Edor, räcker det att man ångrat sina synder och blivit förlåten? Kan man gradera synden, och var går då gränsen för att inte bli insläppt? Mord, utnyttjande av en medmänniska, krigsbrott eller? Kan man bli insläppt om man sonat sitt brott eller måste man också vara förlåten? Jag har inget svar.

Jag tror ingen blir insläppt. Vi får alla brinna i Gehenna. Gott så, då får man sällskap.

Intressant i detta ämne är frågan om vad som är synd - och vem som definierar det

Vi behöver inte gräva i detta men vi är ju så vi människor att vi vill det..Vi kommer aldrig att få reda på vad som kommer efter döden/Gehenna-Helvetet/Himlen... Detta är åter ett spänningsmoment i livet att inte veta..Precis som inte livet är tillräckligt spännande..
Eftersom du skriver Edor att du tror att alla får brinna i Gehenna så så skriver jag att jag har en tro både på himlen,Gud och Jesus och ett definitivt hopp/trygghet även om många vill kalla det för en krycka..Det är en jäkla shysst krycka i så fall...

Efter döden blir vi mull. Det har alla människor hittills blivit. Och ur mullen kan man inte sortera ut vad som var människan. Jag tror mer på Tomten än på Gud. I höstas vart Tomten arg på mig och kastade ned en nockpanna genom taket på min altan. Men efter att ha försökt blidka honom med lite risgrynsgröt har jag inte hört av honom.

Vi har mycket liten kunskap om vad som kommer efter livet vi lever i.. Här och nu har vi chans att förlåta och försonas.. men tyvärr är det många som inte tar den chansen. Vem vet?.... kanske får vi chans att göra det i ett kommande liv? "Det vi inte lär oss i detta livet får vi som läxa till nästa liv", påstår någon som vet... eller?

Vetenskap är sådant som kan bekräftas med experiment och som kan användas för att förutsäga vad som kan hända under givna villkor. En tro är en tro som inte kan verifieras och som inte kan förutsäga något.
Vilka indikationer finns det på att Gud existerar? Inga! Tvärtom är det så att det är mycket osannolikt. Skulle det finnas en Gud så måste väl han vara totalt ointresserad av oss människor eller är han en beräknande elak Gud, motsvarande en Jävul. Hur skulle han annars tillåta Allt Elände på jorden och alla lidande människor i stort och i smått? Eller är han helt handlingsförlamad?

Någon form av tro har vi nog alla... själv tror jag inte på en personifierad Gud, men känt att skyddande energier omgett/funnits för mig i svåra stunder...skyddsänglar i olika skepnader, vägvisare eller vad man vill kalla det för....Rätt eller fel finns inte... känsla och tro bär vi var och en inom oss.

Jag tror på Gud för att jag mår bra av det. Jag tror på vad mitt hjärta känner.

Om jag inte tror så tror jag att jag inte tror. Det begriper jag mig inte på.
Är det en religiös övertygelse att inte ha någon religiös övertygelse?

Som tur är får vi tro på en Gud här i Sverige. Det känns tryggt tycker jag. Sen får man lov att låta bli att tro, det är ju upp till var och en. Det där med krycka det är vad många människor anser om tron , men jag anser INTE det är en krycka. Det är en stor trygghet i denna onda värld.Inte anser jag heller att jag behöver argumentera för den för min tro har jag inom mig och inte har jag den för att tillfredsställa andra, absolut inte.Ha en bra dag/kväll/morron med mera..

Håller med dig till fullo.Jag diskuterar inte min tro så väldigt ofta och slår ej heller någon bibel i huvudet på folk utan jag anser att vi tror som vi gör ,så kan vi mötas i andra samtal och samtal om Gud men i respekt (precis som du skriver).Natti o sov gott

Jag blev en troende vid 42 års ålder.
Jag ställde min icke tro, mot att tro. Jag stod mitt i en livskris och något mötte mig där då och jag öppnade mig för detta något.
Gud, Skapare, livgivare, namnet spelar ingen roll för mig. jag säger gärna Gud, men jag är inte religiös.
Men det onda skapar människan så bra själva, krig, mord våldtäkter är bara människans -Ego- som tar sig rätten, bara för att- det är jag- som är större än andras -jag-.

Den lilla psalmen -En grå liten fågel- blev en väg jag förstod.

Det föll en grå liten fågel, en gång från sitt trygga bo.
Den slog sig så svårt och illa, så ingen kan tro.
Den trodde den dog den gången, det undrar man inte på,
för hur kan en fågel leva som slagit sig så.
Den låg med ögonen slutna som död på den kalla mark, då kände den hur den lyftes av någon stark
Nu ligger den still i det greppet, ett grepp som lyfter och bär och var gång som skräcken kommer , är handen där.
Det föll en grå liten fågel-Guds Faders hand lyfte den då-, den är ett människohjärta den lilla grå.

En tro behöver inte vara en krycka den kan var det som tar bort kryckorna också.....Mvh/Sunny3

Ett fint inlägg som skapar eftertanke i en allt hårdare värld som vi ser omkring oss.

Om världen blir allt hårdare kan ifrågasättas. Inte lever vi i något paradis, kanske gott så. Men det finns mycket som blir allt bättre i världen.