Några titlar som ev dom flesta känner till som film mer än böckerna är t ex Hemsöborna och Gudfadern.
Jag vet inte om man måste/kan jämföra bok med film, det är för mej två skilda konstarter mera än nån slags överföring av en boktext till film.
Det är underbart med bägge formerna och jag njuter av dem på olika sätt.
Ingsan

Jag har inte läst Gudfadern men filmerna är ruskigt bra.

Har precis läst ut Boktjuven av Markus Zusak, mycket bra bok. Tidigare läste jag Livet efter dig av Jojo Moyes, en fantastisk bok!

Jag har "Dammat av" Fritiof Nilsson Piraten, och avnjuter
nu Bock i örtagård, Där Patron Esping under ett smörgåsbord
på Horn i Malmö får idèn att bli Kyrkvärd i Tosterups församling pga. ett vad.
Svårt att somna mellan skratten!

Med läshjälp läser jag nu en bok av Doris Dahlin- Till mamma, på morsdag-.
Den handlar om döttrars komplicerade förhållande till sina mödrar, en slags hatkärlek och med kritiska ögon granskas mödrarna med lupp. Papporna är mer dimmfigurer som man alltid har överseende med (de kan nog inte bättre än det de ger?).
Mammorna brister de är oestetiska och ger alldeles för lite kärlek, skrattar de är det för mycket, är de dystra så är det inte bra.
Jag inbillade mig en gång att just vara mamma och vara så bra som man har resurser till skulle räcka långt? Det beror nog på att mammans egen kärlek är reservationslös?
Men så tänkte jag efter och visst kände jag igen mycket av mina tankar i boken.
Anna wahlgren som skrev -barnaboken- som användes på universitetet som facklitteratur blev dissekerad av sin egen dotter i boken -Felicia försvann-,hon blev chockad efter att ha ensam fostrat tio barn då papporna försvann. Jag beställde hennes svar på den boken till vårt Bibliotek om den nu finns med extra stor text. Men jag orkar bara några sidor i taget, men ibland så tänker jag efter att ha slukat all litteratur förr att egentligen är det ganska trist att läsa om dessa människor och deras liv, det kanske inte ger lika mycket att gotta sig i andra längre? Bara en tanke...Mvh/Sunny..

Jag glömde skriva att Annas svar på Felicias bok heter-Sanning och konsekvens-. Hon har skrivit många böcker genom åren, men just denna sågning som mamma knäckte hennes modershjärta som hon själv säger.
Hon dementerar helt de grövsta lögnerna och man kan undra vad och vilka pengar som får ett barn av tio att sälja ut sin mamma så? Eller är det Felicias egen sanning?
Rekommenderas att läsa Felicias bok först, innan -Sanning och konsekvens- av Anna Wahlgren. Där lyser kärleken fram genom raderna skriver recensenterna.
Är inte en mammas ögon ofta färgade av kärlekens ögon? När barnet gjort hemska saker dör inte hennes kärlek.
Lite tankar av Sunny....(Det började regna precis, kanske gråter änglarna alla mödrars tårar genom tiderna)

Läser en bok vi fått i gåva. "Mordet i Eiffeltornet" av Claude Izner.

Av någon anledning tycker jag att somrarna passar bra att läsa om klassiker; Linna, Grass, Kyrklund, Wassing, just nu har jag läst om "Bonjour Tristesse" av Francoise Sagan. Jag är förvånad över hur bra den står sig även i dag. Den har behållit ganska mycket av den chockerande njutning den en gång gav mig i ungdomen. Den enda som gör mig besviken är Hemingway, jag vet inte vad det var som tilltalade mig när jag var ung. Är det någon mer som har känt likadant.

Av flera anledningar slutade jag läsa för ca 10 år sedan. Jag hade läst förutom långa utbildningar ca 3-5 böcker per vecka.
Så en dag var det pang och bom i väggen med sista boken.
Kunde gått så igår med, men det var en lånad bok, kräver viss försiktighet.
Boken började ganska intressant även om huvudpersonerna kändes oäkta-. Är många människor så, socialt vänliga utåt och bara elaka tankar bakom fasaden? Boken blev sämre och sämre för att sluta i platt fall. Utan förklaring till hela boken någon vag antydan om ett ev brott mot ett barn.
Ja, annars är min hjärna så förstockad att den inte kan dra enormt långa slutledningar längre? Vad vet jag, men inte var det värt tiden, det är bara att konstatera.
Angående Hemingway ingick -den gamle och havet- som kurslitteratur i Svenska. Jag tror bara jag läst den och-Farväl till vapen-, jag var nog ingen fantast av hans litteratur ens då.....Mvh/Sunny

Intressant läsning om Wilbur Smith. Tänk bara så olika uppväxt vi har vi människor.
En människa med äventyr i blodet känns det som. Så mycket tid du lagt Farida för att ge oss denna spännande beskrivning av en spännande författare.
Kanske snubblar jag en dag över hans böcker på Bibban, jag lånar bara en i taget ifall jag inte orkar läsa hela.
Tack för infon om författaren Wilbur Smith....Mvh/Sunny

Hihi, det blir nog så att du hjälper mig att komma igång att läsa igen Farida. Denna författare lät spännande och litteraturen lite annorlunda. Jag ska nog beställa hem en, den första av Diana till vårt Bibliotek och testa.
Hösten och vintern är lång. Mvh/Sunny

Haha, hur ska jag hinna läsa allt detta innan jag faller av pinnen. jag får välja karamellerna ur alltihopa. Ge gärna de allra bästa i din smak som förslag...Mvh/Sunny

I jul-nyårshelgen har jag tänkt läsa Mormor hälsar och säger förlåt av Fredrik Backman om en liten ficka och hennes mormor.

Just nu läser jag en bok av Gillian Flynn "Gone Girl".

"Och i Wienerwald står träden kvar" av Elisabeth Åsbrink ligger på nattduksbordet. Handlar om Otto, en judisk pojke som tretton år gammal ensam kommit till Sverige från ett Österrike som alltmer präglades av nazisternas maktövertagande 1938. Ottos föräldrar blev kvar i Wien och bevittnade den tilltagande terrorn mot den judiska befolkningen. I Sverige hamnar han hos familjen Kamprad och sonen Ingvar blir hans vän, trots dennes engagemang i nazistiska organisationer. Med utgångspunkt i de brev som skickades till Otto från föräldrarna i Wien ger Elisabeth Åsbrink en personlig och engagerad skildring av den svenska stelbentheten och räddhågsenheten under andra världskriget och visar hur anti-semitismen genomsyrade samhället.