Jag började utbilda mig 1976 och var färdig barnpedagog till Julen -80-
Målsättningen inom förskolan var höga , universitet grundligt, praktikperioderna många , korta som långa. Ämnena var många.
Maten var sund och månadsplanerad, personal fick äta pedagogiskt en gång i veckan, just för att finnas vid bordet med barnen.
Det som kunde vara sämre på vissa ställen var lat personal som inte följde läroplanen.
I regel fanns 3,5 personal på 12 små barn, då det var lite barn gjorde vi mat och frös in, bakade och ibland till fest fanns en nybakad sockerkaka till de små.
Men då förskola är mest barnpassning drog jag senare vidare och med mer utbildning så blev det OBS klasserna som fick min tid, där trivdes jag mycket bra även om det var mycket bråk och huliganism.
Under åren började de gamla kollegerna prata om föräldrakooperativ vilket gjorde att föräldrarna skulle vara delaktiga och arbeta minst en dag i månaden på dessa förskolor, det blev sämre och sämre, speciallärartjänsterna, skolkuratorn, hälsovården drogs in på skolorna och på förskolorna började
privata aktörer med vinstintresse på de små dyka upp.
Personalen krympte och maten på de små barnens tallrikar likaså, det lilla Mariekexet på Fredagen då personalen fikade drogs in. Vi köpte själva ibland och tog med.
Men som de privatägda förskolorna blev aldrig de kommunala, föreståndarna såg till att slanten som var till barnens behov användes till det.
Gårdagens program är en skam för de föräldrar som tvingas ta dessa platser, små barn utan tänder skulle mjuka upp knäckebrödet i gommen, idioti.
Men alla de åren jag arbetade som förskollärare och barnpedagog så anser jag att pedagogiken aldrig fick en chans, allt bra man lärt sig, oftast var det bara barnpassning.
Det har aldrig varit så i människans historia att man packar ihop barn i samma ålder på ett ställe, de får skrika allt högre för att höras, man har bara en famn, då fem barn gråter.
Att de barn som växer upp inte knyter an till vuxna beror mycket på att de lärde sig att då de fäster sig vid någon så försvinner snart den personen, alla dessa vikarier som kommer och går.
Därav deras behov av många kompisar, de är uppväxta i flock.
De barn som hade socialt dåligt hemma med missbruk mm, hade kanske inte fått mat ordentligt i helgen och kom som hungriga vargar, därför hade smörgås, gröt eller fil slukande åtgång.
Fina leksaker, cyklar, skottkärror, sandlåda,sparkcyklar fanns.
Detta program var en katastrof för Sverige av idag....Mvh/Sunny..