vara skuldfri, för står Du i skuld till någon så är Du aldrig fri. En lärdom som jag tycker var det mest värdefulla de gav mig förutom sin kärlek till mig som deras fosterbarn.

Dagens unga skulle aldrig klara sig och sysselsätta sig själva så som jag gjorde då jag var barn 1940-1960. När jag var riktigt liten lekte jag med det som fanns på vårt lilla torp. Stenar, kottar, diverse djur som katter, hundar och getter. Jag minns att vi runt 1945 hade kalla och snörika vintrar och att jag då byggde snögrottor vid snöstaketen där det bildats meterdjupa snödrivor.

Senare runt skolåldern blev att klättra i berg, åka skridskor på isen på en sjö en kilometer bort dit jag cyklade ensam. Sommartid samlades vi några ungdomar vid sjön och badade samt stojade sent in på kvällarna. När jag blev något äldre ärvde jag ett par skidor av min fosterbror och det blev inledningen till långa skidpromenader med en grannpojk ett par kilometer bort. Sommartid spelade han och jag fotboll mot ett mål och sedan simmade vi ikapp på sjön. Han och jag gjorde också milslånga skogsvandringar där vi inte ens använde kompass.

Ja det där med att ta mig fram och lätt hitta platser kan har sin grund i att jag självlärd fann hur det skulle gå till. GPS var inte ens påtänkt och det gick lika bra att hitta i storstäder som i skogarna på landet. Som sjöman hade jag inga problem i varken Rio de Janeiro, Sao Paulo, Montevideo, Buenos Aires eller vilken annan stad som helst.

Och det sitter i fortfarande för då jag för ett par veckor sedan var på en dagsresa till Göteborg blev jag förvånad över att man körde genom centrala Göteborg i rusningstid i stället för att ta snabbaste vägen. Vid förfrågan så körde man efter GPS och vågade inte bryta den föreslagna vägen. Tycker nog det går för långt för nu får man tydligen inte använda sunt förnuft utan man är styrd av tekniken. En teknik som slår helt fel om man skall besöka vissa platser i Skara kommun där man hamnar en halvmil fel om man följer GPS.

Ursäkta det blev lite långt men jag funderar hur man i framtiden skull klara sig om tekniken slås ut och inte fungerar? Vad gör man då? Ja ibland skrämmer mig ett sådant scenario...

Bra inlägg, jag håller med dig i det du skriver.

Bra att någon håller med, vi behövs som lanternor!
Vår tid främjar bilden av dumma elaka barn. Åhlens sista reklam med ett mycket litet barn som går bärsärk i ett hem, han sticker bla en blyertspenna i munnen på en hund, river hemmet i princip. Han stampar med sin lilla fot medans han river hemmet. Gulligt? Skulle inte tro det. Man ska fostra även små barn, tex att inte dra katten i svansen. Då slipper barnet revor på hornhinnan och infekterade sår på huden.
Ingen tycker barn är gulliga som beter sig illa, så föräldrarna gör barnen en tjänst genom att börja i tid. Ledsamt att se barn utan ledning i livet.
En dag inser barnet att föräldrarna brydde sig genom att vägleda barnet med kärlek och fostran...Mvh/Sunny

Men AlfGun vilket klockrent inlägg!
Ursäkta för att jag inte sett dina kloka rader. Precis så var det. Man blev självlärd. Man gick långt för att kava ett par timmar på isen, för att sedan bli duktig på konståkning.
I gymnastik och friidrott blev man duktig just av dessa orsaker att man var ute och uppfann allt möjligt som stärkte kroppen.

Jag är ju barnpedagog i botten , men arbetat mest som speciallärare på OBS kliniker med huliganer. Då lär man sig att barn ur alla kategorier kan bli urspårade utan en basal uppfostran. Där fanns barn till läkare, psykologer,Jvn samt missbrukarfamiljer och barnfattigdom.Men de hade samma brist, dålig föräldrakontakt.
Förskolans pedagoger är inga föräldrar, den kärleken kan bara mamma och pappa ge.
Barnen knyter an till grupper istället och där finns gängmentaliteten.Man firar med gruppen istället för familjen, släkten och syskon.
Detta ger också dessa barn som inte bryr sig om sina gamla föräldrar. De har ju knappast haft kontakt med dom under uppväxten.
Barn skulle få vara hemma de tre första åren(de viktigaste), föräldrarna få lön.Det är att-stämma i bäcken-.
Trygghetsgrunden läggs då bla, så även ett föräldrakontrakt att leva samman barnets första tre år skulle bli en besparing för samhället.
Jag instämmer till fullo med ditt inlägg. Mvh/Sunny

Tack Sunny3!

Det finns bara en sak till jag glömde och vill tillägga. Och det är att dagens unga får aldrig lära sig disciplin och vara rädd om andras saker.

Ända från förskolan skulle barnen behöva lära sig att passa tider, hålla käften då andra pratar och visas rätt om de gör fel.

Nej jag vill inte att aga skall införas, men någon jäkla ordning får det vara. Jag kommer ihåg realskolan i Kungälv vars portar stängdes exakt 08:00 så kom man försent kom man inte in till sina lektioner.

Och det här med mobiler på lektioner skulle vara totalförbjudet. Jag fokuserade på lektionerna och fixade därmed min kunskap så mycket att jag aldrig behövde öppna läxböckerna.

Jag skulle aldrig kunna fungera som lärare med den oordning det tycks vara i skolorna idag!