Människans bästa vän blir tyvärr inte så gammal som man önskar.
Mindre hundar blir något äldre, än riktigt stora raser.
Men en dag så är det dags att säga farväl. Ibland somnar hunden in hemma precis som vi också kan göra.
Men som hundägare ligger ansvaret på oss att se till hunden och inte oss själva hur svårt det än är.
Men så länge hunden äter, går ut och kissar har den livskvalitet och veterinären brukar hjälpa till med beslutet.
Orsakerna är oftast ålderdomens skröplighet och sjukdom.
Hunden kan signalera ganska bra ibland, men de mörkar bra om sin hälsa också, det ingår i deras gener för överlevnad.
En del avlivar hunden utan lugnande preparat och då går det väldigt fort. Bara minuter.
Kanylen för medlet sitter redan på plats, ges det lugnande medel först så somnar hunden lätt på det medlet först. Men det tar längre tid.
Låt hunden slippa din sorg innan det är slut, att trösta matte och husse nu är fel tillfälle. Försök vara som vanligt. Jag lovar det blir tid för tårar senare. Stryk och småklappa hunden, visa din trygghet att du stödjer tillfället.
Prata lugnt om -duktig och fin-,avskedet brukar vara väldigt lugnt, tiden stannar runt omkring.
Så när kära vännen är borta kan sorgen få porla fram i ägarens takt.
Man vet att hunden har det bra, att den inte var 10 år utan i människoår ca 80 år.Men sorgen säger min lilla kille eller tjej.
Ett hundår räknas förr iallafall som det första året 14 år, pga könsmognaden, sedan 7 år per år.
Efter 13 år räknar man det som hög ålder. Men det finns hundar som blir upp mot 17 år.
Så kan man välja hur man vill ha det, att begrava stora hundar hemma vid, tycker inte jag är bra varken för grundvatten och att man kanske flyttar senare.
På många orter finns djurkyrkogårdar.
Man kan gemensamhets kremera sitt djur med alla djur som tas bort samma tidpunkt, då strös askan på en plats som är till för djuraska.
Så kan man ha enskild kremering och få djurets aska i urna.
Många strör askan på älsklingsplatsen på promenaden, i havet om det var en badgalen hund. Någon sparar askan för att få den i rabatten vid sin egen grav.(vilket jag tror att man inte får, men jag förstår ägaren)
Det är ett stort och svårt ögonblick, man får inte samma respekt som då en människa dör av omgivningen.
Men sorgen kan vara tyngre efter ett djur som varit ens sällskap hela dagarna och varit där med sin kravlösa kärlek, närhet och djupa gemenskap.
Om du har en vän som förlorat en hund, även om du själv inte tycker det är så märkvärdigt, ge ditt stöd och låt dom få prata om sina kära vänner då de behöver. var en vän,det är en så stor tomhet efter en älskad vän.Du behövs, för ingen var så fin som just min hund.
Jag själv har tröstat mig med dikten-regnbågsbron- finns på nätet. Om jag får hjälp lägger jag in den här som sista kommentar på denna tråd om hundar, så får den avsluta tråden om våra kära vänner-hundarna- Mvh/Sunny..